Det kan tyckas nedslående att suicidprefixet måste användas för att samhället ska engagera sig i ett grundläggande stöd för psykisk hälsa. ”Jag hade nog tagit livet av mig utan mitt boendestöd” säger Magdalena Birgersdotter, som lever med emotionellt instabilt personlighetssyndrom och har erfarenhet av flera traumatiska händelser. Hon är inte ensam. Boendestöd eller individstöd innebär att en person kommer hem till den psykiskt sköra och stöttar personen i att utföra vardagens sysslor. För många är boendestödet oumbärligt. I flera fall räddas liv.
Kommunernas mötesplatser för personer med psykisk skörhet och som saknar arbete erbjuder gemenskap. Viktiga är även de personliga ombuden, som finns för att kunna hjälpa personer att ta del av samhällets olika resurser. Dessutom ska socialtjänstens uppsökande team hitta dem som hamnat i utsatthet på grund av psykisk ohälsa och därför isolerat sig.
Att ”främja goda livschanser för mindre gynnade grupper” står som första punkt i Sveriges nationella handlingsprogram för Suicidprevention. Helt i strid med detta lades flera mötesplatser ner under förra året. En del kommuner saknar uppsökande team, och personligt ombud läggs ner i flera kommuner. Boendestöd standardiseras istället för att anpassas till individen. Kommuner har infört avgift för boendestödet, vilket slår hårt mot redan ekonomiskt utsatta. Boendestödjare har inte alltid tillräckliga kunskaper om psykisk ohälsa för att kunna vara ett professionellt stöd (se Revansch nr 2-2020, sid 13 och Lägesrapport för personligt ombud 2019).
Personer med psykisk ohälsa missgynnas av Försäkringskassans hårda tolkningar och riktlinjer. Objektiva fynd ska beskrivas av läkaren vilket är lätt vid ett brutet ben men svårare vid exempelvis en depression. Många nekas sjukpenning. Försörjningsstöd och sjukersättning har bara höjts marginellt under de senaste 30 åren.
Vi kräver:
– Utökad socialpsykiatri
Boendestödjare förtjänar högre status och mer utbildning. Stödet ska vara kostnadsfritt och anpassas efter individens behov. Fler mötesplatser och sysselsättning måste skapas. Uppsökande team ska finnas i alla kommuner, liksom personligt ombud.
– En trygg basinkomst
Många är fattiga! De har inte har råd att ta en kopp kaffe på ett vanligt café. Det försvårar möjligheterna att bryta isoleringen och ökar risken för självmordstankar (se inslag i Sveriges Radio). Sjukersättning och försörjningsstöd måste höjas. RSMH driver rätten till basinkomst, det är hög tid att idén prövas i pilotprojekt för utsatta grupper eller en kommun eller region.
– Ändring av Försäkringskassans regler
Försäkringskassans regler måste ändras så att människor med svår psykisk ohälsa och som saknar arbetsförmåga inte nekas ersättning. Vi känner till fall då människor begått självmord efter att de nekats ersättning och inte orkat kämpa mer (se artikel i Aftonbladet). RSMH vill att en kommission ska granska alla felaktiga utförsäkringar och ge drabbade upprättelse.
En stabil inkomst och kommunernas stöd till psykiskt sköra räddar liv. Sådana insatser ska utökas, inte urholkas.
Barbro Hejdenberg Ronsten, förbundsordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH
Ulrika Fritz, ordförande i Yrkesföreningen för personligt ombud Sverige, YPOS