• Debatt: Inför nolltolerans mot vräkning av människor med psykisk ohälsa

    Det är helt fruktansvärt att människor med svår psykisk ohälsa kastas ut ur sina hem, bara för att stödet brister. Samordningen måste förbättras. Det skriver Jimmie Trevett, RSMH:s förbundsordförande, och Anders Printz, tidigare statlig psykiatrisamordnare, i en debattartikel i Aftonbladet idag på Världsdagen för psykisk hälsa. Vi kräver också nolltolerans mot att vräka personer med psykisk ohälsa.

    https://www.aftonbladet.se/debatt/a/a2QmOd/vrak-inte-manniskor-med-psykisk-ohalsa

    Continue reading »
  • RSMH Trelleborg arrangerar Psykisk Hälsa Trelleborg den 8 oktober 2018

    Liksom förra året arrangerar RSMH Trelleborg Psykisk Hälsa Trelleborg. Evenemanget börjar måndag 8 oktober och varar till och med söndag 21 oktober.

    I bilagorna hittar du Psykisk Hälsa Trelleborgs affisch och programschema. En broschyr med detaljerat program kommer att vara tillgänglig på hemsidan inom kort på www.rsmhtrelleborg.se under PHTbg 2018.

    Läs bilaga 1:
    Läs bilaga 2
    Läs bilaga 3

    Kom och håll oss sällskap med din lunch under lunchtid, ta en fika eller kom för att delta i någon aktivitet, lyssna på en föreläsning eller njut av underhållning. Glöm inte att bjuda med alla du känner!

    Hoppas att träffa dig under vecka 41 och 42 på Trelleborgen!

    Praktisk information

    Datum: Måndag 8 oktober till och med söndag 21 oktober 2018
    Öppettider: vardagar 11.30-19.00, lördag och söndag 11.00-14.00
    Programpunkter: informationstorg och utställning öppet under öppettider. Dialog/workshop vardagar 15.00-16.00, föreläsning/underhållning vardagar 17.30-18.30. Undantag kan förekomma.
    Plats: Trelleborgen (Vikingamuseets huvudingång), Västra Vallgatan 6, 231 64 Trelleborg

     

    Continue reading »
  • Ny dokumentärfilm berättar om livet på mentalsjukhus i Lund

    ”Sankt Lars Sjukhus – Där satt ju dårarna” är en ny dokumentärfilm om mentalsjukhuset i Lund, av filmaren Mattias Wellander Löfgren. I den berättar flera före detta patienter om sin tid där. RSMH-Lund har hjälpt till att hitta personer till dokumentären, som hade smygpremiär i september.

    Är din lokala RSMH-förening intresserad av att visa filmen? Mejla då till fotografmattias@hotmail.se
    Han tar ut en administrativ avgift på 500 kronor per visning för RSMH.

    Här kan du se en kortversion av filmen

    Continue reading »
  • Inbjudan till Din Rätt 19-23 november 2018

    Inbjudan
    Anmälningsblankett

    Continue reading »
  • Så tycker vi om ECT

    I förra veckan lade vi upp en blogg på RSMHbloggen om ECT som väckte mycket reaktioner. Därför vill vi förtydliga RSMH:s ställning till elbehandling.
    Vi har medlemmar som har blivit mycket hjälpta av elbehandling, och som vill kunna få den igen om de mår dåligt. Därför står RSMH som förbund för att ECT ska få finnas kvar, även om vi också har medlemmar som har fått minnesstörningar och anser att ECT bör förbjudas. .
    Vad vi däremot kräver är att psykiatrin alltid måste ha ett skriftligt bevis på att patienten har sagt ja till behandlingen, så kallat informerat samtycke, efter att patienten har fått information om både för- och nackdelar på ett sätt som du kan ta till dig även om du har exempelvis en svår depression.
    Att ge elbehandlingar mot någons vilja anser vi ska förbjudas. Tyvärr kan det ske idag om personen vårdas under tvångsvård och läkaren anser att det är den bästa behandlingen. Vi anser att det är helt oacceptabelt att ge ECT under tvång och Sverige har även kritiserats av Europarådet för att det förekommer.
    Vi vill också att det ska finnas fler behandlingsalternativ inom psykiatrin än vad som erbjuds idag. I exempelvis Norge kan den som inte vill ha psykofarmaka lägga in sig i den psykiatriska heldygnsvården och där få annat stöd. I vissa andra länder erbjuds Open dialogue som alternativ.

    Att patienten ska få information om för- och nackdelar med en behandling står tydligt i Patientlagen. Så här skriver Socialstyrelsen i rapporten Minnesstörningar hos patienter som behandlats med ECT – Om information och delaktighet för patienter och närstående sid 15:

    ”Vårdens informationsskyldighet är tydligt uttalad i patientlagen (2014:821). Patienten ska bland annat få information om sitt hälsotillstånd, de metoder som finns för undersökning, vård och behandling, det förväntade vård- och behandlingsförloppet, väsentliga risker för komplikationer och biverkningar, eftervård och metoder för att förebygga sjukdom eller skada. Patienten ska även informeras om möjligheten att välja behandlingsalternativ, om fast läkarkontakt, vårdgivare och utförare av offentligt finansierad hälso- och sjukvård, om möjligheten att få en ny medicinsk bedömning och en fast vårdkontakt samt om vårdgarantin. Informationen ska anpassas till mottagarens ålder, mognad, erfarenhet, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar (3 kap 6 § patientlagen). Det innebär bland annat att hälso- och sjukvårdspersonalen vid behov ska använda tolk när de informerar. Med ”andra individuella förutsättningar” avses till exempel funktionsnedsättning, utbildning, könsidentitet, religion och andra omständigheter som kan påverka hur informationen bör ges. Att informationen ska vara individuellt anpassad innebär även att patienten kan avstå från information som han eller hon inte önskar. Informationen får inte ges slentrianmässigt, utan måste anpassas till varje patients förutsättningar och behov i den aktuella vårdsituationen (prop. 2013/14:106 s.53). Personalen måste ta hänsyn till de svårigheter att ta till sig information som kan bero på själva sjukdomen. Personer som står inför att behandlas med ECT är ofta inne i en djup depression eller har andra sjukdomstillstånd som kan medföra svårigheter att ta till sig information. Med psykisk sjukdom följer ibland olika symtom, till exempel nedsatt kognitiv funktion, obeslutsamhet, koncentrationssvårigheter, oro och känslor av värdelöshet eller skuld, som kan göra det svårare för patienten att formulera sina behov, ta till sig information, fatta beslut och förstå dess konsekvenser [1]. Den som lämnar information måste hjälpa patienten att värdera informationen, ge aktiv vägledning och försäkra sig om att patienten har ett tillräckligt underlag för att kunna utöva delaktighet och självbestämmande. Informationslämnaren måste också försäkra sig om att patienten har förstått innehållet i och betydelsen av den lämnade informationen (3 kap 7§ första stycket patientlagen).”

     

    Continue reading »
  • Välkommen på bokrelease om brukarrevision

    Har du funderat på om brukarstyrd brukarrevision är något för din verksamhet? Välkommen att lyssna på erfarenheter från Botkyrka kommun och från brukarrevisorer och projektledare från det just avslutade arvsfondsprojektet Mobil brukarstyrd brukarrevision.

    Samtidigt släpper vi boken som ger en introduktion till hur en brukarstyrd brukarrevision går till. Den har fått titeln: Handbok för brukarstyrd brukarrevision– när egen erfarenhet bidrar till utveckling.

    Välkommen torsdag den 15 november kl. 16.00 på ABF på Sveavägen, Stockholm

     

    Continue reading »
  • Möte med Strandhälls politiskt sakkunniga

    Den 3 september hade RSMH möte på Socialdepartementet med Milischia Rezai, socialminister Annika Strandhälls politiska sakkunniga. Närvarande från RSMH var Jimmie Trevett, förbundsordförande i RSMH, och Anna Langseth, chefredaktör för Revansch och kommunikatör på RSMH. 

    Vi pratade om RSMH:s valfrågor: Bra ekonomi, Ökat brukarinflytande och Meningsfull vardag, samt lämnade över #Psykakut – det #Me too -upprop som RSMH drog i gång tillsammans med Radio Totalnormal vintern 2018.

    Milischia Rezai var mycket engagerad och vi hoppas på att mötet ger resultat, oavsett valutgång.

    Continue reading »
  • Debatt: Skaplig ekonomi kan hindra självmord

    Det har gjorts alltför lite för att minska självmorden som orsakas av fattigdom och utsatthet, skriver Jimmie Trevett, förbundsordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, i en debattartikel i Dagens Samhälle.

    Skaplig ekonomi hindrar självmord

    I år är det 10 år sedan riksdagen klubbade igenom ett nationellt handlingsprogram för att minska självmord. Det är bra, men det har gjorts alltför lite för att minska självmorden som orsakas av fattigdom och utsatthet.

    Det händer att jag hamnar i samtal med förtvivlade människor. De mår psykiskt dåligt, men den främsta orsaken till deras förtvivlan är inte diagnoserna de har, utan den ekonomiska stress de lever under. Det kan gå så långt att de vill ta sitt liv.

    Många personer med lägsta nivån av sjukersättningen, tidigare kallad förtidspension, lever på existensminimum och känner sig totalt maktlösa. Andra har blivit utförsäkrade från Försäkringskassan och kan vara beroende av anhöriga för att få mat och hyra betald.

    Samtidigt är det nu tio år sedan som riksdagen klubbade igenom det nationella handlingsprogrammet för att minska självmord. Där står det i klartext att risken för självmord är högre i utsatta grupper såsom de med låg inkomst och låg utbildningsnivå . Ett sätt att minska självmorden i landet är att främja dessa gruppers ”livschanser”, som till exempel genom att förbättra socialförsäkringen och genomföra arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

    Vi anser att både den dåvarande alliansregeringen och nuvarande regeringen har brustit i detta. I den statliga utredningen om jämlik hälsa  konstateras att de absolut rikaste i samhället har fått det bättre. Det är inte de med höga löner som har dragit ifrån mest. Utan de stora vinnarna är de med mycket kapital, samtidigt som de disponibla inkomsterna för personer med bidrag eller sjukersättning i princip stått still sedan 1990-talskrisen.

    De rödgröna har visserligen under mandatperioden höjt den disponibla inkomsten för personer med sjukersättning, vilket är bra. Men höjningen för dem med garantinivån skedde från en sådan låg nivå att ytterligare höjningar är nödvändiga för att gruppen ska få en dräglig levnadsstandard.

    Därtill jagas personer med sjukpenning idag minst lika hårt som under alliansens styre. Försäkringskassan är återigen extremt hård i sina bedömningar och uppföljningar, utan att den sjukskrivne för den sakens skull får vettig rehabilitering. Är du sjukskriven för psykisk ohälsa är det dessutom ofta olämpligt att stressa tillbaks i snabb takt till ett arbete, utan du behöver tid för återhämtning och en försiktig upptrappning, vilket reglerna inte är anpassade till.

    Självmord kostar samhället miljarder varje år. Studier visar dessutom att en bättre ekonomi kan minska antalet inläggningar i den psykiatriska heldygnsvården. Det finns alltså samhällsekonomiska vinster att göra. Men viktigast att fundera över är ändå – vill vi ha ett samhälle där människor är så fattiga att de överväger självmord? Eller bör riksdagen genomföra de strategier de har beslutat om?

    Alla partier i riksdagen – det är upp till bevis för er. Vi är många fattiga som ska lägga vår röst den 9 september.

    /Jimmie Trevett, förbundsordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH

    Debattartikeln publicerades i Dagens Samhälle den 3 september.

     

    Continue reading »
  • Vill du arbeta extra som Brukarrevisor?

    Nu söker vi fler brukarrevisorer i Stockholms län, med omnejd.

    Ta chansen och gå vår utbildning!

    Den 17 och 18 samt 24 och 25 september kl. 10-15 i Örnsberg.

    Läs mer…

     

    Continue reading »
  • Viktiga talare om RSMH:s nya bok

    För första gången på länge har Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, släppt en ny bok –  antologin ”Utan dig finns inget jag – en visionsbok om psykisk hälsa och psykiatri”. På releasen den 29 augusti talade flera av författarna och runt 50 personer var åhörare.

    Boken är en antologi med både texter från människor med egen erfarenhet av psykisk ohälsa samt psykiater.

    – Erfarenhetsbaserad kunskap efterfrågas mer och mer, och denna bok är ett exempel på detta. Vi inom brukarrörelsen kan samarbeta med progressiva krafter inom professionen och tillsammans skapa förändring, sade Jimmie Trevett, förbundsordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, som inledde boksläppet.

    Därefter tog Elin Engström plats i talarstolen. Hon är intressepolitisk sekreterare på RSMH och har varit redaktör för boken, men medverkar också med några dikter i den som hon läste högt.

    Herman Holm, överläkare i psykiatri och som har jobbat inom psykiatrin sedan mitten av 1980-talet, tog upp att han ibland funderar på vad psykisk ohälsa är.

