Stöd vårt arbete!

I mer än 50 år har Riksförbundet för Social och Mental Hälsa motarbetat fördomar och stöttat våra medlemmar till ett värdigt liv.

När du blir medlem hjälper du oss att ta en större plats i debatten och vår chans att påverka blir därmed också större. Ditt medlemskap hjälper oss att hjälpa! Ju fler vi är, desto mer kan vi åstadkomma!

Aktuellt

Så faller ingen mellan stolarna – tyck till!

I början av februari diskuterade förtroendevalda inom RSMH hur stödet och vården borde förbättras för personer med psykisk ohälsa. Nu kan du också tycka till om hur ingen ska falla mellan stolarna i psykiatrin.

Psykiatrireformen är 25 år gammal. Tanken med den var att personer med psykisk ohälsa skulle bli lika delaktiga i samhället som övriga medborgare. Men även om reformen förde med sig bra insatser, såsom personligt ombud och boendestöd, är det idag många som inte får den hjälp de behöver. Nu har medlemmar chansen att tycka till om hur vi ska göra för att ingen ska falla mellan stolarna i psykiatrin.

Det behövs en helhetssyn på vad som borde förändras så att personer med psykisk ohälsa får bättre möjligheter till återhämtning. I förra veckan samlades därför ledamöter från Riksförbundet för Social och Mental Hälsas, RSMH:s förbundsstyrelse och utskottet för Opinion och Samhällspåverkan för en brainstorming kring hur lösningarna skulle kunna se ut. Dialogen kommer att fortsätta under vårt Förbundsråd som hålls i maj i år och där representanter från alla lokalföreningar träffas. Vi vill också bjuda in alla medlemmar att tycka till om förslagen.

Bakgrund: detta innebar psykiatrireformen

Innan psykiatrireformen hade psykiatriska sektorer hand om både vård och sociala insatser för personer med psykisk ohälsa. På enstaka håll fanns sammanhållen vård, till exempel i psykiatri södra. På andra håll skrev de psykiatriska sektorerna endast ut mediciner och gav inget stöd när det gällde sysselsättning eller stöd i hemmet. Den största förändringen med psykiatrireformen var att boende och sysselsättning togs över av socialtjänsten medan psykiatrin tog hand om den psykiatriska vården. Många tänker att psykiatrireformen orsakade att mentalsjukhusen lades ned, men de första mentalsjukhusen började stängas redan på 1980-talet. Stängningen av de sista mentalsjukhusen sammanföll dock med psykiatrireformen 1995. Mentalsjukhusen var otidsenliga och gjorde att många människor mådde sämre psykiskt och blev institutionaliserade.

Brainstorming kring förbättringar

Många olika förslag kom upp på mötet med RSMH:s förbundsstyrelse och Utskottet för Opinion och Samhällspåverkan. Sammanfattningsvis handlade det dels om hur vården och stödet är organiserat, dels om att det kan behövas mer tvingande lagstiftning som gör att personer med psykisk ohälsa får det inflytande över sina liv som de borde ha rätt till. Dessutom behöver behandlingarna och ekonomin förbättras för personer med psykisk ohälsa. Nedan följer en närmare genomgång av vilka förslag som presenterades.

Organisering

Södertälje-modellen och Gagnefmodellen

Ett förslag på bra organisering med en helhetssyn var Södertäljemodellen. Den fanns i Södertälje fram tills för bara några år sedan och innebar att kommun och landsting arbetade väldigt tätt tillsammans och att patienterna som var inskrivna där hade en kontaktperson från landstinget och en från kommunen, som man träffade samtidigt varje gång. Det gjorde att det inte gick att falla mellan stolarna när man var inskriven i bland annat den öppna psykosvården.

Ett annat exempel på bra helhetsperspektiv är Gagnef-modellen i Dalarna, enligt representanter från Dalarna. Den innebär att allt som personen med psykisk ohälsa behöver ska finnas under samma tak: psykiatri, vårdcentral och kommunens socialtjänst/socialpsykiatri. Enligt representanterna från Dalarna är det även en modell som förespråkas av till exempel författaren Åsa Moberg, som just nu skriver en bok om psykiatrireformen.

Båda Södertälje- och Gagnefmodellen är exempel på verksamheter med en dörr in, där personer med psykisk ohälsa får rätt vård oavsett i vilken ände personen söker hjälp – om det är på vårdcentral, genom psykiatrin eller för en missbruksproblematik.

Myndighetssamarbetet Finsam kan ha ytterligare utvärderingar av andra projekt som skulle vara intressant att titta på.

Fler patientnära team

Det borde finnas team med boendestöd, läkare, psykolog som kommer hem till patienten. Det fanns förr men har skurits ned på, på många håll. ACT-team finns bland annat i Skåne.

