Olika typer av ensamhet
Det finns olika definitioner av vad ensamhet är och innebär. Ensamhet kan för vissa vara självvald och inte kännas besvärande. Däremot är ofrivillig ensamhet, att själv känna sig ensam, förknippat med ett stort lidande för individen. Det är upplevelsen som är viktigast för hur vi mår.
Objektiv ensamhet, också kallad social isolering, är en ensamhet som går att mäta. Social isolering innebär att personen bor själv och sällan umgås med bekanta eller anhöriga. Den här typen av ensamhet behöver inte innebära lidande, förutsatt att den sociala isoleringen är självvald.
Subjektiv ensamhet är den egna upplevelsen av ensamhet, och bestäms inte av antalet sociala kontakter. Faktum är att den här typen av ensamhet kan uppstå hos personer med ett stort socialt nätverk. Man kan känna sig väldigt ensam trots att man befinner sig i ett rum fullt av människor, som till exempel på släktmiddagen eller i fikarummet på en arbetsplats med många kollegor.
Existentiell ensamhet innebär en känsla av att våra innersta tankar och känslor inte går att dela, och att ingen verkligen lyssnar eller förstår. Ofta grundar sig den existentiella ensamheten i en upplevelse av att människan i grunden är ensam eller att livet saknar mening. Existentiell ensamhet kan bland annat uppstå i samband med livskriser eller åldrande.
Emotionell ensamhet liknar den existentiella ensamheten, men här avses bristen på en intim kärleksrelation. Att leva utan en parrelation behöver inte nödvändigtvis innebära emotionell ensamhet – även här är det individens upplevelse som är viktigast för hur han eller hon mår.
Konsekvenser av ensamhet
Ensamhet är i sig ingen medicinsk diagnos, men att besväras av ensamhet under en längre tid kan leda till psykisk- och fysisk ohälsa. Forskningsresultat indikerar att besvär av ensamhet är dubbelt så skadligt som fetma och lika skadligt som rökning, alkoholism och stillasittande. Det är dock inte bristen på relationer i sig som leder till sämre levnadsvanor, utan det är snarare den subjektiva känslan av ensamhet.
Ibland kan det vara svårt att veta vad som är vad. Ensamhet misstas ofta för depression eftersom symptomen liknar varandra. Ensamhet kan däremot leda till depression, och depression kan likväl leda till ensamhet.
Faktorer som ökar risken för ensamhet
Ensamhet kan uppstå av olika anledningar, och behöver inte vara resultatet av en särskild situation eller händelse. Däremot kan det finnas en ökad risk i samband med stora livsförändringar eller trauman. Risken för att besväras av ensamhet och social isolering ökar också om du är drabbad av psykisk eller fysisk ohälsa, eller befinner dig i ekonomisk utsatthet.
Livsförändringar och trauman
Att förlora en vän, familjemedlem eller partner är ett exempel på trauman som kan utlösa en känsla av ensamhet. Också livsförändringar som skilsmässa, att barnen flyttar ut eller att man själv flyttar till en ny stad kan innebära en ökad risk för att uppleva ensamhet.
Psykisk- och fysisk ohälsa
Psykisk ohälsa är ett paraplybegrepp som innefattar psykiska besvär, psykiatriska diagnoser och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Att leva med psykisk ohälsa ökar risken att bli exkluderad från sociala sammanhang och uppleva ensamhet. Det samma gäller för personer med fysiska funktionsnedsättningar och sjukdomstillstånd. Möjligheterna att delta i sociala sammanhang kan vara särskilt begränsade för individer som:
- Har en diagnos eller ett sjukdomstillstånd som är omgärdat av stigma och fördomar
- Har få kontakter utanför vårdinrättningar eller samhällsinstanser (på grund av stort vård- eller assistansbehov)
- Vistas på slutenvårdsavdelning under långa perioder
Ekonomisk utsatthet
Att leva i ekonomisk utsatthet och fattigdom ökar risken för att besväras av ensamhet och social isolering. Pengar är helt enkelt ett medel att kunna umgås, och har man inga pengar så begränsas därmed ens sociala kontakter. Många lever så stramt att man inte har råd med en bussbiljett till en aktivitet, även om själva aktiviteten är gratis. Att vara den som alltid säger nej kan så småningom leda till att man till slut inte längre tillfrågas.
Känslan av ensamhet kan förändras
Oavsett vilken typ av ensamhet du upplever och vad den beror på, så kan din känsla förändras. Med stöd från andra kan du hitta sätt att hantera och lindra din ensamhet – och stärka din sociala hälsa.
Vad är social hälsa?
Social hälsa definieras utifrån våra relationer med andra människor. För att må bra behöver vi känna sammanhang, bli bekräftade och tillhöra en gemenskap. Huruvida din sociala hälsa är god bestäms bland annat av förhållandet mellan önskad nivå och faktisk nivå av sociala relationer, samt hur du upplever mötet med andra människor. Motsatsen till social hälsa, social ohälsa, är starkt förknippad med besvär av ensamhet och isolering.
RSMH – en del av lösningen
Sverige är världens mest individualiserade och sekulariserade samhälle. I vårt land finns det väldigt få naturliga, öppna träffpunkter som är kostnadsfria. Och det är just dessa platser och sammanhang som människor behöver för att bryta sin ensamhet. RSMH erbjuder träffpunkter där gemenskap och social samvaro står i fokus. Våra lokalföreningar runt om i hela landet tar dagligen emot människor som är helt beroende av föreningarnas verksamhet för sin sociala hälsa. Därför är RSMH en viktig organisation.
Ensamhet klassas av WHO som en global hälsokris. Det är vetenskapligt belagt att civilsamhället har en nödvändig roll i arbetandet mot samtliga folkhälsoproblem. Organisationer som RSMH är precis vad samhället behöver för att motverka ensamhet på individ- och befolkningsnivå.