    – Är till exempel en rösthörare som fungerar ganska bra i samhället psykiskt sjuk? sade han.

    I sitt kapitel har han försökt spegla den frågan genom tre kollegor, som samtliga levde för länge sedan. Detta för att illustrera det vägskäl som han anser psykiatrin står inför idag – det medikament och symtombaserade synsättet där psykisk ohälsa ses som en biologisk sjukdom, eller en personcentrerad vård där man frågar vem är du, vad har du varit med om?

    Emma Wiklund, den yngsta av talarna, hade en mer personlig ingång i sitt kapitel. I det beskriver hon hur hon hade mått dåligt i tio år, men idag är lycklig. Numera föreläser hon för ungdomar om sin livshistoria, för hon vill inte att någon ska behöva må så dåligt så länge som hon gjorde. Hon avslutar varje föreläsning med frågan ”Hur mår du?”, vilket hon även gjorde denna gång.

    Ullakarin Nyberg, psykiater och ordförande i Svenska Psykiatriska Föreningen, SPF, pratade om att hon har en stark tro på människans kapacitet. Att hon vill ha tillit till människan som expert på sitt liv och att hon brukar ställa frågorna: ”Hur tycker du att vi ska gå vidare? Vad är det som har gått fel?” Hon höll med Herman Holm om att psykiatrin står inför ett vägskäl på många sätt. För vi lever i en högteknologisk verklighet och då blir det lätt att medikalisera tillstånd. Men att det är viktigt att inte tappa bort mötet med den andra människan, och att berättelsen har magi, för att citera författaren Peter Høeg.

    – Du kan åstadkomma väldigt mycket om du lyssnar. Men om du istället skattar person ifrån ett särskilt formulär kanske det inte händer så mycket. Jag kommer att jobba för det så länge som jag lever, säger hon och tillägger:

    – Jag är övertygad om att denna bok kommer att få mycket stor spridning för det är en mycket fin bok, säger Ullakarin Nyberg.

    Sista talaren var Pebbles Karlsson Ambrose, författare och före detta bloggare på 1177, som också var skribent till sista kapitlet i boken. Hon menade att även om psykiatrin och socialtjänsten kan vara bättre så kan det vara viktigt att ibland stanna upp och vara lite tacksamma för att vi föddes i välfärdslandet Sverige.

    Klicka här för att se en videoinspelning från boksläppet. Krävs dock Facebook-konto.

     

    FAKTA: Utan dig finns inget jag – en visionsbok om psykisk hälsa och psykiatri

    I boken samlas texter av unga och äldre, personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa, professionella och anhöriga, alla med olika bilder av psykisk hälsa och psykiatri. Här finns konkreta råd men också djärva visioner, sådant som går utanför dagens snäva ramar.

    Dikter, serier, dokumentära skildringar – sätten att förmedla visionerna varierar. Vi är alla olika och utan dig finns inget jag.

    I boken berättar Emma Wiklund, 20 år, om hur hon kämpat med psykisk ohälsa från tio års ålder utan att veta vad det var, och hur hon till slut fick tillbaka sin kärlek till livet. Ullakarin Nyberg, suicidforskare, skriver om hur vi kan bemöta människor som förlorat viljan att leva. Pebbles Karlsson Ambrose, som tidigare gett ut böcker där hon berättar om sina psykoser, ger tips på filmer och litteratur. Herman Holm, överläkare i psykiatri, gör en historisk tillbakablick till Kraepelins och Freuds tid.

    Författaren Susanna Alakoski har skrivit förordet.

    Då psykisk ohälsa får allt större utrymme i det offentliga samtalet kan den här boken läsas av alla. För den som har möjlighet att påverka psykiatrin är boken ett måste.

    Boken kostar 80 kronor.
    Medlemmar i RSMH får 20 procents rabatt.

    För att beställa boken, mejla: claes.rundqvist@rsmh.se

    För mer information om boken, kontakta: Elin Engström, redaktör och intressepolitisk sekreterare på RSMH, tel. 070-420 82 50

     

    Continue reading »
  • Påverka politikerna inför riksdagsvalet!

    I höst är det val och det är viktigt att RSMH:s frågor kommer upp på agendan. Som lokalförening i RSMH kan ni exempelvis göra detta:

    – Gå till valstugorna och dela ut RSMH-material

    Dela ut till exempel Revansch nr 2:2018 och nr 3:2018 som har tema ekonomi respektive brukarinflytande, två av RSMH:s valfrågor. Som RSMH-lokalförening kan ni beställa dessa två Revansch-nummer helt kostnadsfritt, även portot står förbundskansliet för, bara ni redogör för hur ni ska sprida tidningen.

    Anordna politikerutfrågningar

    Bjud in politiker till er föreningslokal och fråga hur de tänker förbättra levnadsvillkoren för personer med psykisk ohälsa, exempelvis hur vår privatekonomi ska bli bättre.

    Sprid RSMH:s valfrågor på facebook och andra digitala kanaler

    Under den lilafärgade bannern på RSMH:s hemsida, där det står ”RSMH Valet 2018” finns mycket material om vad riksdagspolitikerna tycker i frågor om psykisk hälsa, sjukskrivningar med mera.

    Ring lokaltidningen och be dem att skriva om er

    En vinkel på artikel kan vara hur fattigdom drabbar personer med psykisk hälsa – trots att Sverige befinner sig i en högkonjunktur.

    Skriv insändare och debattartiklar

    Skicka in insändare och debattartiklar till lokaltidningarna/landsortspressen. Det går jättebra att använda nedanstående debattartikel som tidigare har publicerats i Göteborgs Posten, GP:

     

    ”Fattigdomen måste minska för personer med psykisk ohälsa

    Sveriges ekonomi går som tåget. Men människor med psykisk ohälsa som inte kan arbeta tillåts inte hänga med. Regeringens tre satsningar i år på personer med sjukersättning är bra men långt ifrån tillräckliga. Fortfarande lever många sjukpensionärer under den relativa fattigdomsgränsen – trots att en lite ökad inkomst skulle ge samhällsekonomiska vinster.

    Det händer ofta att jag hamnar i samtal med förtvivlade människor. De mår psykiskt dåligt, men största orsaken till förtvivlan är inte diagnoserna de har, utan den ekonomiska stress de lever under. Det kan gå så långt att de vill ta sitt liv.

    Nio av tio med psykisk funktionsnedsättning uppger att de har nedsatt arbetsförmåga.

    Vi har sämst ekonomi jämfört med andra funktionshindergrupper och många lever på låg sjukpenning, försörjningsstöd eller har insjuknat i unga år vilket i dag ger en sjukersättning, tidigare kallad förtidspension, på garantinivå, det vill säga 8 152– 9 290 kronor i månaden före skatt.

    Knappt förbättrats under 30 år

    Gruppens ekonomiska situation har knappt förbättrats de senaste 30 åren – trots att återkommande rapporter har larmat om utvecklingen. Redan 1992 konstaterades i Psykiatriutredningen att personer med psykiska funktionsnedsättningar hade väsentligt sämre levnadsvillkor än andra befolkningsgrupper. Den pressade privatekonomin bekräftas i ytterligare rapporter år 2006 och år 2016.

    Andelen personer med psykisk funktionsnedsättning som lever under den relativa fattigdomsgränsen, alltså mindre än 60 procent av medianinkomsten i riket – hade ökat i början av 2000-talet står det i utredningen från 2006. Vissa hade så lite som 7 000 kronor i medelinkomst. Det finns inget som tyder på att andelen fattiga med psykisk ohälsa skulle ha minskat sedan dess.

    Regeringen har visserligen genomfört vissa förbättringar under mandatperioden för personer med sjukersättningar, tidigare kallad förtidspension . I år handlar det om skattesänkningar för alla med sjuk- eller aktivitetsersättning, höjt bostadstillägg och höjd sjuk- och aktivitetsersättning.

    Rika är de stora vinnarna

    Men när tidningen Revansch har granskat hur mycket extra det blir i plånboken tycks förbättringen i år landa på mellan 133 kronor och 807 kronor per månad beroende på vilka stöd du har – på tok för lite med tanke på att socialförsäkringarna inte har följt prisnivåerna eller lönerna i övriga samhället sedan 1990-talet, enligt den statliga utredningen Nästa steg på vägen mot en mer jämlik hälsa. Snarare har hyrorna höjts och maten blivit dyrare. Därtill är det många med psykisk ohälsa som nekas sjukersättning och antalet personer som får sjukpenningen indragen har ökat markant.

    Gruppens ekonomiska situation har knappt förbättrats de senaste 30 åren
    I utredningen om jämlik hälsa konstateras samtidigt att de absolut rikaste i samhället har fått det bättre. Det är inte de med höga löner som har dragit ifrån mest. Utan de stora vinnarna är de med mycket kapital.

    Vi undrar: Är detta rimligt? Är det skäligt att du på grund av din funktionsnedsättning ska plågas i fattigdom medan de som har haft turen att födas med besparingar ska gynnas? Vårt svar är självklart nej.

    Sverige befinner sig i dag i en högkonjunktur. Vi har råd att lägga mer resurser på de allra fattigaste i samhället.

    Inkomstökning stor effekt

    Mycket tyder dessutom på att det skulle löna sig i längden att höja levnadsstandarden för dem med lägst inkomster. Slipper du oroa dig för din ekonomi mår du bättre både psykiskt och fysiskt, du kan ha fritidsintressen och ta del av samhällsaktiviteter. Effekten blir att du behöver mindre vård och mindre stöd från kommunen. Det antyds i utredningen om jämlik hälsa och bekräftas även i en studie som visar att en liten inkomstökning ledde till att antalet personer som vårdades i den psykiatriska slutenvården minskade med hela 30 procent.

    Vi kräver att regeringen – oavsett partifärg – väljer att förbättra den ekonomiska situationen för personer med svårare psykisk ohälsa under nästa mandatperiod. Det är en vinst för samhället i det långa loppet. Och det är en rättighet att slippa må sämre psykiskt av ekonomiska skäl. Ingen har valt att leva så.

    /Jimmie Trevett

    Förbundsordförande Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH)”

    Continue reading »
  • Nu kan du rösta hemma

    Har du svårt att ta dig hemifrån för att rösta i valet? Inga problem. Nytt för i år är ambulerande röstmottagare som kommer hem till en med valkuvert och valsedlar.

    Revansch, RSMH:s organisationstidning ställer frågor till Hans-Ivar Swärd, sakkunnig på valmyndigheten.

    Varför infördes ambulerande röstmottagare?

    – Det var för att underlätta för äldre och personer med funktionsnedsättningar som har svårt att ta sig till vallokalen, som inte har tillgång till att rösta via ombud eller inte vill använda det.

    Hur gör den som vill använda sig av ambulerande röstmottagare?

    – Du kontaktar din kommun och ber att få hjälp av ambulerande röstmottagare för att rösta. Alla kommuner ska ha sådana.

    Hur går röstningen till?

    – Minst två personer kommer hem till dig med valsedlar och valkuvert. Det är likadant som att förtidsrösta i en permanent lokal, fast det sker i hemmet. Det går också att bestämma en annan plats att vara på om det känns bekvämare. Skulle du ha fysiska problem kan de ambulerande röstmottagarna också hjälpa dig att lägga ned valsedeln i kuvertet. De har tystnadsplikt, säger Hans-Ivar Swärd.

    Denna text går också att läsa i Revansch nr 3-2018:

    Foto: Valmyndigheten

    Continue reading »
  • Framtidskonferens för peer support

    Datum: 13 november, 2018 Plats: Stockholm Tid: cirka 8.00-15.00, inklusive lunch.

    Den 13 november är det dags för framtidskonferens i Stockholm för det arvsfondsfinansierade projektet PEER Support.  Boka in datumet redan nu!

    NSPH presenterar en svensk modell för peer support som bygger på samverkan mellan huvudmän och brukarrörelse. Efter tre års arbete med rekrytering, utbildning, handledning och implementering i en sammanhållen modell berättar vi om våra erfarenheter och erbjuder kunskap om peer support.

    Mer information kring tid och plats kommer efter semestern,  men boka in datumet redan nu!

     

     

    Continue reading »
  • Inbjudan till kursen Egenmakt

    RSMH anordnar kurser för medlemmar och RSMH:s lokalföreningarna utser vilka som får åka.

    Här är mer info och anmälningsblankett till kursen Egenmakt.

    Datum: 23-27 oktober 2018

    Plats: Åsa folkhögskola

    Sista anmälningsdag:  14 september

    Inbjudan
    Anmälningsblankett

     

    Continue reading »
  • Debatt: Glöm inte de psykiskt funktionsnedsatta!

    Vi i RSMH kräver att nästa regering ger stimulansmedel till kommunerna så att även personer med psykiska funktionsnedsättningar kan få en meningsfull vardag samt en peng för sitt deltagande i sysselsättningsverksamheter, skriver Jimmie Trevett, förbundsordförande i RSMH i tidningen Dagens Samhälle.