Fler rehab-koordinatorer

Det är en funktion som tagits fram av regeringen och som ska hjälpa till att hålla ihop arbetet runt en person med arbetsförmedling och socialtjänst, och som idag ofta hamnar på boendestödet. Innan vi driver denna fråga behöver vi kanske jämföra rehab-koordinatorernas roll mot Case Managers och personligt ombud (PO).

Fler Personligt ombud, PO, behövs

Ofta fungerar kontakterna med myndigheter mycket bättre när PO är med. Alla borde ha med sig PO i samband med olika myndighetskontakter.

En ny myndighet för psykisk hälsa

Det behövs en ny myndighet som skulle kunna ha ett helhetsansvar för Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommunens insatser, vården och sysselsättning. Fler borde få IPS – Individuell placering och stöd (Individual Placement and Support), en metod för att hjälpa personer med psykisk funktionsnedsättning till lönearbete.

Ökad brukarmakt

Vården är ofta väldigt godtycklig, då vårdgivarna anser att de ger rätt vård men brukarna inte tycker att de har fått hjälp. Mycket organiseras utifrån vårdens behov, men det måste göras utifrån patientens behov.

 

Patienträtt och mer bindande lagstiftning

Att SIP blir en rättighetslagstiftning och att sanktioner införs

Det behövs mer kunskap och bättre information om hur Samordnade individuella planer, SIP ska göras. SIP används inte på rätt sätt idag. SIP var till för att ingen skulle hamna mellan stolarna, och det är lagstadgat att den som behöver insatser från två huvudmän (oftast regionen/landstinget och kommunen) har möjlighet att få en SIP. Det finns dock inga sanktioner ifall mötena inte leder till konkreta förbättringar för brukaren. Ett förslag är att ta reda på hur sådana sanktioner för SIP skulle kunna införas.

Utökad patienträtt och viteskrav

Det borde vara möjligt att överklaga i vården på samma sätt som det är möjligt att överklaga socialtjänstens beslut. Myndigheten Inspektionen för vård och omsorg, IVO avslår idag 80 procent av fallen och patientnämnderna klagar också på att de har för lite resurser. Går du till tingsrätten så måste du betala själv och det kostar skjortan. Det behövs därför en mer tvingande lagstiftning med viteskrav och en ny tillsynsmyndighet eller att ett uppdrag ges till IVO att granska de fall där människor faller mellan stolarna. Med utökade rättigheter för patienten att överklaga skulle systemfel uppmärksammas på riktigt. Patienten borde också få vara med och formulera vad som skrivs i patientjournalen. I exempelvis Norge finns en mycket mer utvecklad patienträttslagstiftning.

Bindande samverkan mellan kommunens socialpsykatri och vården

Socialtjänstlagen (SoL) och Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) bör skrivas om för ett tydligare samarbete. Att SoL och HSL har sekretess gentemot varandra är problematiskt och att anhöriga utestängs av samma anledning är något som behövs göras en översyn av.

Ny ramlag för psykisk hälsa

Det behövs en ny ramlag gällande psykisk hälsa där den övergripande frågan ställs: ”Vad behöver du för att du ska må bättre?” Du ska sedan erbjudas den hjälp du behöver, och vården ska inte kunna avslutas förrän personen faktiskt mår bättre.

 

Behandling och ekonomi:

Mer existentiella och längre terapier

Terapibehandling har under de senaste decennierna gått från mer existentiella och långvariga terapier till kognitiv beteendeterapi, KBT, kortare serier som är effektiva mot mer konkreta problem. Allt handlar om att hålla nere kostnaderna. Behandlingssystemet raseras, metoder som fungerar används inte längre, till exempel existentiella terapier. Långvariga och dyrare behandlingar har ersatts med billiga läkemedel. Västra Götaland verkar vara ett gott exempel där det fortfarande går att få remiss till långvarig psykodynamisk terapi för de som behöver det.

Utökad telefontid

Det är en viktig åtgärd. Kontaktpersoner skulle kunna möta patienter genom videosamtal.

Bättre privatekonomi – höjda ersättningsnivåer

Ersättningar såsom lägsta nivån av sjukersättningen, försörjningsstöd, och aktivitetsersättning med mera har inte höjts nämnvärt på omkring 30 år. Människor med svår psykisk ohälsa är den grupp i samhället som har det allra sämst ekonomiskt. Inkomstskillnaderna har ökat sedan 1995.

Delta i diskussionen om hur ingen ska falla mellan stolarna i psykiatrin och tyck till!
Vad tycker du om förslagen? Vilka tre punkter anser du vara viktigast? Har du andra förslag på hur helhetssynen och stödet till personer med psykisk ohälsa ska bli bättre?

Alla lokalföreningar får jättegärna diskutera dessa frågor. Du som är medlem i RSMH är också välkommen att lämna förslag på lösningar. Mejla era idéer till Anna Langseth eller skicka per post till:

Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH
Anna Langseth
Instrumentvägen 10
126 53 Hägersten