Så tycker RSMH om ECT

Så tycker vi om ECT

I förra veckan lade vi upp en blogg på RSMHbloggen om ECT som väckte mycket reaktioner. Därför vill vi förtydliga RSMH:s ställning till elbehandling.
Vi har medlemmar som har blivit mycket hjälpta av elbehandling, och som vill kunna få den igen om de mår dåligt. Därför står RSMH som förbund för att ECT ska få finnas kvar, även om vi också har medlemmar som har fått minnesstörningar och anser att ECT bör förbjudas. .
Vad vi däremot kräver är att psykiatrin alltid måste ha ett skriftligt bevis på att patienten har sagt ja till behandlingen, så kallat informerat samtycke, efter att patienten har fått information om både för- och nackdelar på ett sätt som du kan ta till dig även om du har exempelvis en svår depression.
Att ge elbehandlingar mot någons vilja anser vi ska förbjudas. Tyvärr kan det ske idag om personen vårdas under tvångsvård och läkaren anser att det är den bästa behandlingen. Vi anser att det är helt oacceptabelt att ge ECT under tvång och Sverige har även kritiserats av Europarådet för att det förekommer.
Vi vill också att det ska finnas fler behandlingsalternativ inom psykiatrin än vad som erbjuds idag. I exempelvis Norge kan den som inte vill ha psykofarmaka lägga in sig i den psykiatriska heldygnsvården och där få annat stöd. I vissa andra länder erbjuds Open dialogue som alternativ.

Att patienten ska få information om för- och nackdelar med en behandling står tydligt i Patientlagen. Så här skriver Socialstyrelsen i rapporten Minnesstörningar hos patienter som behandlats med ECT – Om information och delaktighet för patienter och närstående sid 15:

”Vårdens informationsskyldighet är tydligt uttalad i patientlagen (2014:821). Patienten ska bland annat få information om sitt hälsotillstånd, de metoder som finns för undersökning, vård och behandling, det förväntade vård- och behandlingsförloppet, väsentliga risker för komplikationer och biverkningar, eftervård och metoder för att förebygga sjukdom eller skada. Patienten ska även informeras om möjligheten att välja behandlingsalternativ, om fast läkarkontakt, vårdgivare och utförare av offentligt finansierad hälso- och sjukvård, om möjligheten att få en ny medicinsk bedömning och en fast vårdkontakt samt om vårdgarantin. Informationen ska anpassas till mottagarens ålder, mognad, erfarenhet, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar (3 kap 6 § patientlagen). Det innebär bland annat att hälso- och sjukvårdspersonalen vid behov ska använda tolk när de informerar. Med ”andra individuella förutsättningar” avses till exempel funktionsnedsättning, utbildning, könsidentitet, religion och andra omständigheter som kan påverka hur informationen bör ges. Att informationen ska vara individuellt anpassad innebär även att patienten kan avstå från information som han eller hon inte önskar. Informationen får inte ges slentrianmässigt, utan måste anpassas till varje patients förutsättningar och behov i den aktuella vårdsituationen (prop. 2013/14:106 s.53). Personalen måste ta hänsyn till de svårigheter att ta till sig information som kan bero på själva sjukdomen. Personer som står inför att behandlas med ECT är ofta inne i en djup depression eller har andra sjukdomstillstånd som kan medföra svårigheter att ta till sig information. Med psykisk sjukdom följer ibland olika symtom, till exempel nedsatt kognitiv funktion, obeslutsamhet, koncentrationssvårigheter, oro och känslor av värdelöshet eller skuld, som kan göra det svårare för patienten att formulera sina behov, ta till sig information, fatta beslut och förstå dess konsekvenser [1]. Den som lämnar information måste hjälpa patienten att värdera informationen, ge aktiv vägledning och försäkra sig om att patienten har ett tillräckligt underlag för att kunna utöva delaktighet och självbestämmande. Informationslämnaren måste också försäkra sig om att patienten har förstått innehållet i och betydelsen av den lämnade informationen (3 kap 7§ första stycket patientlagen).”