    Regeringen uppmuntrar kommunerna att ge betalt till funktionsnedsatta som deltar i daglig verksamhet. Det är bra. Men motsvarande peng ges inte till sysselsättning för personer med psykiska funktionsnedsättningar – trots att gruppen hör till de absolut fattigaste i samhället.

    Personer med utvecklingsstörning, autism och hjärnskador har rätt till daglig verksamhet enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Det är bra och Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, är positiva till att regeringen nu ger stimulansmedel till kommunerna för att fler deltagare i daglig verksamhet ska få habiliteringsersättning eller högre arvode för sitt arbete.

    Samtidigt är vi förvånade över att inte motsvarande stimulansmedel ges till sysselsättning för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Det finns en grupp med psykisk ohälsa som står minst lika långt från arbetsmarknaden som de som går på daglig verksamhet. Och faktum är att personer med psykiska funktionsnedsättningar är fattigast av alla grupper inom funktionshinderrörelsen. Majoriteten lever under den relativa fattigdomsgränsen på grund av att de insjuknade i unga år, aldrig tog sig ut på arbetsmarknaden och har höga utgifter i form av läkemedel och andra kostnader. Denna grupp står ofta utan aktiviteter och är i dag inlåsta i sina lägenheter, på grund av att pengarna inte räcker till annat än att överleva.

    Många kommuner saknar aktiviteter för gruppen, eller har sysselsättning som är undermålig, vilket innebär att 50 000 personer med psykiska funktionsnedsättningar saknar något meningsfullt att göra om dagarna.

    Det är otroligt synd. Inte bara för den enskilde utan också för samhället, då en meningsfull vardag kan leda till återhämtning och minskad vårdkonsumtion.

    Vi undrar varför regeringen inte stimulerar kommunerna att ge meningsfull sysselsättning för personer med psykiska funktionsnedsättningar, samt en peng motsvarande habiliteringsersättningen. Har regeringen glömt gruppen? Saknar de kunskap om att personer med psykiska funktionsnedsättningar faktiskt sällan har meningsfull sysselsättning? Eller handlar det om att staten bortprioriterar personer med psykiska funktionsnedsättningar för att spara pengar?

    Oavsett vilket kräver RSMH att nästa regering, vilken den nu blir, ger stimulansmedel till kommunerna så att även personer med psykiska funktionsnedsättningar får möjlighet till en meningsfull vardag samt en peng för sitt deltagande i sysselsättningsverksamheter. De personer som har oturen att bo i en kommun som inte erbjuder sysselsättning borde få motsvarande peng för andra aktiviteter. Det är viktigt för återhämtningen. Det kan bidra till att bryta personens isolering. Och det handlar om att bidra till en mänsklig tillvaro för alla.

    /Jimmie Trevett, förbundsordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH

    Continue reading »
  • Debatt: Pengar kan förbättra den psykiska hälsan

    Göteborgsposten, GP, publicerar debattartikel av Jimmie Trevett, RSMH:s förbundsordförande, idag:  ”Sveriges ekonomi går som tåget. Men människor med psykisk ohälsa som inte kan arbeta tillåts inte hänga med. Regeringens tre satsningar i år på personer med sjukersättning är bra men långt ifrån tillräckliga. Fortfarande lever många sjukpensionärer under den relativa fattigdomsgränsen – trots att en lite ökad inkomst skulle ge samhällsekonomiska vinster.

    Det händer ofta att jag hamnar i samtal med förtvivlade människor. De mår psykiskt dåligt, men största orsaken till förtvivlan är inte diagnoserna de har, utan den ekonomiska stress de lever under. Det kan gå så långt att de vill ta sitt liv.

    Nio av tio med psykisk funktionsnedsättning uppger att de har nedsatt arbetsförmåga.

    Vi har sämst ekonomi jämfört med andra funktionshindergrupper och många lever på låg sjukpenning, försörjningsstöd eller har insjuknat i unga år vilket i dag ger en sjukersättning, tidigare kallad förtidspension, på garantinivå, det vill säga 8 152– 9 290 kronor i månaden före skatt.

    Knappt förbättrats under 30 år

    Gruppens ekonomiska situation har knappt förbättrats de senaste 30 åren – trots att återkommande rapporter har larmat om utvecklingen. Redan 1992 konstaterades i Psykiatriutredningen att personer med psykiska funktionsnedsättningar hade väsentligt sämre levnadsvillkor än andra befolkningsgrupper. Den pressade privatekonomin bekräftas i ytterligare rapporter år 2006 och år 2016.

    Andelen personer med psykisk funktionsnedsättning som lever under den relativa fattigdomsgränsen, alltså mindre än 60 procent av medianinkomsten i riket – hade ökat i början av 2000-talet står det i utredningen från 2006. Vissa hade så lite som 7 000 kronor i medelinkomst. Det finns inget som tyder på att andelen fattiga med psykisk ohälsa skulle ha minskat sedan dess.

    Regeringen har visserligen genomfört vissa förbättringar under mandatperioden för personer med sjukersättningar, tidigare kallad förtidspension . I år handlar det om skattesänkningar för alla med sjuk- eller aktivitetsersättning, höjt bostadstillägg och höjd sjuk- och aktivitetsersättning.

    Rika är de stora vinnarna

    Men när tidningen Revansch har granskat hur mycket extra det blir i plånboken tycks förbättringen i år landa på mellan 133 kronor och 807 kronor per månad beroende på vilka stöd du har – på tok för lite med tanke på att socialförsäkringarna inte har följt prisnivåerna eller lönerna i övriga samhället sedan 1990-talet, enligt den statliga utredningen Nästa steg på vägen mot en mer jämlik hälsa. Snarare har hyrorna höjts och maten blivit dyrare. Därtill är det många med psykisk ohälsa som nekas sjukersättning och antalet personer som får sjukpenningen indragen har ökat markant.

    Gruppens ekonomiska situation har knappt förbättrats de senaste 30 åren
    I utredningen om jämlik hälsa konstateras samtidigt att de absolut rikaste i samhället har fått det bättre. Det är inte de med höga löner som har dragit ifrån mest. Utan de stora vinnarna är de med mycket kapital.

    Vi undrar: Är detta rimligt? Är det skäligt att du på grund av din funktionsnedsättning ska plågas i fattigdom medan de som har haft turen att födas med besparingar ska gynnas? Vårt svar är självklart nej.

    Sverige befinner sig i dag i en högkonjunktur. Vi har råd att lägga mer resurser på de allra fattigaste i samhället.

    Inkomstökning stor effekt

    Mycket tyder dessutom på att det skulle löna sig i längden att höja levnadsstandarden för dem med lägst inkomster. Slipper du oroa dig för din ekonomi mår du bättre både psykiskt och fysiskt, du kan ha fritidsintressen och ta del av samhällsaktiviteter. Effekten blir att du behöver mindre vård och mindre stöd från kommunen. Det antyds i utredningen om jämlik hälsa och bekräftas även i en studie som visar att en liten inkomstökning ledde till att antalet personer som vårdades i den psykiatriska slutenvården minskade med hela 30 procent.

    Vi kräver att regeringen – oavsett partifärg – väljer att förbättra den ekonomiska situationen för personer med svårare psykisk ohälsa under nästa mandatperiod. Det är en vinst för samhället i det långa loppet. Och det är en rättighet att slippa må sämre psykiskt av ekonomiska skäl. Ingen har valt att leva så.

    /Jimmie Trevett

    Förbundsordförande Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH)

    Läs artikeln direkt i GP här.

     

    Continue reading »
  • Prata med oss i Almedalen!

    Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, medverkar på följande seminarium i Almedalen på Gotland. Dessutom står vi i princip varje dag utanför Psykiatrins Hus på Kinbergs plats 8. Hoppas vi ses!

     

    Tillbaka till jobbet – hur vänder vi trenden av ökad psykisk ohälsa? 
    Tid: tisdag 3 juli kl. 17.30-18.30
    Plats: Birgers gränd 7, trädgård med ingång från Almedalen

    Idag kan 46 procent av alla sjukskrivningar kopplas till psykisk ohälsa, en ökning med 127 procent sedan 2011. Detta är en ohållbar situation och en negativ trend som vi tillsammans måste vända. Hur vi organiserar den nära vården och använder olika professionernas kompetenser kommer bli avgörande. Jimmie Trevett, RSMH:s förbundsordförande medverkar i paneldebatten. Arrangör: Sveriges Arbetsterapeuter.

     

    Makt över livet – hur får personer med psykisk ohälsa större inflytande över vård och insatser?
    Tid: onsdag 4 juli kl. 10:00 – 10:25
    Plats: Skeppsbron, H124, Funktionsrätts tält

    Psykiatrin, kommun, arbetsförmedling och Försäkringskassan behöver bli bättre på att inkludera personer med psykisk ohälsa i besluten. Då återhämtar vi oss snabbare. Brukaren är den som vet var skon klämmer. Arrangör: RSMH

    Livesänds på RSMH:s facebook-sida.

     

    Sysselsättning för personer med svårare psykisk ohälsa – hur går vi från pärlplatta till riktigt arbete?
    Tid: onsdag 4 juli kl. 11:00 – 11:30
    Plats: Skeppsbron, H124, Funktionsrätts tält

    Alla människor mår bra av en meningsfull vardag. Men 50 000 personer med psykisk funktionsnedsättning i Sverige saknar detta. Vi pratar om vad kommunen, regionen, Försäkringskassan, arbetsförmedlingen och staten kan göra så att alla med psykisk ohälsa får en meningsfull vardag. Arrangör: RSMH

    Livesänds på RSMH:s facebook-sida.

     

    Sjuk och pank – hur påverkas den psykiska ohälsan av ekonomi?
    Tid: onsdag 4 juli kl. 16.30-17.30
    Plats: Psykisk Hälsa-huset, Kinbergs plats 8

    Skulle du klara av att leva på under 10 000 kronor före skatt? Så ser verkligheten ut för många personer med psykiska funktionsnedsättningar. Den ekonomiska stressen förvärrar den psykiska ohälsan. Vi diskuterar möjliga lösningar på hur personer med psykisk ohälsa ska få en bra levnadsstandard – och då också reell möjlighet att återhämta sig. Arrangör: RSMH

    Livesänds på denna länk.

     

    Hur skapas en gymnasieskola för alla?
    Tid: onsdag 4 juli kl. 17.30- 18.30
    Plats: Psykisk Hälsa-husets trädgård, Kinbergs plats 8

    Filmvisning samt trädgårdsmingel kring hur RSMH:s projekt SECiSo involverar och engagerar unga att slutföra sina studier. Möt några av gymnasieeleverna, prata med oss om metoderna Supported Education och Supported Employment/Individual Placement and Support, IPS, som gör att fler personer med psykisk ohälsa kan komma ut i arbete. Arrangör: RSMH

     

    Psykisk hälsa- mingel
    Tid: onsdag 4 juli kl. 18.30- 20.30
    Plats: Psykisk Hälsa-huset, Kinbergs plats 8

    Mingla med RSMH när paraplyorganisationen Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, NSPH, har mingel inne i Psykisk Hälsa-huset tillsammans med Nationella Självskadeprojektet med flera. Arrangör: NSPH mfl.

    Här finns hela programmet för seminarierna i Psykisk Hälsa-huset, varav RSMH arrangerar Sjuk och Pank på onsdagen.

    Continue reading »
  • Ny dataskyddsförordning!

    RSMH:s integritetspolicy hittar du här.

    Continue reading »
  • My Right söker Generalsekreterare.

    Här kan du läsa annonsen.

     

    Continue reading »
  • Visionsbok om psykisk hälsa

    Den 29 augusti ger RSMH ut boken Utan dig finns inget jag – en visionsbok om psykisk hälsa och psykiatri. Hur ska vården, omsorgen och samhället förändras för att fungera bättre och ge livskvalitet åt fler? I den här boken har vi samlat texter av unga och äldre, personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa, professionella och anhöriga, alla med olika bilder av psykisk hälsa och psykiatri. Här finns konkreta råd men också djärva visioner, sådant som går utanför dagens snäva ramar.

    Dikter, serier, dokumentära skildringar – sätten att förmedla visionerna varierar. Vi är alla olika, och utan dig finns inget jag.

    I boken berättar Emma Wiklund, 20 år, om hur hon kämpat med psykisk ohälsa från tio års ålder utan att veta vad det var, och hur hon till slut fick tillbaka sin kärlek till livet. Ullakarin Nyberg, suicidforskare, skriver om hur vi kan bemöta människor som förlorat viljan att leva. Pebbles Karlsson Ambrose, som tidigare gett ut böcker där hon berättar om sina psykoser, ger tips på filmer och litteratur. Herman Holm, överläkare i psykiatri, gör en historisk tillbakablick till Kraepelins och Freuds tid.

    Författaren Susanna Alakoski har skrivit förordet.

