Foto (RSMH) från Rosa Scenen MR-dagarna, inför PO för Unga seminariet 24 november 2023, fr. v. projektledare Annika Bostedt, PO Moa Johansson, tekniker MRD samt delprojektledare Micael von Wowern
Några korta reflektioner från Mänskliga Rättighetsdagarna 23-25 november 2023 i Helsingborg.
Temat för årets MR-dagar var ”Rätten till utbildning och arbete”. Frågan belystes brett ur både nationella och internationella perspektiv. Många spännande seminarier och utställare fanns på plats I Helsingborg. RSMH var också där i myller och mingel tillsammans med vår samverkanspartner PO Skåne med vilken vi driver projektet Personligt Ombud för Unga (POU) med stöd av Allmänna Arvsfonden.
RSMH:s seminarium tillsammans med PO Skåne – ”Personligt ombud för ungas rättighet till likvärdig utbildning!” – gick av stapeln på fredagsförmiddagen. Det samlade en blygsam, men intresserad, publik vid Rosa scenen i mässhallen och gick ut som ”bakgrundsradio” över myllret vid montrarna ute i hallen.
Efter en kort introduktion om bakgrunden till projektet och RSMH:s arbete med och för unga de senaste 10-15 åren gick ordet till de operativt engagerade i projektet. Moa Johansson, RSMH, i Västernorrland och Micael von Wowern, PO Skåne, i Skåne gav tillsammans inblickar och reflekterande insikter från det första årets verksamhet.
Att många unga idag har det svårt både i och utanför skolan är kanske ingen större nyhet i sig. Men, att det faktiskt gör skillnad när man försöker möta individen där denne är och stödja denne att själv få formulera behov och önskemål från sin egen horisont borde vara en ögonöppnare för många illa samordnade huvudmän för skola, elevhälsa, ungdomspsykiatri och sociala myndigheter med flera. En samordning inte bara för den unge utan också med den unge kräver mer än vad som görs idag. Inte nödvändigtvis i pengar, men i fokus, timing och att inte i tid och otid glömma bort vad som står i Barnkonventionens artikel 12.
Att aktivt efterhöra och ta till sig ungas uppfattningar, behov och önskemål som en del av ett beslutsunderlag är ju nämligen en förutsättning för att i beslut och insatser kunna bedöma och beakta den unges bästa.
Då följer man Barnkonventionen, annars inte. Artikel 12 är notoriskt underdokumenterad i svensk myndighetsutövning både i skolans värld och utanför. Tyvärr säkerligen för att praktiken är lika svag som dokumentationen. För att citera de fokusgrupper av unga som RSMH jobbat med inför och under detta initiativ så vill många ”bli sedd”, ”bli hörd”, ”få veta varför och varför inte”. I det senare fallet är det pinsamt ofta så att barn och unga sällan blir informerade om hur man vägt och bedömt deras inspel och medskick vid ett beslut. RSMH:s arbetshypotes är att detta bottnar i stress och strukturer inte att man medvetet ser på barn och unga som icke tänkande och kännande varelser.
Att kunna få samhällets stöd då man behöver det, att detta stöd måste samordnas, att man då måste ta in en helhetsbild av en människas verklighet och utmaningar, att inte tappa bort att respektera individens önskemål och efterhöra dennes egen vilja i saken har RSMH kämpat för sedan 1967. Många av våra medlemmars resa mot psykisk funktionsnedsättning och utanförskap hade kunnat få helt andra förlopp med tidiga insatser och tillträde till skola och arbetsmarknad. Mot bakgrund av den kunskapen finns ingen ursäkt för att inte idag agera mer. Dagens ungas röst och vilja måste respekteras i frågor som akut berör dem, deras liv och framtidsdrömmar. Allt annat är ett svek mot dem och visionen om ett samhälle för alla.
Vi måste våga fråga och vi måste våga lyssna och väga in. Vägen dit är naturligtvis inte så lätt eller självklar, men RSMH har goda förhoppningar om att metoder och resurser som Personligt Ombud (PO) och Supported Education (SEd) som ingår i projektet PO för Unga kan vara bra nycklar för att mer systematiskt få något bättre till stånd. Inte minst efter att ha lyssnat till de unga själva.
I övrigt var MR-dagarna 2023 fyllda av mycket annat matnyttigt. Elevernas riksförbund, Sveriges Elevkårer var där och flera från funktionsrättsrörelsen varför en hel del bra fokus sattes på rättigheter för unga och människor med funktionsnedsättning ur de berördas eget perspektiv vilket var uppfriskande. Funktionsrätt Sveriges Agneta Söder och Annica Nilsson bidrog med mycket kunskap och klokskap till att ett par riktigt bra diskussioner tog fart om tillgänglighet från ord till handling och inkludering respektive utanförskap för unga med skolan som nav.
Klart står att det måste finnas fler växlar att erbjuda än stå still eller spring dig sönder och samman för att främja människors återhämtning och individens utforskning av sin funktionsförmåga i vårt samhälle. Sedan är det uppenbart att skola och utbildning är en superviktig nyckeln då arbetsmarknaden för den som bara har gymnasiebetyg har krympt in absurdum. För den som inte förmått skaffa gymnasiekompetens är arbetsmarknaden nu närmast obefintlig.
Rätten till liv och hälsa respektive utbildning och arbete ska inte behöva vara alternativa val för individen. Här har vi otroligt mycket kvar att göra i det svenska samhället. Men, det kräver att vi lyssnar på dem det berör; inte bara kör ideologisk bulldozer över människors verklighet.
Åke Nilsson, Intressepolitisk handläggare RSMH