Inom psykiatrin prövas nu en så kallad självvald inläggning.
Det innebär i korthet att patienten själv får bedöma sitt vårdbehov och skrivas in utan läkarbedömning om platsen är ledig.
Det finns ett begränsat antal självvalda inläggningsplatser ännu och det är vissa kriterier att uppfylla för att få skriva detta kontrakt med sluten/öppenvården, främst självskadebeteende eller att du har Individual Placement and Support (IPS).
Patienten får stanna i upp till fyra dygn, max tre tillfällen i månaden.
Det ger människan större möjlighet att medverka sin egen vård och ta eget ansvar.
Det verkar lovande.
Kanske.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om just den här varianten dock.
Jag har erfarenhet av en annan form av självvald inläggning.
Som funkar väldigt bra för mej.
Det är också ett skrivet kontrakt med mitt vårdteam på öppenvården att om jag söker akut eller på annat vis signalerar att jag vill läggas in så skall det ske enligt vårdplan.
Det står även vilken avdelning.
Och vem som är ansvarig läkare, enligt detta kontrakt/vårdplan.
Antal dagar är en överenskommelse mej och läkaren emellan utifrån aktuellt behov.
Jag skrivs in av en läkare men kan själv skriva ut mej utan bedömning.
Mycket eget ansvar som stärker mej.
Det handlar oftast om stabilisering.
Tillbaka till dagsrutiner.
Mediciner.
Med denna vårdplan ges jag möjlighet att själv känna mina tidiga tecken och hinna arrangera allt omkring en inläggning.
Såsom barnpass, djurvakt med mera ….
Det blir ingen panik eller större oro när jag i samråd med vårdteamet förbereder och planerar i tid.
Ibland mer akut än andra gånger ändå.
Oftast inte.
Det är ju inte så lätt att styra och ställa över de olika diagnoserna och ibland ställer ju symtomen till det i de flesta planeringar.
Därför är det bra att i största mån själv få möjligheten att känna in sig själv.
Jag lär känna min diagnos och hur den fungerar så mycket bättre.
Men det jag kan tycka är jobbigt är när jag plötsligt vill skriva ut mej efter kort vistelse.
Det kan vara ett dygn bara.
Då känner jag mej besvärlig och i vägen.
Lite skamsen över att ha tagit plats i onödan.
Men – ett eller flera dygns omvårdnad ….
Är det någonsin i onödan?!?
Nej jag tror inte det.
Tvärtom.
Och vem är bäst på att veta om inte en själv?
Egentligen.
I min vårdplan står det också att vi skall jobba mer med mina friska sidor.
Ljuv musik i mina öron.
I stället för att konstant intalas vara sjuk.
Jag har en sårbarhet.
En sårbarhet som stärks ju mer ansvar jag tar för mitt eget mående.
Jag tycker det är en toppenbra planering.
Och jag hoppas att det pågående projektet med självvald inläggning blir lyckat och att det utvecklas och formas väl med tid.
/Ylva Kristina Larsson