Igår kom beskedet att psykiatern och författaren Johan Cullberg har gått bort, 88 år gammal. Han stod på patienternas sida, säger Jan-Olof Forsén, före detta förbundsordförande för RSMH.
– Han var en trevlig människa som det var lätt att få kontakt med. Jag fick hans nya böcker och vi hade bra kontakt, säger Jan-Olof Forsén, före detta förbundsordförande för RSMH.
– Det är sorgligt att en så fin psykiater har gått bort. För oss patienter är han en av bästa psykiaterna, empatisk och lyssnande, fortsätter Jan-Olof Forsén.
I medierna kallades Johan Cullberg för psykiatrins nestor. Vännen PC Jersild skriver i en personlig minnestext i Dagens Nyheter att det märkliga var att han lyckades få en så central ställning fastän han så gott som hela sitt liv motarbetades av det akademiska etablissemanget.
Johan Cullbergs första möte med svensk psykiatri var som anhörig. Hans bror, konstnären Erland Cullberg, insjuknade i en svår psykos och Johan blev vittne till hur brodern utsattes för brutal behandling på ett mentalsjukhus. I mars 2020 blev Johan Cullberg intervjuad i Söndagsintervjun i P1. Där sa han att Erland var hans hjälte i livet.
– Han visade ett alternativt liv som normalt sett är så nedvärderat, hur det kunde lysa och blomma också, i hans konst, sa han bland annat i programmet.
Johan Cullberg förespråkade en humanistisk behandling av patienter. Tillsammans med Bengt Berggren ansvarade han på 1970-talet för Nackaprojektet som blev pionjärer inom sektoriseringen av psykiatrin. Den innebar att inte bara medicinare utan även psykologer, sjuksköterskor och andra hade ansvar för den psykiska hälsan inom en region.
Cullberg skrev även flera böcker om psykiatri. Genombrottet kom med “Kris och utveckling” (1975), om kvinnors erfarenhet av att förlora sitt barn. Andra kända böcker är “Skaparkriser” och hans böcker om diktarna Gustaf Fröding och Gunnar Ekelöf.
Text: Marja Beckman
Foto: Appendix fotografi (Natur & Kultur)