    Då psykisk ohälsa får allt större utrymme i det offentliga samtalet kan den här boken läsas av alla. För den som har möjlighet att påverka psykiatrin är boken ett måste.

    Boken kostar 80 kronor.
    Medlemmar i RSMH får 20 procents rabatt.

    För att beställa boken, mejla: claes.rundqvist@rsmh.se

    För mer information om boken, kontakta: Elin Engström, redaktör och intressepolitisk sekreterare på RSMH, tel. 070-420 82 50

    Continue reading »
  • Inbjudan till sommarläger

    Backe/Jämtland den 3-7 september 2018

    Inbjudan

    Anmälningsblankett

    Continue reading »
  • Inbjudan till Må-bra läger

    Åsa folkhögskola den 3 – 7 september 2018

    Läs inbjudan

    Anmälningsblankett

     

    Continue reading »
  • Respons på TV-program om bältning

    Uppdrag granskning sände den 4 april ett program om bältning, där det togs upp att flera personer har avlidit inom heldygnspsykiatrin efter att ha spänts fast, bland dessa Daniel. Jimmie Trevett, RSMH:s förbundsordförande, reagerade och skrev en debattartikel som publicerades på debattsidan SVT Opinion:

     

    ”Tvångsåtgärder triggas ofta av dålig kompetens”

    ”Daniel dog efter att legat fastspänd i 42 timmar. Det får aldrig hända igen. Det är dags för psykiatrin att omvärdera sin syn på patienterna”, skriver Jimmie Trevett, förbundsordförande i RSMH.

    Tvångsåtgärder triggas ofta i gång av dålig kompetens bland personalen och dåligt bemötande. Läkare jag mött har berättat att på en och samma avdelning förekommer mycket tvång när en viss personalgrupp arbetar, medan tvånget är minimalt när andra jobbar.

    Att Daniel, 34 år, dog inom psykiatrin, efter att ha legat fastspänd i bältessäng i 42 timmar, är inget annat än en tragedi. Tyvärr är Daniel inte ensam om att ha utsatts för tvångsåtgärder på ett till synes slentrianmässigt vis.

    Vi har många medlemmar i Riksförbundet för social och mental hälsa som har spänts fast och traumatiserats av det. Där själva vården alltså förvärrat den psykiska ohälsan.

    Och det sker helt i onödan.

    Sedan många år tillbaks finns också arbetssätt som minskar tvångsåtgärderna drastiskt.

    Det handlar om enkla metoder, såsom att personalen i ett tidigt skede uppmärksammar när en patient börjar bli uppvarvad, tar hen åt sidan, sätter sig med i ett lugnt rum, pratar med lugn röst och frågar vad patienten behöver för att komma till ro.

    Kanske lugnande läkemedel eller gå en promenad för att få frisk luft?

    På de avdelningar där personalen utbildades i detta arbetssätt minskade tvångsåtgärderna markant, visade projektet Bättre bemötande, mindre tvång.

    Att minska tvånget skapade också en lugnare vårdmiljö för övriga patienter, slapp vara rädda för att själva bli fastspända. Det skapade också en bättre arbetsmiljö för personalen, att slippa vara våldsamma under sin arbetstid.

    Detta borde vara välkänt inom psykiatrin och alla avdelningar borde ha utbildat sin personal i arbetssättet för att på så sätt minimera antalet fastspänningar.

    Men nej.

    Fortfarande rapporteras 4 000 bältesläggningar per år, som drabbar ungefär 1 500 personer. Troligtvis förekommer fler.

    Beslutet att spänna fast Daniel i bälte motiverades med att han var ”agiterad”, ”oförskämd”, ”hotfull” och ”instabil”. Förutom att det strider mot lagen att endast på dessa grunder lägga någon i bälte, borde psykiatrin börja fråga sig: Varför?

    Varför blir en person ”oförskämd” och ”agiterad”? Psykiatrin behöver rannsaka sitt eget beteende varje gång en person blir uppvarvad och ta lärdom av detta.

    Det är dags för Sveriges kommuner och landsting, SKL, och socialminister Annika Strandhäll (S) att ta till strängare åtgärder så att arbetssätt som minimerar tvånget i psykiatrin införs över hela landet.

    Psykiatrin ska hjälpa, inte stjälpa. Och framför allt ska vården inte leda till att folk avlider.

    /Jimmie Trevett, förbundsordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH.

     

     

    Continue reading »
  • Uppropet #Psykakut

    Nu finns ett metoo-upprop för personer med psykisk ohälsa: #Psykakut. Det består dels av  en namninsamling, som även kan skrivas under av anhöriga och personer som jobbar med gruppen. Dels kan du som har psykisk ohälsa lämna vittnesmål om sexuella övergrepp till metoo@rsmh.se. Vittnesmålen samlas in i samarbete med Radio Totalnormal, som parallellt har samlat in vittnesmål och har ett helt program på #Metoo. Längre ned i denna text går det att läsa de vittnesmål som har samlats in hittills. På denna länk går det också att läsa Revansch med samma tema. Här kan du läsa våra debattartiklar som vi har skrivit om detta.

    Av de 24 vittnesmål som vi har fått hittills är det elva personer som har blivit utsatta i samband med den vård eller det stöd som de har fått på grund av sin psykiska ohälsa.  Det rör sig om allt från ovälkomna inviter till tafsningar, hot om våld, våldtäktsförsök och sexövergrepp. Tio av dessa har utsatts inom heldygnspsykiatrin. I åtta av dessa vittnesmål har en eller flera förövare varit personal inom slutenvården.  I den första texten vittnar ”N” om att hela tre olika manliga skötare som haft gränslöst sexuellt beteende i heldygnspsykiatrin. I Vittnesmål 24 berättas om en manlig skötare som har våldtagit inne på en slutenvårdsavdelning samt om en annan manlig skötare som tog på hennes bröst vid ett annat tillfälle då hon låg inlagd.

    RSMH:s kräver i namninsamlingen bland annat att rutiner för att minimera sexövergrepp måste införas både i den psykiatriska öppen- och slutenvården. Idag finns det bara på två av 19 slutenvårdsavdelningar enligt tidningen Feminsitiskt perspektiv. Det är fel! Det är viktigt för återhämtningen att kunna känna trygghet inom psykiatrin.

    (Denna text uppdaterades den 6 april 2018 med nya vittnesmål och därmed också ändringar i antal utsatta med mera som nämns i texten ovan.)

     

    Vittnesmål 1.

    ”Efter mitt sammanbrott efter rättegångens avslut för något år sedan när min förövare blev friad och jag försökte ta mitt liv, så blev jag tvångsinlagd i den psykiatriska slutenvården för att det ansågs vara fortsatt fara för mitt liv då jag mådde så dåligt.

    Under tiden där mötte jag många fantastiska människor som arbetar i vården trots otacksamma arbetsförhållanden och låg lön. Men också många, allt för många, gränslösa maktmissbrukande anställda som både utnyttjade den tillit patienten har för dem och även begick rena övergrepp. Och patientgruppen i psykiatrin har absolut ingen röst. Där är man per definition inte trovärdig.

    På grund av mitt tidigare långa friska vuxenliv, min utbildning och mitt arbete bland annat som chef och min förmåga att kommunicera och att jag inte hade och inte fick någon annan diagnos än traumatisering kunde och fick jag säga ifrån när någon gick över gränsen mer än kanske många andra – men även om de lyssnade på mig ledde det inte till någon verklig förändring.

    När du säger att du är rädd för att vara ensam med män du inte känner blir du mött med irritation och oförståelse. Och när du berättar om vad som hänt mellan dig och manliga skötare du varit ensam med märker du att även de som tror dig inte tycker att de behöver göra något åt det. Det är som om övergrepp inom psykiatrin inte räknas lika mycket som de övergrepp utanför psykiatrin som i många fall lett till att man hamnat där. Som om tvång och fasthållning och att någon tar på din kropp när du inte vill skulle vara mindre traumatiserande för att det sker i sjukvården.

    Så här var det för mig precis när jag kom till slutenvården direkt efter utskrivning på intensiven efter mitt självmordsförsök:
    Jag har aldrig varit i psykiatrin tidigare och är totalt omskakad av det som hänt, efter några dagar i respirator är även kroppen väldigt skör. Jag har så kallat ”ständigt sällskap” – det betyder att man har en person som byts av varje timme, de bevakar en dygnet runt även på toaletten och när man sover sitter de precis bredvid sängen du förväntas kunna somna tryggt i. Jag sitter i landstingskläder och min värld har gått itu, hemma sitter min familj och gråter. Jag vet inte när jag får se dem igen. Min våldtäktsman och förövare är friad och jag är inlåst för att min smärta blev för stor.

    Den omvända logiken i allt detta har slagit mig till marken och genom den. Då lägger den manliga skötaren A sin arm om mig och berättar om hans tips för ett bra liv – att vara otrogen, det är han mycket och ofta. Att han vet hur han ska muntra upp mig. Att han tycker om att se på när jag duschar/kissar/sover/byter om. Att jag bara måste ”slappna av lite” så kommer jag må så mycket bättre. Han berättar sexskämt och väntar sig att jag ska skratta. Medan A pratar tar han på mina knän, mina lår och min midja och lägger armarna om mina axlar även när jag försöker komma längre bort från honom. Jag ska ju inte sitta där och “vara sur”.  Han bestämmer vart jag får gå och hur nära han ska få stå när jag kissar.

    Det är hans jobb och jag kan inte protestera. Jag gör det ändå efter ett tag och till slut tar de bort just honom från listan på de som har mig på sitt schema. Men A jobbar vidare än i dag. Ofta med unga tjejer ”för han är ju så extra engagerad” sa en personalansvarig där när jag senare frågade. En annan man i personalen, H, som ska gå av sitt nattskift väcker mig vid fem på morgonen och säger hej då ”men helst vill jag krypa ner i sängen hos dig”. (Det H säger kanske verkar som en liten sak men i den stunden när jag hör det vet jag ju inte vad som kommer hända härnäst. Och det finns ingenstans jag kan ta vägen. När sånt här händer dig när du är inlåst finns ingen känsla av trygghet någonstans. Du kan inte komma längre bort än du är. Du är inträngd i ett hörn och någon annan står framför dig med en låst dörr bakom sig som bara han har nycklarna till.) H anses också vara en tillgång på jobbet. Engagemanget han visar och att han tar på sig extra nattpass. Särskilt hos de extra jobbiga patienterna – de ångestfyllda tjejerna.

    Efter det här lyckas jag argumentera mig till att inte ha manlig personal på natten. Oavsett om de tar det jag säger på allvar så förstår de till slut att det blir för besvärligt att inte göra ett undantag och sätta bara kvinnlig bemanning hos mig. De första nätterna har jag bara kvinnor och jag kan somna utan sömnmedel för första gången. Men så en natt vaknar jag upp i badrummet av att en man jag aldrig sett förut, han presenterar sig som B, står på huk över mig, han har sina knän på varsin sida om mitt huvud och handen på min rygg. Jag ligger i landstingstrosor och t-shirt på kakelgolvet och fryser och gråter mitt i en mardröm.

    B har föst ut den kvinnliga skötaren utan att hon protesterade eller nämnde att det var sagt att jag bara skulle ha kvinnlig bemanning. Han har sin hand på min rygg, lite in under tröjan och tummen stryker lite över min hud. Hans hand är varm och för en sekund koncentreras hela mitt sinne på värmen från hans hand. Gesten är nästan ömsint. Jag undrar var den kvinnliga skötaren har gått men jag vill inte bråka, jag mår för dåligt just då. Jag är rädd och osäker och tänker att just han kanske ändå är snäll. Även om jag bråkat mig till kvinnlig personal vill jag inte vara den som övertolkar och bråkar i onödan. B vill mig nog bara väl ändå. Jag kan inte säga någonting, jag mår för dåligt och mina tankar är för påverkade av min mardröm och det förvirrande i att jag vaknar upp på ett annat ställe än jag var när jag somnade. Det enda jag är medveten om är hans hand och hur den rör sig, men just i den stunden vet jag inte om den är ett hot eller en hjälp. Jag vet bara att det är något som känns fel trots att han ser snäll ut.

    När han reser mig upp följer jag fogligt med. Utanför badrummet står en annan kvinnlig skötare som möter min blick. Jag tänker ”hjälp mig” men jag vet inte riktigt varför just då. Allting känns så långt borta och det enda jag är helt medveten om är hans hand på min rygg, fortfarande lite in under tröjan. Varför säger hon ingenting? Varför säger jag ingenting? Hon går och B för in mig i rummet och ner i sängen. Jag ligger på rygg och tittar på honom. Hans hand har glidit runt och ligger nu på min mage och min tröja är uppdragen precis under brösten. Lätt vilar den där men ändå är den som en sten som bestämmer att resten av min kropp inte får röra sig. Det är som om jag bara är ett litet barn och jag har inga ord och det enda jag tänker på är hans ansikte som är ovanför mig. Han har en extra liten mun och plufsiga kinder minns jag. Han pratar om att hans fru lämnade honom för fyra månader sedan och hur ensamt det är. Han stryker med fingrarna över min mage och jag fryser. Han fortsätter ta på min kropp och jag ligger fastlåst i en skam över att jag inte förmår röra mig. En gång till kommer en kvinnlig personal in i rummet (då lägger han täcket över sin hand och från sidan ser hon ingenting annat än att han sitter väldigt nära) men han säger bara “jag tar det här” och hon går.

