Aktuellt

”Tryggt att Stöttecenter finns”

Att få sova några nätter på Stöttecenter har hjälpt Annika i Hässleholm flera gånger. Personalen och sviktrummet har gjort att hon sluppit inläggning.

– Att veta att de är där dygnet runt, att de känner till mig och mina besvär, det är fantastiskt.
Det säger Annika som haft kontakt med Stöttecenter i Hässleholm ända sedan starten 2009.

Stöttecenter finns under samma tak som ett LSS-boende och personalen delar sin tid mellan gruppbostaden och den öppna kommunala verksamheten. Dygnet runt finns det personal på plats som också svarar i telefon. Vem som helst som är orolig eller mår psykiskt dåligt är välkommen utan att berätta vem man är. Känslan av att vara bevakad eller förföljd kan ingå i många psykiska tillstånd och det finns de som valt att vara anonyma i flera år.

Fram tills att pandemin stängde ner besöksverksamheten fanns det två sängplatser där det gick att lägga in sig själv. Rummen kunde inte bokas i förväg, och de utnyttjades bara ett par nätter i månaden.

– Grejen var att möjligheten fanns, det är ångestbefriande att veta att hjälpen finns vid behov, säger Tefik Agusi som jobbar på Stöttecenter.

Dagtid satt det nästan alltid någon i avslappningsfåtöljerna med lugn musik. Annika har använt dem flera gånger när hon haft problem med sömnen.

– Jag älskar den elektriska gungstolen, att växla mellan den och sängen med bolltäcke har hjälpt mig jättemycket.
Att få sova över har räddat henne från inläggning och hon har själv kunnat vända sitt mående.

Stöttecenter ligger mitt i centrala Hässleholm och många tittade in för att få både sällskap och vila en stund. Men sedan mars 2020 är den öppna verksamheten stängd. I september och oktober öppnade centret coronasäkrat, men sedan stängde det igen. Det har gjort att telefonsamtalen ökat från ungefär 700 till runt 1 000 samtal i månaden.

– Det blir många kortare samtal, bara för att ventilera lite. Många i gruppen som brukade besöka oss är försiktiga, de håller fast vid restriktionerna. De mår sämre nu, säger Tefik Agusi.

Annika saknar att träffa personalen och de andra besökarna. Hon har svårare för att prata i telefon, ändå ringer hon ibland.

– I perioder har jag haft problem att ta min medicin, då har de på Stöttecenter kunnat hjälpa mig. Risken är annars att jag måste läggas in. Jag har fått mitt boendestöd utökat från en gång i veckan till två.

Tefik Agusi är rädd för att det som händer under pandemin kommer att påverka många verksamheter också på längre sikt.
– På papperet ser det ut som att det har funkat nästan ett år utan några besökare på Stöttecenter, men i verkligheten gör det inte det.

Text: Anna Fredriksson
Foto: Tefik Agusi