Aktuellt

RSMH-bloggen: Varför är det synd om mig?

Lagom till semestern välkomnas en ny bloggare till RSMH-bloggen. Passa på att läsa ikapp inlägg som ni missat under sommarveckorna! 

Vår nya bloggare Marina Sångängel presenterar sig såhär: 

Jag är en kvinna på 52 år. Jag bor i Hemse  på Gotland.  

Jag har överlevt mycket. Som barn var allt mycket strul. Jag hade en 2 år yngre bror som hette Örjan men han tog tyvärr livet av sig bara 14 år ung.   

Bup bara gjorde allt mycket värre. De skällde ut både Örjan och mamma. Jag som storasyster fick ta ett alldeles för stort ansvar.  

Jag var 16 och hade förlorat allt, ändå var det mamma som alla såg. Jag var inte ens 20 när jag började medicineras tungt och fattade att när jag tog överdoser fick jag hjälp …  

Jag flyttade till fastlandet lite för att någon skulle se mig men detta gick överstyr så när jag var lite över 20 placerades jag på demensboende eller ”mentalsjukhem” som de tydligen kallade stället.  

Mitt i psykiatrireformen fanns ingen som ville ta ansvar så deras ”lösningar” var att placera  mig på mindre nogräknade ”vårdhem”…  

Min ”hemkommun” erkände att de inte ”hade råd”  med något annat.   

Liten kommun, liten plånbok… Jag var 40 och antar att allt var kört.  

Jag tänkte att jag i så fall hellre kunde dö på Gotland.  

Flyttade till ett vårdhem värd namnet i Burgsvik där det var en neuropsykiater som var konsultläkare. Han konstaterade att jag INTE hade paranoid schizofreni med affektiva drag utan jag var autistisk!  

Jag började bli behandlad som en människa och fick ett människovärde.  

Idag har jag ett fantastiskt liv. Jag bor på ett särskilt boende där de tillämpar lågaffektivt bemötande. Jag skadar mig inte längre, ingen skriker eller håller fast längre. Äntligen någonstans där de kan hantera HELA min problematik utan att jag behöva gå hit eller dit för att få hjälp som min personal inte har resurser att ta in hjälp att kunna hantera hemma.   

Sedan 1 år har jag också diagnosen ADHD och äntligen har jag kunnat förstå vad som alltid har strulat!  

Av hela livet som varit traumatiskt har jag PTSD…  

Med vänliga hälsningar Marina Sångängel 

Läs inlägget här.