    Efter två timmar av att han går på upptäcksfärd över min kropp drar han upp täcket och säger att nu måste jag sova innan morgonpasset kommer. Han går och den dagen kan jag bara ligga stilla under täcket och blunda men ingen frågar varför eller nämner det som hände under natten. Jag slutar bråka om att jag bara vill ha kvinnlig personal. De är nöjda och tror att jag mår bättre, för jag är ju så lugn och säger ingenting längre.

    Jag förstår inte hur de kan använda manlig personal att sitta som ensamt vak till kvinnliga patienter när man vet att majoriteten av kvinnorna i psykiatrin varit med om svåra övergrepp av framför allt män. På natten förväntas du kunna somna med en främmande man i rummet. Och du vet att de byts av och att det kommer komma in andra män som du aldrig sett och sitta bredvid din säng när du sover. Det behövs mycket sömntabletter för att kunna somna med den vetskapen och det är svårt att medvetet ta så mycket sömnmedel så din kropp inte märker när någon kommer in i ditt rum eller vad de gör.

    När du är patient i den psykiatriska vården oavsett orsak är du aldrig trovärdigare än den som är satt att vakta dig och som har mandat att tolka dina ord och klä av dig dina kläder och som har nyckel till ditt rum där du är inlåst på ibland obestämd tid. Berättar du om vad som sker kan det ibland hända att de tar det som en bekräftelse på hur sjuk du är och det kan till och med förlänga tvångsvården.”

    /N

     

    Vittnesmål 2.

    ”Under min första period inom slutenvården, inlagd för suicidprevention och svår panikångest fick jag snabbt förtroende för min kontaktperson, den vårdare som ”tilldelades” mig. Allt jag berättade för honom, mina erfarenheter och sårbarheter använde han sedan för att manipulera och kontrollera mig. Han började göra närmanden, både fysiska och verbala, som så småningom övergick i övergrepp. Jag skämdes och mådde fruktansvärt dåligt och klarade inte av att prata om det förrän 1,5 år senare.

    Polisen som tog emot anmälan avfärdade det hela, kvinnojouren svarade bara ”jaha….” efter att jag berättat min historia, och erbjöd ingen hjälp alls, läkare har ifrågasatt att jag inte ”var med på det hela” och avdelningen det hela hände på har förnekat alltsammans. Vid den första interna anmälan litade man mer på mannen än på mig och min psykolog (som anmälde) och först när det inkommit ett par anmälningar till mot samma vårdare gav man honom möjligheten att säga upp sig (dvs han fick inte ens sparken). Mannen var fri att gå vidare och ta en ny anställning som undersköterska med mängder av möjligheter till nya övergrepp. Ungefär ett år efter mina övergrepp fick jag berättat för mig om en annan händelse där en patient utsattes av en annan vårdare, på samma avdelning. Flera läkare och behandlare har genom åren varit övertygade om att mina 4 påföljande inläggningar förmodligen hade kunnat undvikas om inte övergreppen inträffat. Min PTSD lär jag få leva med resten av mitt liv.

    I mina möten med polis, vård och faktiskt till och med kvinnojouren har jag fått övergreppen ifrågasatta just utifrån mitt psykiska mående och faktumet att det inträffade på en sluten psykiatrisk avdelning – en psykpatients historia blir per automatik bortförklarad med att det handlar om en patient som söker uppmärksamhet, som ljuger och/eller har inbillat sig allting. Även personalen på avdelningen – i mitt fall – förnekade att något pågick, trots att jag i efterhand har fått höra från en vårdare jag senare mötte på ett annat sjukhus att de såg och hörde, men inte agerade. Allt för att man var rädd om sin (visstids-)anställning och för att förövaren/vårdaren ifråga hölls om ryggen av sina närmaste chefer.

    När man blir inlagd på en sluten psykiatrisk avdelning blir man det utifrån att man inte förmår att fatta vettiga beslut om sitt eget liv. Man lägger i praktiken sitt liv i någon annans händer – och där om någonstans måste man kunna lita på personalen, lita på att vara skyddad och respekterad. Att bli manipulerad, utnyttjad och tvingad till sexuella handlingar och dessutom sedan hävda att man ljuger för att få uppmärksamhet är något av det största svek man kan utsätta någon för. Psykiatrin ska hjälpa, inte stjälpa.”

    /”Sara”, som var med i Daniel Velascos radiodokumentärserie ”Patienten och tystnaden”.

     

    Vittnesmål 3.

    ”Jag ligger i sjukhussängen på en psykiatrisk avdelning för vuxna, fast att jag bara är sjutton. Jag är neddrogad av starka mediciner. Jag vaknar av att en skötare, som sitter vak på mig, har böjt sig över mig när jag sovit. Han tar på mig, innanför kläderna. Jag förstår ingenting, stelnar till. Jag däckar ganska snart igen, sover en konstgjord sömn.
 Dagen efter vet jag inte vad det var som hände, var det en dröm eller var det på riktigt? Jag säger inget till någon, vill inte kasta runt lösa anklagelser. Han jobbar nästa natt också. Jag är inte lika drogad och är på min vakt.

    Det händer igen, samma sak. Den här gången är jag säker på vad som hände. 
Jag talar med två läkare om det här, först jouren och sen på måndagen med avdelningsläkaren. Jag vill inte anmäla, inte då, vill fortfarande skydda skötaren, han som är så snäll!
 Det konstiga är att när jag sen vill anmäla så skrev inte läkarna om det i journalen, det finns inga datum, avdelningsläkaren ger en luddig kommentar om att han inte hade uppfattat det på ”det sättet”. Åtalet läggs ner. Jag talar med många patienter som upplever att journaler inte är till för patienterna, utan för att skydda personalen.”

    /Anonym

     

    Vittnesmål 4.

    ”Jag har varit utsatt för två våldtäktsförsök inom slutenvården när jag var inlagd där i mitten av 1990-talet. Det är ett tag sen, men vid två olika tillfällen. Spåren sitter kvar djupt. Det blev inga fullbordade våldtäkter tack och lov. Första gången var det en i personalen, en städare som städade mitt rum när jag låg utslagen i sängen efter ECT. Det andra försöket skedde av en medpatient när jag låg i bälte. Inte tillåtet enligt lag att bli lämnad ensam i bälte, men så skedde. Vid båda tillfällena började jag skrika. Då försvann de.

    Jag berättade inte för någon förrän långt senare. Jag var säker på att ingen skulle tro mig. När jag väl berättade för min boendestödjare berättade hon för den överläkare (kvinnlig) som tjänstgjort på avdelningen vid tillfället och hon ska tydligen ha blivit mycket upprörd. Jag kom till samma avdelning med samma läkare igen, men hon talade inte med mig om saken.”

    /Carin.

     

    Vittnesmål 5.

    ”Jag blev inlagd på en psykavdelning på grund att jag var deprimerad och satt ensam i ett rum på avdelningen. Då kom en anställd in och satte sig mittemot mig. Han flyttade närmare och närmare och började snart att ta på min kropp. Jag kunde inte tro att det hände, ändå var jag så ur kraft att jag inte kunde yttra ett ord eller försvara mig själv. Till sist kom en annan personal in och då låtsades den här mannen som ingenting hade hänt. Senare sa jag till ett annat vårdbiträde att den här mannen hade antastat mig. Han pratade då med överläkaren som sa att jag borde skriva en formell anmälan och det gjorde jag.

    Ångesten i mig byggdes upp och nästa morgon så gick jag tillbaka till det rum där det hände och var jättearg. Jag var arg på honom för det han gjorde och på mig själv som inte ens orkade säga ifrån. Jag tänkte på det och tittade på det stora fönstret i rummet som hade en kedja med hänglås på. Jag kunde se att jag skulle kunna ta mig ut om jag ville. Jag ville visa att det fanns ingen säkerhet i deras lås. Jag tog mig ut och stod på taket på sjukhuset. Personalen på avdelningen mitt emot såg mig där och cirka fem “skötare” kom ut och försökte få mig in. På grund av det som hade hänt ville jag inte att någon skulle röra vid mig så jag sa att jag var villig att gå in av mig själv. Detta lyssnade de dock inte på utan tog tag i mina armar och ben, bar in mig på avdelningen och gav mig en spruta i skinkan. Sedan flyttade de mig till en annan avdelning, våningen för kraftigt psykotiska patienter. Till min förskräckelse såg jag att den tafsande mannen jobbade just här, han hade varit extravak på den lugna avdelningen. Jag blev skräckslagen eftersom jag kände att medicinen från sprutan börjat verka och bad att få ringa ett samtal. Jag ringde min mor och bad henne ringa till avdelningen och säga att mannen i fråga inte fick vara där. Hon ringde dit flera gånger och slutligen tog de mannen från avdelningen. Detta gjorde dock att resterande personal inte blev särskilt väl inställda till mig eftersom jag sett till att deras kollega hade fått gå.

    Jag var så pass medicinerad att jag inte ens klarade av att äta på egen hand. Jag hade hjälp med detta och den som matade mig pressade ner köttbullar i halsen på mig trots att jag var vegetarian. Sköterskan som var ansvarig för medicineringen sade att mannen som tafsade på mig har en fru och flera barn och skulle inte vara ett dugg intresserad av mig. Hon hotade med att ge mig fler antipsykotiska sprutor i sömnen och sade att “Då kan de tafsa på mig hur mycket de vill utan att jag skulle kunna göra något. Överläkaren på avdelningen frågade vad som hade hänt och efter att jag berättade det så förklarade hon att jag var förvirrad och att det inte hade hänt.

    Vid två andra tillfällen var det samma sak. Jag förstod att för att få komma ut från avdelningen krävdes det att jag godtog det hon sade. Jag sade att jag mådde bättre, förstod att jag var i behov av deras vård och att jag måste ha varit förvirrad. Jag fick signera ett papper angående det och fick därmed reducering av medicinerna så att jag fick återvända till den lugna avdelningen. Sedan dess bestämde jag att jag aldrig mer skulle till just det sjukhuset. Jag blev dock kraftigt psykotisk en annan gång. Min son tog då beslutet att lägga in mig just där igen eftersom han inte visste av någon annan psykakut i närheten. Jag kände mig livrädd där eftersom jag inte litade på dem och det gjorde att min psykos eskalerade och blev till en riktig mardröm där jag bland annat trodde att de torterade min son och att jag själv skulle bli kvar där för alltid. Jag hade tappat talförmågan, tid och rumsuppfattning och vet inte vad som hände under de dagarna. Efter några dagar flyttades jag till ett annat sjukhus och där jag fick hjälpen jag behövde.”

    /Anonym

    Vittnesmål 6.

    ”Jag var 13 och festade med äldre och ville egentligen bara dö. Trodde inte mitt liv kunde bli värre. Till min bästa väns killes 25-åriga bror förmodligen knarkade ner mig och sen tog min oskuld. Jag vakna upp med en kuk i mig och efter att den värsta dimman lagt sig och jag ropat på min vän så såg jag kniven, jag frös till is och förstod att nu håller jag käften annars dör jag. Min ”bästa vän” är i samma rum och vänder bokstavligen ryggen till mig efter jag ropat på henne. Polisanmälan fanns inte i mitt universum, rätten svek mig när de friade min misshandlande bonuspappa där det fanns bevis. Här var det ord mot ord plus att han hade vittnen som skulle ljuga åt honom.

    Tre månader senare lyckades jag nästan ta mitt liv, han tog det sista jag värderade hos mig själv! Men han tog även min själ.
    Jag var runt 14 när jag hatade mig själv för att jag var så äcklig, smutsig och att den sista strimman av barndom var borta, när jag fick kontakt med två olika män som under flera månader kämpade för min tillit, berättade för mig hur vacker jag var och sa att de älskade mig. Sen kom dagen de ville ha nakenbilder, något jag inte ville, men jag ville inte heller förlora dem.
    Sen kom dagen de ville att jag gjorde saker jag absolut inte ville och då kom hoten. Skickade jag inte bilderna eller gör sakerna på Skype skulle de lägga upp bilderna överallt. Vi försökte polisanmäla efter att jag berättade för min assistent på skolan att ena mannen var hennes pojkvän. Men snuten är inte till för offer som mig. De är bra på trafikbrott tror jag.
    Mindre övergrepp var vardagsmat för mig vid det här laget, men jag förväntade mig aldrig att min pojkvän skulle våldta mig när jag tagit min sömnmedicin som han visste gav mig minnesluckor och riktigt tung sömn. Att det tog ett tag innan jag var väck och att jag skulle fatta när jag vakna med smärtan i röven var något han inte hade räknat med. Tog mig månader att acceptera att den snälla killen jag var tillsammans med hade haft analsex med mig när jag sov. Han hade tjatat om analsex sedan vi blev tillsammans men jag vägrade. Han tog helt enkelt friheten, för ”det är väl inte våldtäkt om det är min flickvän?!”.
    På ett behandlingshem försökte en annan boende ha sex med mig men jag puttade bort honom och mordhotade han när han tvingade sig på mig, så han sprang ut fort. Nästa dag fick jag veta att han gick in till min vän och våldtog henne. Flickan var 15 och han tog hennes oskuld. Behandlingshemmet ville skydda sin rygg men till slut ringde de snuten. Förundersökningen inleddes och avslutades på tre sekunder. Behandlingshemmet tyckte inte händelsen involverade mig när jag var målsägande i polisärendet. Så min kontakt på socialtjänsten fick inget veta.”

