Stöd vårt arbete!

I mer än 50 år har Riksförbundet för Social och Mental Hälsa motarbetat fördomar och stöttat våra medlemmar till ett värdigt liv.

När du blir medlem eller ger en gåva till oss hjälper du oss att ta en större plats i debatten och vår chans att påverka blir därmed också större. Din gåva hjälper oss att hjälpa! Ju fler vi är, desto mer kan vi åstadkomma!

Ensamheten är en samhällsfråga – apropå Hanne Kjöllers krönika

Här är vårt svar som publicerades i DN:

”Ensamhet är inget individuellt val – utan en samhällsfråga

Hanne Kjöller raljerar över ensamma människor i tisdagens DN (2 juli-2019). Men att ensamheten ökar beror inte bara på individen utan bör ses som ett samhällsproblem, där fattigdom och minskade möjligheter att få billig psykoterapi faktiskt bottnar i politiska beslut.

Ja, det stämmer, som Hanne Kjöller skriver att vissa människor har högre trösklar för nya mänskliga möten.

Men istället för att fråga sig vad dessa trösklar består av raljerar Hanne Kjöller som vanligt över utsatta människor, och lägger ansvaret på individnivå.

Fattigdom orsakar ensamhet

Vi vill ge en annan bild av verkligheten, där ensamheten måste lösas genom samhällsförändringar. Där människor lever med så lite pengar att de ber att få köpa en kaffe för 10 kronor på avbetalning. Där de inte har råd att ta bussen in till stan för att träffa en kompis. Där de inte kan hålla kontakt med släkt och vänner i andra delar av landet eller världen för att de saknar internetabonnemang.

Ja, dessa människor finns. Många av våra medlemmar har det så här. Och det är inget val de har gjort själva, utan orsakas bland annat av de insjuknade i unga år, har lägsta nivån på sjukersättningen, och att denna har höjts marginellt under de senaste 30 åren samtidigt som folks löner skjutit i höjden – ett högst politiskt beslut. Andra är utförsäkrade, och lever på besparingar, anhöriga eller försörjningsstöd.

Att helt bortse från den politiska dimensionen som Hanne Kjöller gör, ger en väldigt skev bild av verkligheten.
Lever du på marginalen är det svårt att bjuda hem folk på middag. Du kanske bor på ett hem för vård och boende, HVB-hem och vill inte visa upp det. Drejningskurs för tusentals kronor är inte att tala om.

Men att det skulle kunna finnas en socioekonomisk dimension tycks vara främmande i Hanne Kjöllers värld. Liksom att en del människor faktiskt kan behöva stöd för att få till fungerande relationer.

Bristen på billig psykoterapi ökar också ensamheten

Här spelar bristen på landstingsfinansierad psykoterapi roll. Du kan behöva hjälp med att reda ut vad den sociala rädslan består i. Kanske handlar det mobbing, skeva föräldrarelationer eller andra trauman i barndomen. Du behöver kanske stöd med att läsa av andra människor, sortera i känslorna, reda ut vad som handlar om minnen eller verkliga relationer i dag.

Men att få landstingsfinansierad psykoterapi är inte lätt. Och dessutom finns inte samma bredd som förr utan kognitiv beteende terapi, KBT, är nästan den allrådande behandlingsformen, vilken inte hjälper alla.

Båda dessa exempel – fattigdomen och bristen på landstingsfinansierad psykoterapi är samhällsproblem, som förvärrar ensamheten och som politikerna skulle vinna mycket på att komma till rätta med. Om det skulle ske genom att Sverige inrättar en ensamhetsminister tar vi inte ställning till. Men att helt bortse från den politiska dimensionen som Hanne Kjöller gör, ger en väldigt skev bild av verkligheten.”

/Barbro Hejdenberg Ronsten
Förbundsordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH