Med biblioterapi inom psykiatrin

I sin bok »Skriva sig fri – biblioterapi i praktiken« berättar författaren och bibliotekarien Maria Bom om hur biblioterapi kan hjälpa människor att utvecklas och hitta vägar framåt. Även de som lider av psykisk ohälsa.

– Jag har använt mig av biblioterapi under större delen av mitt liv eftersom jag ofta har skrivit när jag haft saker att bearbeta, så när jag snubblade över ämnet för snart tjugo år sedan blev jag berörd, säger Maria Bom, som idag är utbildad i biblioterapi.

Biblioterapi är ett paraplybegrepp för olika inriktningar och metoder som använder läsande eller skrivande för att stödja personlig utveckling, få insikter i vad det är att vara människa, öka sin självkännedom och sitt välmående, och ibland också för läkning av psyket. Men Maria Bom betonar att det vid psykisk ohälsa inte är meningen att skrivande ska ersätta annan behandling, utan komplettera den.

I »Skriva sig fri« får vi läsa om bibliote-rapins historia och ta del av olika skrivövningar, som att skriva utifrån en bild eller en startmening att bygga vidare på.

Maria Bom delger också några människors personliga berättelser om hur de fått hjälp av biblioterapi. En av dem är en ung, tidigare suicidal man som blev akut inlagd på en psykiatrisk avdelning och började skriva dagbok. Hans första uppdatering löd: »Jag skakar i kroppen. Ögonen vattnar sig av tårar. Det går inte att hålla tillbaka längre.« Och den sista, skriven nästan ett år senare: »Vad ska jag säga? Jag är lycklig.« Självklart fick han hjälp av medicinering och av samtal med psykolog, men också av själva skrivandet, menar Maria Bom.

Hon berättar också om en kvinna som fick stöd av sitt dagboksskrivande när hennes man insjuknade i ALS och avled, eftersom hon på det sättet kunde formulera sin sorg och frustration.

– Att skriva kan vara lite som att meditera. Vi kan med hjälp av skrivandet fokusera tankarna på här och nu, även om vi befinner oss i en rörig situation. Det är också många som pratar om att både skriva och läsa skingrar ensamhetskänslor. Det blir som att föra en dialog med sig själv. På det sättet kan man ställa sig lite vid sidan om det som är jobbigt och kaotiskt i ens liv och få distans, reflektera. Vi har också möjlig-het att ösa ur oss, lätta på trycket.

I Sverige introducerades biblioterapin under 1970-talet och då dominerade läsningen, men Maria Bom har framför allt inriktat sig på skrivandet. Under de senaste fem åren har intresset vuxit, det har bildats en biblioterapiförening och det finns utbildningar i ämnet vid Marie Cederschiöldhögskola och Göteborgs universitet. Att SVT:s program Babel på ett lättsamt sätt tog upp biblioterapi för några år sedan kan kanske ha bidragit en del till intresset. Idag utövas biblioterapi på bibliotek i form av läsgrupper, metoden kan förekomma i sorgegrupper och utbildade terapeuter använder sig ibland av biblioterapi i sin behandling. Många som Maria Bom mött genom åren har haft uppfattningen att de inte kan formulera sig i skrift.

– Men i biblioterapi skriver man inte för att behaga någon eller förbättra sina texter. Det är skrivandet som process som är det intressanta – vad det gör med dig och vad du hittar inom dig.

Varannan vecka leder Maria Bom en biblioterapigrupp på en psykiatrisk vårdavdelning med människor som lider av psykisk ohälsa.

– När det gäller de patienter som är sjukast väljer jag ofta ett ganska positivt förhållningssätt, att göra övningar som kan väcka fina minnen, få dem att tänka på sina förhoppningar inför framtiden eller vad de mår bra av. Jag vill gärna att de ska komma i kontakt med det friska i sig, det kreativa och lustfyllda. Det går också utmärkt att använda sig av biblioterapi hemma på sin kammare, att varje dag bara låta pennan följa tankarnas flöde. Ibland kan man känna sig ledsen en stund efteråt, men det är ofarligt, menar Maria Bom.

– Mår man psykiskt dåligt ska man dock begränsa sitt skrivande, annars kan det bli för mycket. Sätt gärna en timer på tjugo minuter.

Hon berättar att det finns väldigt mycket vetenskaplig forskning på biblioterapi som visar på att både den fysiska och psykiska hälsan förbättras. Det handlar bland annat om att stressystemet lugnas ner när vi sätter ord på det som vi är med om eller det som berör oss. Att människor som skriver upplever att de blir bättre på att hantera svåra situationer i livet. Att fokusera på det positiva, som att skriva tacksamhetslistor, ger också resultat.

Men skrivande är inte för alla, konstaterar Maria Bom, även om hon många gånger har sett hur människor upplever glädje och lättnad när de märker att de kan uttrycka sig.

– Vi vet till exempel att psykisk sjukdom och trauman är svåra upplevelser som gör att man lätt tappar sina ord och det finns studier som visar att skrivande kan fungera väldigt bra även för människor som lider av svår psykisk ohälsa, långvarig ptsd eller ångest. Det blir ett sätt att få tillbaka sitt språk och hitta ord för det som kanske är för svårt att prata om.

Text: Birgitta Haglund

Foto: Åke Nyström