    /Anonym

     

    Vittnesmål 7.

    ”Under en period i mitt liv då jag mådde väldigt dåligt fick jag väldigt stor hjälp av en manlig kontaktperson. Min självkänsla var på botten och att leva med daglig ångest under åratal gjorde att jag kände att jag inte orkade längre. Jag ville inte dö, men jag orkade inte leva!

    Min kontaktperson var ett fantastiskt stöd för mig under en lång period i mitt liv. Han ringde till exempel till mig varje morgon och fick mig att tycka att det var värt att leva en dag till.

    Han var väldigt kärleksfull och sa även att han älskade mig. Jag var så svältfödd på kärlek ända från barndomen att jag trodde på varje ord han sa. Det klassiska ”min fru förstår mig inte” blev för mig ett löfte om äktenskap och evig kärlek. Att han var dubbelt så gammal som jag utgjorde inget hinder för mig. Vi inledde ett sexuellt förhållande men det var alltid på hans villkor.

    Så småningom började jag må bättre och därmed också ifrågasätta vår relation. Jag kom ganska snabbt till insikten att han aldrig hade haft en tanke på att skilja sig och gifta sig med mig eller ens ha ett långvarigt förhållande. Jag kände mig oerhört sviken och utnyttjad.

    Jag hade varit så starkt beroende av honom och litat på honom. Och han hade också betytt väldigt mycket för mig och mitt tillfrisknande. Det var också detta att han både var ”ond” och ”god” som gjorde det så svårt för mig att se klart på situationen och sätta gränser.”

    /Anonym

    Vittnesmål 8.

    ”Jag heter Ulrika Westerberg och ska berätta min historia för dig som drabbats för att kanske kunna förkorta lidandet och för dig som vill skydda dina medmänniskor som drabbats, genom att våga ställa frågor i syftet att hjälpa till med läkningen. Jag var sjutton, jag var full och han var stor, tung ­ så jag hade inget sätt att försvara mig. Alkoholen gjorde att jag inte hade kontroll över min kropp när han puttade ner mig på en säng i huset där det var fest. Han var 26 och jag var smickrad att han uppvaktade mig så jag flörtade tillbaka men hade inte en tanke på att ha sex. När jag insåg att jag inte kunde komma undan reagerade min kropp med att spela död då jag varken kunde slåss eller fly. Jag skämdes för att jag blev våldtagen. Berättade ingenting för någon. Kommer ihåg då jag tänkte att ”eftersom jag inte känner något efter det som hänt så har jag inte heller tagit skada av det”. Trettio år senare, kom känslorna ikapp. Med andra traumatiska händelser i mitt liv präglades jag att bli känslomässigt avstängd.

    Jag har alltid trott att jag på ett medvetet sätt valt att inte ha barn, familj och nära vänner men förstår nu att minnena har varit för smärtsamma att hantera och nära relationer har blivit hotfulla med risk att bli påmind om det smärtsamma. Att återuppleva skammen, skulden och äcklet för min kropp som blev besudlad.

    När jag blev för utmattad av att omedvetet undvika minnena/kunde jag inte förstå vad som hände mig. Mardrömmar, flashbacks och en enorm rädsla för främlingar drev mig in i dissociation och jag trodde jag skulle bli permanent vansinnig, rädd. Först med terapi, en doktor som jag alltid blivit respektfullt bemött av och en tryggare tillvaro så kunde min självdestruktivitet på olika sätt minska. Jag önskar ingen det jag erfarit. Det har varit ett helvete.

    Till dig som bryr dig om dina medmänniskor och vet att någon drabbats, var inte rädd för starka reaktioner från den drabbade / utan var där istället och stötta så personen kan få återhämta sig. Att få berätta är läkande. Att förstå att det inte var den korta kjolen, det flörtiga beteendet eller alkoholen som var orsaken till det sexuella övergreppet. Det är alltid förövarens fel för även om offret inte sagt nej så betyder det inte heller att det självklart är ett ja. Till dig som drabbats: hitta grupper som Föreningen Tillsammans att få stöd i, leta upp läkare och andra professionella som förstår hur just du fungerar och var inte rädd för att byta tills du hittat vård som fungerar för dig. Som Wonsa till exempel, som är den enda kliniken i Sverige som är specialiserad på sexuella övergrepp. Där finns bland annat metoder du slipper återtraumatisera dig genom att tala om händelsen. Håll det aldrig inom dig även om det känns som du ska bli tokig om du börjar öppna dig för alla de känslor som uppstår, för gör du inte det kan du förlora ett helt liv. Det enda liv du har.

    Jag har varit i kontakt med slutenvården ett flertal gånger sedan 2012 ända fram till förra året. På underbemannade slutenvårdsavdelningar och i kontakten med ibland högst oprofessionella mentalskötare och bristen till regelbundet återkommande samtal med läkare/psykolog/kurator, har mitt förtroende tagit slut då de inte skyddat mig eller övertygat mig att de kan erbjuda en trygg plats.

    Andra patienter har skrämt mig och att försöka sova tryggt med främlingar i slutenvården har förvärrat mitt tillstånd med ökade flashbacks, mardrömmar och panikångestattacker. Mentalskötare har skrämt mig då de väckt mig genom att ta tag i mig när jag  sovit eller när de gör sina nattliga patrulleringar. De har förringat min rädsla genom att svara att ”det inte var så farligt”, att den högljudda patienten ”inte är våldsam” eller bara genom att undvika spegling och gå sin väg utan svar.

    Vid ett tillfälle ställer sig en psykotisk man med händerna på kortändan på min säng strax efter jag lagt mig och stirrar på mig, utan ett ord. När jag påtalade vad som hänt tittade personalen valhänt på mig och ifrågasätter vad jag just sagt. Sen säger de bara att jag får tala med andra då de slutat sitt pass men någon annan personal finns inte till hands då de sitter i möte. Ingen tar på sig att lugna mig eller prata med mig och sedan dess har jag inte kunnat sova bra på sjukhus i rädslan att återigen bli våldtagen. När det hände hade en kvinna blivit nyss blivit våldtagen på ett annat sjukhus i Stockholm så jag hade dessutom det färskt i minne.

    När jag mått som sämst och inte själv tagit kontakt med personal har det flera gånger tagit dagar innan någon satt sig ned med mig och talat om mitt mående. Att inte dagligen ha avskilda samtal gör slutenvården till en upplevelse av förvaring snarare än tillfrisknande och förvirringen blir stor. Att när det alltid har varit svårt att be om hjälp och sen göra det men sen bara upptäcka att vården inte kan erbjuda en trygg plats har  minskat tilliten än mer och slutenvårdsperioderna sträckt sig över månader utan förbättring.

    Lyckligtvis har min öppenvårdsläkare insett att slutenvården är högst olämpligt för mig, men vi båda ser ett stort problem när jag under depressiva perioder inte vill leva och nu inte har någonstans att vårdas. Istället har jag börjat leva med tanken att mitt liv kommer att bli förkortat under en återkommande period av livsleda då det inte längre finns en trygg plats för att kunna börja om och få en tids återhämtning.”

    /Ulrika Westerberg

     

    Vittnesmål 9.

    ”Rädsla på natten. Det var på en psykosavdelning på mitten av 1990-talet. Det var natt och man skulle sova, vilket inte underlättades av att personalen gick runt någon gång efter midnatt och öppnade varje dörr och tittade in och kollade av att patienterna sov. Man väcktes av denna koll eftersom många gånger hade personalen träskor på sig och lyste in i rummen med en ficklampa. Nåväl, tanken med denna koll var ändå god, att se att alla sov tryggt.

    Tyvärr hade det motsatt effekt eftersom patienterna vaknade. Rummen kunde vara delade av två patienter av samma kön, men rätt många rum var enkelrum. Dörrarna till patientrummen saknade möjlighet att låsas. Vid flera tillfällen under den vårdperioden vaknade jag på småtimmarna av att en sömndrucken manlig medpatient stod vid min säng i endast det sjaviga sjukhusnattlinne som lämnar ändan bar. Stor, kraftig, oklädd man vid sängen dessutom förvirrad av sin psykossjukdom och tunga medicinering. Jag kan ju bara säga att jag var så rädd för våld i den stunden att jag inte vågade skrika. Dessutom brukade inte personalen komma om någon patient skrek. Många skrek av ångest, och sådana känslor som ångest skulle patienterna lära sig att ”härbärgera” enligt de nya kognitivt beteendeterapeutiska metoderna. Så att skrika var ingen lösning för att påkalla hjälp – rädslan fick man som patient bära ensam.

    Jag vill också berätta om ekonomisk misär och utsatthet vid psykisk sjukdom. En bekant berättade en dag på mitten av 2000-talet att hon önskade att hon slapp ha sex med en man som hon brukade träffa i grannskapet. Jag sa åt henne att hon fick väl göra slut med honom då. Men då sa hon ”vi är inte ihop”. Och jag frågade ”vad menar du?” Hon svarade: ”Jo du förstår att när mina pengar är slut så finns det en vecka kvar då jag är pank och inte kan köpa mat, och det går väl an, men jag måste ju ha mina cigaretter. Så han brukar ge mig ett paket om jag ligger med honom.”

    Ekonomisk misär, lägsta sjukersättningsnivå då personen blev sjuk innan hon hunnit ut i ett arbetsliv. Pengar som inte räcker månaden ut om man dessutom är rökare. Män i grannskapet som utnyttjar detta. Hon får sälja sin kropp för ett paket cigaretter, fastän hon inte vill. Nikotinberoendet och den usla ekonomin som psykiskt sjuk gör henne extremt utsatt.
    Är det bättre i dagsläget? Jag skulle inte tro det. Nu blir folk dessutom utförsäkrade och hamnar med ännu lägre ekonomiska tillgångar om lägsta sjukersättning ersätts med en obefintlig a-kassa eller försörjningsstöd. Jag har sett folk äta mat som de funnit i sopkärl, halväten korv med bröd, eller dumpstrad mat.

    Det finns kvinnor som går hungriga eller äter på soppköket fastän de inte är hemlösa, eftersom de inte har pengar till mat.
    Andra kvinnor med psykisk sjukdom som blivit hemlösa har fått höra att de måste bo minst ett halvår på härbärge innan det kan bli aktuellt med ett bostadssocialt kontrakt. De flesta härbärgen tar emot män. Det blir för krångligt, tycker de ansvariga, med kvinnor mitt ibland alla hemlösa missbrukande män på ett härbärge.

    Kvinnor med psykisk sjukdom som utsätts för våld i nära relation är inte välkomna på kvinnojourernas skyddade boenden. Där anser de ansvariga att det blir för jobbigt för de andra kvinnorna och deras barn om det finns en kvinna som är psykiskt sjuk på det skyddade boendet. Så dessa kvinnor med psykisk sjukdom avvisas, och om de kommer in så stängs de av inom några dagar, och hänvisas till gatan eller åter till sin destruktiva våldsamma relation.

    Psykiatrin tar bara emot folk som är akut psykiskt sjuka och har inte plats för folk som främst behöver ett boende. Kommunerna i storstadsregionerna tampas med bostadsbrist och har svårt att få fram lägenheter. Vanliga hyreskontrakt är nästan omöjliga att få med så låg ekonomi och ännu sämre chans att få hyra om det dessutom finns skulder till den förra hyresvärden. Inte ens insatser som ”Bostad Först” går att få om man har tidigare hyresskulder. Inom kyrkorna finns många gånger fördomar mot psykiskt sjuka och dessa personer får ofta inte tillträde till stöd och gemenskap på samma sätt som så kallat friska.

    Allt detta gör att kvinnor med psykiska sjukdomar blir oerhört utsatta med stor risk för att bli sexuellt utnyttjade och våldsutsatta. För vem vill inte få sova inomhus, äta ett varmt mål mat eller slippa röksuget en stund? I ekonomisk utsatthet är sexuell frivillighet ett mycket relativt begrepp. Och dessa kvinnor är dessutom nästan helt rättslösa. När våld har förekommit och kvinnan ber om besöksförbud, så nekas detta ofta, eftersom 1) hon inte är tillförlitlig eftersom hon är psykiskt sjuk och 2) hon antagligen skulle gå tillbaka till mannen ändå. Fattig, våldsutsatt, utsatt för sexuella övergrepp och rättslös – det ger inget gott betyg åt ett land med en av de högsta graderna av välfärd i världen för ”Medelsvensson”.”

