NSPH Stockholms län har sex anställda peer supporter som anlitas av kommunen. En av dem som får stöd är Maria Tornéus. Hon säger till Revansch att peer support gett henne en röd tråd i livet, och en medvetenhet om sina rättigheter.
Maria Tornéus bor i Stockholm och är medlem i lokalföreningen RSMH Söder om söder. Sedan två år har hon en peer supporter som heter Ingalill Massiani. I mötet med dem båda märks att de gillar varandra. Stämningen är avslappnad. Inte sällan faller de varandra i talet när de berättar om hur deras kontakt fungerar.
– Med Ingalill känner jag mig trygg och kan diskutera saker och ting utan att hon behöver rapportera allt. Vi har en friare relation än jag har med till exempel boendestödet, säger Maria Tornéus.
– Jag har gjort sådant du har framför dig, jag har redan tragglat mig genom vårddjungeln, säger Ingalill Massiani.
Idén med en peer supporter, eller peer, är att en person med egen erfarenhet av psykisk ohälsa efter utbildning anlitas som professionellt kamratstöd för den som behöver.
– Vi är ju många som har erfarenhet av funktionsnedsättning och psykisk ohälsa, men vi peerar förväntas tala om att vår kunskap bygger på egen erfarenhet. Jag tar upp det när det är adekvat, tillämpligt och finns utrymme för det. Till exempel kan jag säga att »jag vet hur det kan kännas att stå i kö, och då gjorde jag så här«. Det gäller att vara så återhämtad att vi inte behöver prata om mina problem, säger Ingalill Massiani.
Maria Tornéus träffar sin peer en gång i veckan. Tillsammans gör de en mängd olika saker runt om i staden. Man kan säga att det blandar nytta med nöje. Besök hos Matmissionen och utflykter till vackra parker. De ses ofta på måndagar. Innan de skiljs åt bestämmer de mötesplats för nästa vecka.
– I och med det här himla viruset har mycket varit stängt. Men Ingalill har luskat ut vad som varit öppet och tagit med mig på en massa olika föreningslokaler och aktivitetscenter, säger Maria Tornéus.
Ingalill Massiani arbetar som peer supporter för personer som kommer från långvarig hemlöshet. Det var på ett möte arrangerat av Stockholms stad för nyinflyttade som Maria Tornéus fick information från Ingalill om möjligheten till stöd.
– Då var det något du sa där som jag nappade på. Jag tror att det handlade om maten, hur det går att få tag på billigare mat. Då sa jag »kan inte vi träffas och prata mer om det här?« Och på den vägen är det, säger Maria Tornéus.
En sak som kommit fram på deras möten är vikten av att ta vara på allt det Maria Tornéus kan och som hon tycker om att göra, till exempel att sy, sticka och virka.
I sin vardag går Maria Tornéus på olika besök hos vården och socialpsykiatrin och ibland ber hon sin peer följa med.
– Dels har jag dåligt minne, dels hör hon andra saker än jag gör.
Maria Tornéus säger att det hör till saken att flera av hennes vänner varit tvungna att vara isolerade under pandemin, och att Maria bor själv.
– När det var nytt var det som om någon slog undan benen på mig. Min terapeut slutade i samma veva. Att sitta ensam hemma och se på nyheterna när det var nytt, att ha den här rädslan. Det var rätt läskigt i början, och det måste det varit för alla.
Hur påverkar relationen med din peer supporter ditt mående?
– Otroligt mycket genom pandemin, när allt försvann fanns Ingalill kvar.
– Jag har vuxit som människa. Jag vet idag vad som är mina rättigheter och skyldigheter. I min resa under de här två åren har Ingalill varit min röda tråd. När jag känt mig vilse i djungeln med alla papper och instanser har det varit en trygghet att veta att Ingalill, hon vet en lättare väg, säger Maria Tornéus.
– Vi brukar kunna bena ut saker ganska bra, flikar Ingalill Massiani in.
Synen på relationen mellan peer supporter och klient är något de delar idag. Det var en sak som de fick diskutera inledningsvis. Relationen är nära men till skillnad från vänner så har en peer sina arbetstider. De berättar hur det gick till genom att resonera med varandra:
– Du var noga med det i början, att här går gränsen mellan professionellt och privat, säger Maria Tornéus och fortsätter:
– För mig blev du som en vän, men sedan pratade vi om det, att det är kontorstider som gäller och det ska inte inkräkta på ditt privatliv.
– Jag tror att du undrade varför du inte fick svar direkt? Och jag sa att jag inte kollar mobilen efter en viss tid, säger Ingalill Massiani.
– Ja, något sånt, svarar Maria.
– Men det säger något om hur nära vi är, att vi behövde reda ut det, säger Ingalill.
Ingalill Massiani nappade på en annons för en peer supporterutbildning som NSPH höll 2016. Hon hade själv fått viss hjälp med sin situation, mådde bra men hade ont om pengar och inte ork att gå tillbaka till jobbet hon haft innan som tolk.
– Jag tänkte att det där hade jag behövt, vilken bra grej. Tänk om någon slipper göra samma vårddjungelvandring, med machete, när det finns någon annan som kan visa vägen!
Nu ser Ingalill Massiani att hon kan göra nytta för individer, men också komma med inspel på verksamhetsnivå, till exempel flagga för när informationsmaterial från vård och omsorg är obegripligt.
Maria Tornéus och hennes peer ses regelbundet varje vecka, men det finns alla modeller när det gäller övriga klienter.
– Att vi träffats kontinuerligt gör att Ingalill har sett mig på mina bra dagar, och mina dåliga dagar, säger Maria Tornéus och fortsätter:
– Jag har ett förtroende och kan visa mig för henne. Vi pratar om saker och jag kan komma vidare. Jag är oerhört tacksam att Ingalill finns.
Text och foto: Anna Morin
Fakta: Peer supporter
Under åren 2016–2018 drev NSPH ett projekt för att utveckla och införa den nya yrkesrollen peer supporter, stöd från en jämlike, inom vård och omsorg. Tanken är att professionella kamratstödjare ska finnas där för personer med psykisk ohälsa i vardagen och i mötet med vård, stöd och service. Idén kom från verksamheter i andra länder som USA, Holland och England. I projektet som hette PEER stod bokstäverna för Personlig Egen Erfaren Resurs.
Peer supporter kallas inom NSPH också kort och gott för peer. En peer supporter ska stötta patienter och brukare i deras återhämtningsprocesser. I Stockholms stad finns sex stycken peer supporter. De är anställda av NSPH Stockholms län, som i sin tur har ett samverkansavtal med kommunen.
Sonny Wåhlstedt är samordnare för regioner med peer support. Han är också ordförande och verksamhetschef för NSPH i Västra Götaland och Göteborg. Runt om i landet så utbildar NSPH på regional nivå nya och gamla peer supportrar.
Vad händer just nu?
– Dels är vi igång med studiecirklar med peerar, dels pågår en utbildning i Västerbotten som är den senaste regionen som inför peer support. Det blir den sjunde av dem vi känner till, men det är möjligt att det pågår i liten skala någonstans. Jag tror att det kommer växa efter pandemin. Den här perioden sitter många still i båten och gör som man alltid gjort, så jag räknar med att fler kommer igång nästa år, säger Sonny Wåhlstedt.
Det här är en artikel från RSMH:s medlemstidning Revansch nummer 1/2022 som kommer ut den 7 mars. Nyhetsrapporteringen i Revansch ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare Riksförbundet för Social och Mental Hälsa och utformas enligt journalistiska principer samt enligt de etiska publicitetsreglerna för press, radio och TV.