    /Anonym

    Vittnesmål 10.

    ”Jag låg tvångsinlagd för några år sedan (2011), för självmordsförsök. Jag fick inte lämna avdelningen. Då kom en av vårdarna fram till mig och sa att han ville att vi skulle gå och fika tillsammans på ett café när han slutade jobbet. Jag ville inte stöta mig med honom, eftersom han hade makt över mig. Så jag sa att jag skulle tänka på saken. Vilket jag naturligtvis gjorde, men inte med utgångspunkten huruvida jag ville följa med eller inte. Utan med utgångspunkten vad jag skulle ta mig till med predikamentet. Ett flertal dagar senare så kom han tillbaks och frågade mig samma sak igen. Efter det så berättade jag för överläkaren på avdelningen vad som hänt. Han vidtog ingen åtgärd vad jag vet. Det var så han behandlade alla klagomål fick jag uppfattningen om. Typ ned i papperskvarnen, patienterna har alltid fel, personalen har känslor som de behöver få agerandeutrymme för.

    Nu till mitt huvudsakliga vittnesmål: Mina föräldrar flyttade isär just innan jag fyllde fyra år 1968. Jag har rätt många olika sorters minnen från tiden då de bodde ihop, men mitt allra första minne är det här: Jag försökte springa, men det gick inget vidare. Genom hallen och in i mina föräldrars sovrum. Min pappa var bakom mig i hallen. Jag tog mig fram till där mamma låg, sträckte fram armen och drog i täcket över hennes fötter… Då lyfte han upp mig och han var arg. Jag var väldigt rädd för honom. Sedan ”försvann” jag under tiden som han bar mig ut i hallen.

    Jag var fyra år och var utan mamma hemma hos pappa. Han, min bror och jag hade varit på en sandstrand och badat. När vi kom hem till honom sa han åt min bror att gå in i lägenheten, mig föste han in i badrummet, som låg alldeles innanför ytterdörren. Han stod mellan mig och dörren. Jag hade inga andra minnen än det som står skrivet ovan – men jag fattade i alla fall vad som skulle hända. På ett ungefär. Jag grep tag i badkarskanten med båda händerna, och tänker ett ord om och om igen massor av gånger: Äckligt! Äckligt! Äckligt! Äckligt! Äckligt! Äckligt! Äckligt! I evigheter, medan jag kände hur han drog ned mina bikinibyxor och slickade mig på och mellan skinkorna. Jag frågade honom vad han gjorde… Han sa att han borstade bort sand. Men jag kunde känna att det var en sträv tunga, ingen hand. I evigheter. Jag har inget minne av att jag kom ut ur det badrummet då. Jag har inget minne alls av att det slutar.

    En natt några år senare, jag kanske var sju, åtta år och tiden var diffus på ett annat sätt så sov min styvsyster över hos en kompis. Hennes sovrum var inrett i en garderob med fönster. Jag skulle sova ensam där. Jag stoppade lakanet in under hela kroppen, och vred täcket om halsen. Han brukade ta stryptag på folk, ”polisgrepp” sa han (han var en sorts ingenjör, inte polis dock). Jag hade börjat vrida täcket runt halsen så att jag skulle hinna vakna innan, så att jag inte vaknade av att han hade sina händer och armar om min hals. Det var någon sorts fixidé eller så. Jag sov så i åratal. Ingen frågade mig någonsin varför. I alla fall så kom han in i rummet naken, med penisen rakt ut. Han sa att han bara skulle lägga sig hos mig ett tag. Varför han sa sådant vet jag inte. Han lade sig på mig, spottade på sin hand och kletade ned mig med hans saliv. På magen, mellan benen och på mina armleder när han höll fast mina armar. Jag visste att jag, ett barn, som tidigast skulle få bada på kvällen nästa dag. Att jag skulle gå omkring nedsmetad med hans olika kroppsvätskor tills dess. Äcklig… Känslan av att hela tiden vara nedsmetad är en av de starkaste. Äcklig. Men nu var det jag som tvingades vara det, hela dagarna, också… Medan han flåsade – det äckliga ljudet av hans flåsande, ja utav hans andetag, och lukten av honom. Så försvann jag, som vanligt. Vad som gjorde den här gången anmärkningsvärd är att jag har minnen från senare, när han gick. Han hotade mig, och sa att jag skulle få glass, om jag inte sa något. Människor skulle tycka att jag var galen om jag sade något, och skära i min hjärna… Jag äter fortfarande inte den sortens glass… Jag tog aldrig emot hans mutor, vad jag vet. Jag äcklades av chokladtäckt vaniljglass. När jag var elva år hade han slutat göra så sedan en tid.

    När jag var elva år så berättade jag det för första gången, för min ”bästis”. När jag var tolv berättade jag det för min mamma. Hon sa att en fyraåring kunde säga nej om den verkligen ville (läs freda sig). När jag tvingades att se på ”Gökboet” i skolan höll jag på att spy. När jag var sexton år gick jag till PBU, för att få terapi. Jag fick träffa terapeuten en gång. Hon sa att hon var en av de ursprungliga grundarna till grupp åtta. Jag visste inte vad det var, vet fortfarande inte vad det är förresten.

    Sedan tjallade BUP för min mamma. Som förbjöd mig att gå dit igen. Hon sa till mig att jag gjorde så att hon fick skämma ögonen ur sig… Om det nu är någon som läser det här så tror ni säkert att jag just berättat det värsta. Det har jag. Men inte ovan, utan till en läkare nyligen. 2017. Den stackaren lyssnade på en av mina tre ”värsta”. Jag har två kvar som jag aldrig har uttalat högt, eller alls.
    För uppriktigt sagt så kan man nog inte säga sådant till en terapeut heller. Jag tycker synd om henne som jag berättade för. Som att jag kletade ned henne med berättelsen. Jag kletade ned henne med mitt problem.

    Han dog 2007. Innan dess hade jag förlåtit honom. Jag har förlåtit alla övergrepp. Men det visste han inte om. (Sista gången jag mötte honom var jag tonåring…Han trängde sig som vanligt på där jag bodde).

    Men det tog tid, att förlåta alltså. Jag började arbeta som städerska när jag var tretton år för att tjäna pengar, så att jag kunde hyra en man att våldta honom i arselet. Jag tänkte mycket på det, i flera år. Men jag åkte och tågluffade istället för pengarna. Jag var dock kopiöst bitter, i decennier… Nu är den tiden över. Nu mår jag som en räkmacka för det mesta. Men jag kan säga som så att jag mådde oerhört illa fram till jag dess att jag var fyrtiosju år. Äcklet kastade långa skuggor.

    PS1.Avdelningen jag nämnde i början hade – jag skojar inte – ljust i rummen hela dygnen på sommaren! Solen gassade, ljusen på byggnaden intill sken dygnet runt, de hade inga gardiner, rullgardiner, persienner eller annat inne hos patienterna…Trots att många klagade på att de inte kunde sova. Sedan var det en enkätundersökning, där i alla fall jag skrev att det inte ens var tillåtet att behandla krigsfångar så. Sedan gick det att ordna nattvila för patienterna helt plötsligt. När andra ingrep. Men vad vi än sa sket de i – där var vi ickemänniskor typ. Sedan låg jag på sjuttiosexan, eller om det var sjuttioåttan. Avdelningen med en fontän i alla fall. Vilken skillnad!  De sa – och agerade – ”här gör vi allt för våra patienter”. Fantastiskt verksamhets-mål-inriktade! Det verkar dels bero på lagstiftningen, dels på allmänhetens generella uppfattning, dels på vem det nu är som är chef på den plats det råkar gälla.

    PS2. Jag har inte läst så mycket om #metoo, eller kommentarerna om det. Men jag har ändå åsikter om saken, nämligen följande: Media har byggt upp en bild av att det rör sig om kvinnor vs män i någon slags strid med alla medel tillåtna. Det är absolut inte fallet! Nästan alla kvinnor står tillsammans med de män som följer lagstiftningen på ena sidan. Punkt. På andra sidan står mest de människor som tar sig fram genom livet med att begå övergrepp mot andra människor. De bra männen tvingas att agera terapeuter i sängen till följd av våldtäkter som andra har begått, de ”får” ta hand om soporna efter andra. De har ingen intressegemenskap med dessa, med de som har förgripit sig på fruar, fästmöar, döttrar eller för den delen mödrar. Trots det framställs det som att en sådan intressegemenskap finns, främst baserad på kön verkar det. Med vilken rätt gör man så? Varför söndra mer än nödvändigt? Det kanske är dramaturgiskt mer lyckat med vad som ter sig som rätt jämnstora block… Men bra män alieneras och demoniseras helt i onödan, man söndrar helt i onödan, med det upplägget. Så tycker jag om det.”

    /Anonym

    Vittnesmål 11.

    ”Efter att ha kommit ut som flata blev jag ofta utsatt för sexuella trakasserier och flera fall av sexuella hot. Den händelse som tagit mig hårdast är när en som jag såg som en vän hotade med att våldta mig. Vi var ensamma på en gård långt från någon annan och jag kände mig verkligen sårbar. Ingen bil eller cykel att undkomma på.

    Redan på kvällen berättade jag vad som hänt för andra, som skrattade åt mig och tyckte jag överdrev.

    Reaktionerna fick mig att tvivla på vad jag varit med om. Min skörhet gjorde att jag lyssnade på andra och började ifrågasätta min egen historia och vad jag kände. Idag har jag stora tillitsproblem, är rädd att bli utnyttjad av människor. Jag har dragit mig undan vänner om det blivit något eftersom jag trott att det varit mitt fel. Jag har förminskat mig själv. Folk har kastat på mig att vadå du är bara ett psykfall och då har jag trott på det själv och förminskat mig.”

    /Anonym

    Vittnesmål 12.

    ”Jag växte upp hos min mormor från det jag var en 3-4 månader fram tills jag var sju år och hade börjat i första klass. Jag var ett mycket älskat barn i huset både min mormor och morfar avgudade mig och det är den tiden jag ser tillbaka på om jag vill minnas något från min barndom. Minns att då och då, inte ofta kom det en tant och hälsade på som påstod att hon var min mamma men det accepterade jag inte. Mormor var min mamma och med ett barns envishet fick det vara så. Så kom dagen 1956 mitt i vintern när mormor sa att vi skulle flytta därifrån hon och jag. Har förstått långt senare att morfar var alkoholist och inte snäll mot min mormor men det märkte jag aldrig något av då.

    Mormor hade inget jobb och ingenstans att bo och hon skulle ordna jobb och bostad. Jag skulle få komma tillbaka till henne bara hon ordnat för sig men under tiden så skulle jag få bo hos min mamma. Det kom en man och hämtade mig och så började resan till Småland och ett helt annat liv än jag vad jag någonsin kunnat föreställa mig.

    När vi kom fram till Småland där mamma och den här mannen bodde så blev jag presenterad för en liten flicka som då var min halvsyster. Från första dagen där i Småland längtade jag till mormor och frågade ofta när jag skulle få åka tillbaka till henne. Slutade fråga när jag fick en örfil av min mamma och blev förbjuden att nämna mormor och än mindre ha kontakt med henne. Efter en tid fick jag veta att mammas man hade adopterat mig så nu hade jag en pappa. Jag ville inte ha någon pappa jag var så fruktansvärt olycklig min längtan tillbaka till mormor satt som en värkande knut i magen varje dag. Kände ingen som helst kärlek från min mamma hon gapade, skällde och slog mig.

    Åren gick och jag blev 10 år. Min barnakropp började ändra sig och brösten växte ut redan. Jag skulle fylla 11 år när jag fick min första mens. Då började min styvfar se till att han hade mig för sig själv då och då, han tog min oskuld på en ö vid en båttur. Hotade mig till tystnad, han skulle döda mig om jag sa något. Jag kan inte räkna alla gånger som han på olika sätt hade samlag med mig. Vaginalt, analt och oralt. Det gjorde så ont både fysiskt och psykiskt, jag ville ta mitt liv flera gånger men jag vågade inte. Så kom den dagen då mamma och han skulle skiljas, under de här åren kom det två halvsyskon till och jag hade hunnit bli 14 år. Mamman var förtvivlad då det var han som ville skiljas. Jag tänkte lite naivt att om jag berättar så kanske hon blir arg på honom istället. Jag berättade sent en kväll och jag trodde hon skulle slå ihjäl mig, jag fick så mycket stryk. Dagen efter kom en väninna till mamma och jag hörde att mamma beklagade sig. Väninnan frågade om mamma ringt till polisen, det hade hon ju inte gjort så väninnan gjorde det och så kom det två poliser tillsammans med någon från barnavårdsnämnden som det hette då och hämtade mig därifrån.

    Det blev många polisförhör och det blev rättegång och min styvfar blev dömd mot sitt eget nekande. De hade hittat bevis bland annat i min säng som kunde bindas till honom. De hittade också min dagbok där jag skrivit en del.

    Jag hamnade i fosterhem några år och gick klart skolan. Det var en trasig och olycklig ungdom som gick ur skolan. På den tiden fick man jobb direkt efter skolan och jag började jobba på lagret i en skoaffär. Tyvärr hade jag inget val utan fick flytta hem till mamma igen då fosterhemmet endast skulle fungera så länge jag gick i skolan.

    Jag blev sjutton år gammal och träffade en man som var 8 år äldre än jag. Han var snäll och ömsint och verkade vilja bara väl. Jag fyllde 18 år vi fick tillstånd att gifta oss. Sen började nästa helvete han började förändras efter vi gift oss. Kontrollerande, svartsjuk jag fick inte gå någonstans utan att noga berätta var och varför och kom jag inte hem på utsatt tid så slog han mig. Han skulle ha sex i stort sett varje kväll och försökte jag neka så tog han vad han ville ha ändå med våld. Detta pågick i 16 år mitt självförtroende var noll. Psykisk misshandel gör ibland ondare än fysisk, jag hade inte kraft att ta mig bort därifrån.

    Några goda vänner till mig hjälpte mig till slut, de gömde mig tills jag fick en egen lägenhet. Han som jag hade varit gift med träffade snart en ny kvinna vilket nog var räddningen för mig. Men jag vet att han inte är snäll mot henne heller.

    Sakta men säkert började mitt liv ta en annan form. Idag lever jag ihop med en man som älskar mig för den jag är. Han har inte krökt ett hårstrå på mitt huvud och fastän jag ibland har svårt för sex när minnena kommer över mig så förstår han och låter det vara ett tag.
    Ingen ska behöva genomlida sådana här saker, jag har läst så många berättelser som utsatta kvinnor/flickor berättat och jag känner igen mig i många av dem. Bra att man börjar höra våra röster från oss utsatta. Vi behöver få berätta om vi kan. Jag är idag 68 år gammal och jag kommer aldrig någonsin att glömma det finns i mitt huvud varje dag.”

    /Anonym

    Vittnesmål 13.

    ”Jag räknar mig som ett så kallat offer för sexuella övergrepp – mest i relationer – men även på arbetsplatser, vikariat och provanställningar. Detta har skett på grund av min psykiska ohälsa. Har lidit av dålig självbild samt dålig självtillit och dåligt självförtroende samt extrem ångest över att vara ensam. Sedan tonåren så har misshandel samt även betydligt värre saker i förhållande varit extremt svåra att ta sig ur. Detta har bidragit till ett självskadebeteende. Vet inte hur ni vill framställa detta – men jag kan fortsätta beskriva det vid ett annat tillfälle. Är nu 58 år och haft problem med detta sedan tonåren – utan diagnos. Diagnoser började jag få för cirka 10 år sedan. Då jag gick in i väggen helt och hållet och kollapsade fick jag komma till en läkare på affektiva avdelningen. Där hittade vi rätt. Nu har jag fortfarande lite problem med att veta vad som är vad i relationer –  men jag klarar mig väldigt bra med samtalskontakt och medicin och ett arbete med djur och natur i socialt företagande.

    Jag tror dock att ett mordförsök i en relation som jag var med om i England bidrag till Post-traumatisk stress och allt detta medförde. Detta är fortfarande ett område som verkar outforskat inom psykiatrin och jag har inte får någon direkt behandling för det känner jag. Visst har det varit mitt eget fel att jag utsatt mig för farliga personer – men då visste jag inte om min psykiska ohälsa – min sjukdom – och hur jag ska förhålla mig till den och hålla den i schack.”

    /Nina

     

    Vittnesmål 14.

    ”Jag var som de tre aporna
    En som höll för munnen
    En som höll för öronen
    och en som höll för ögonen
    En vän till pappa hade varit i Afrika.
    Jag fantiserade och såg på mig själv infångad av en boaorm som slingrat sig runt min tio-åriga kropp
    och den klämde åt
    Jag kvävdes
    Detta var min skräck
    Att tala om för pappa vad brorsan hade gjort med mig
    Han skulle slagit ihjäl brorsan
    pappa var väldigt sträng
    jag kvävdes och hämmades i hela mitt liv
    pappa blev 95 år
    Jag är 65
    Jag kunde aldrig berätta vad som hänt mig
    vad som gjorde mig psykotisk
    Vad som gjorde mig schizofren
    Även fast han ville veta
    Jag hade otur med psykologer
    och trodde ingen kunde hjälpa mig
    En vän sa till mig
    gå till den jag har
    för han är bra
    och rar
    Där kom traumat fram
    och en vän jag fann
    Jag förlöstes
    och ögonen öppnade sig mer och mer
    Jag hörde bättre
    och jag vågade prata
    Fyrtio år efter övergreppet.”

    /Anonym

    Vittnesmål 15.

    ”En mörk historia om en utsatt kvinna. Denna kvinna jag känner hade missbruksproblematik. Hon var intelligent och begåvad. På grund av trassliga hemförhållanden drogs hon till “fel män”. Dessa män misshandlade henne både fysiskt och psykiskt, skadegörelse och hot. Samhället (polisen) gjorde inte så mycket då. Detta kan man också höra på nyheterna hur utsatta kvinnor far illa utan riktig polisiär hjälp tyvärr. Livet går ändå vidare för denna kvinna.”

    /Anonym

    Vittnesmål 16.

    ”I 16 års ålder var det en man som lyckades ta stryptag på mig. När han hörde hur det rosslade när jag andades tryckte han till ännu hårdare. Tänkte att här gäller det att tjuvandas. Slutligen släppte han taget. Jag låg alldeles stilla, spelade död och bara väntade på rätt ögonblick. Rusade upp och sprang från platsen. Vände mig inte om. Jag tog mig till familjen där jag arbetade som hembiträde och skötte två minderåriga barn.

    Jag trodde att jag hade klarat mig, men har till sist, efter många utbildningar och tankar förstått att min psykiska ohälsa helt och håller har berott på den händelsen. En händelse som jag kommit tillbaka till i mina tankar. Bar på en stor skuld och skam och ville visa min bästa sida på arbetsplatsen. Vilket resulterade i att jag blev utbränd. Fick felaktig diagnos och har varit felmedicinerad hela livet. Njurarna blev skadade av litium. Man tog inte prover som man skulle. Har upplevt under årens lopp att man tycker att det inte är så viktigt när det gäller personer med psykisk ohälsa

    Det var på lokalföreningen RSMH-Gemenskapen som jag tillsammans med andra personer med olika psykisk ohälsa, har lyckats med att återhämta mig, men har fortfarande sömnproblem. Det var i början på oktober 2017 som jag vågade uttala mig som hjärnkollsambassadör att jag har varit utsatt för våld. Söndag den 5 december svarade jag på en direkt fråga och berättade då hur det hade gått till.

    Jag har ändå haft ett rikt liv och har stor förståelse för personer med psykisk ohälsa. Har läst på de flesta olika diagnoser samt lyssnat på deras berättelser, bland annat här på Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH.
    Har haft olika sorters arbeten och har utbildat mig till kartriterska samt undersköterska.
    Är mor till två söner som vardera har fyra barn. Jag har även bonusbarnbarn och fastän jag inte har någon dotter är jag mormor. När min barnflicka adopterade en pojke från Kina fick jag bli mormor till honom.

    Jag trivs bra med mitt arbete på RSMH Boden. Arbetar ideellt och sköter allt administrativt, håller i studiecirklar, ordnar med kurser, Ordnar med utflykter, teaterbesök, kolonilott m.m. Jag arbetar mer än 100% fastän mina njurar inte är så bra.
    Önskar Er en fin tid!”

    /Tyra Hansson

    Vittnesmål 17.

    ”Det hände för drygt två år sedan. Jag var ensam på övervåningen där jag jobbar och höll på att stoppa undan noter till barockmusik. Då kom den äldre musikdirektören gående uppför trappan. Han gick fram till mig, sträckte fram händerna mot mina bröst och sade: ”Jag vill ta på dina bröst!”. Jag skrek: ”Du får inte!” och slog ifrån mig hans händer. Han sade: ”Madam xx har uppvaktat mig, och där säger jag stopp, men med dig kan jag tänka mig en fortsättning!” Jag skrek: ”Jag är upptagen, och vill inte vara otrogen mot min pojkvän!”. Sedan lämnade jag noterna i en hög, ålade mig förbi honom och gick fort därifrån. Ett par dagar tidigare hade jag varit och provsjungit till församlingens körer, för jag hade hoppats komma med i en bättre kör. En vecka efter att han antastat mig fick jag e-post från den andra organisten, Madam xx, om att jag hade blivit antagen till en kör. Jag blev glad. När jag kom dit upptäckte jag att det var en kör som han ledde, med enbart damer 75+ som inte kunde sjunga. Det var inte vad jag hade tänkt mig. Jag gick snart därifrån. Efter den händelsen gör jag allt vad jag kan för att undvika honom. Jag försöker vara på jobbet på tider när jag tror att han inte är där. Han jobbar ofta eftermiddagar, kvällar och helger. Jag har även lyckats få in en fot i köket som ligger i en annan byggnad. Jag har berättat det för kyrkoherden, men han tyckte inte att vi skulle göra något, eftersom denne man ändå snart ska gå i pension.”

    /Anonym

    Vittnesmål 18.

    ”På ett av mina första jobb kom chefen och ställde sig bakom mig när jag satt framför datorn. Han satte händerna på mina axlar och tryckte sig emot mig. Stolen hade inget ryggstöd så jag kände hans hårda grej mot min rygg. Jag blev alldeles stel och kall, och reagerade som jag brukar när jag möter obehag. Jag spelade dum, låtsades som att det inte hände utan fortsatte prata om jobbet som om jag inte fattade.

    Vid ett annat tillfälle lekte han med mina fingrar medan jag presenterade mitt jobb för honom. Jag tittade stelt rakt ner i mina papper och låtsades som ingenting. Han var minst 20 år äldre än jag och hans fru befann sig också inom samma lokaler. Sedan slutade jag där.
    En annan chef föreslog att vi skulle mötas för att skriva kontrakt antingen hos honom eller hemma hos mig. Återigen låtsades jag inte fatta vinken, utan förklarade att det var lite stökigt hemma hos mig så jag kunde åka förbi honom (då jag visste att han hade fru och barn hemma). Han bytte sedan mötesplats till ett kafé.”

    /Anonym

     

    Vittnesmål 19.

    ”Det var under sommaren då jag var 21 år och jobbade i USA. Jag åkte långa arbetsresor med tunnelbana i rusningstrafik, tågen fullsatta vid 17-tiden efter jobb. Jag läste alltid bok för att fördriva tiden. Först så fattade jag inte det, men efter ett tag märkte jag att mannen bredvid mig sneglade alltjämt, på hela mig och sedan såg jag att han hade handen i sina byxor för att uttrycka det snällt. Jag blev tvär och gick därifrån, ställde mig i mittgången längre bort och försökte fortsätta läsa. När vi senare kom fram till en perrong kom samme man fram till mig och kramade om mig våldsamt medan han vrålade. Jag skrek och slog honom med boken i huvudet medan han snabbt försvann ut. Tåget var som sagt fullt av folk men ingen reagerade. Jag åkte hem ledsen och arg och undrade vad det var för fel på mig för att han gjort så mot just mig. Om jag hade klätt mig fel eller vad det var. Trist att det gick till självanklagelser. Under denna enda sommar hände det inte bara en gång utan fyra. Den sista gången var det en man som satt på andra sidan gången och visade sin sak för mig. Den gången skrattade jag faktiskt åt honom för att det hade blivit så löjligt, skrattretande absurt, och sanslöst fjärde gången. Jag visste inte längre hur jag skulle reagera. ”

    /Anonym

     

    Vittnesmål 20.

    ”Detta hände för flera år sedan då jag var i tjugo årsåldern. Jag jobbade i en fabrik för skönhetsprodukter. Jag försökte koppla bort gruppledaren som var chefens son och sa att jag ville vara ifred, hade till och med hörlurarna på när vi sorterade produkter. Men han försökte ändå särbehandla mig och ville att det bara skulle vara han och jag när vi gjorde frigolitkartonger. Det blev en sorts lek och jag var tyst hela tiden när vi jobbade. Snabbt tog han mig om midjan och höften och sa: ”Jag trodde dina kompisar skulle vara här också”. Visste inte hur jag skulle reagera. Han ville inte prata med mig och inte fika. Jag var ganska ensam. Var tyst och ett objekt i blå rock. Istället för att anmäla gick jag ur facket.
    Gruppledaren såg mig bara som en lagerarbetare, men så småningom fick jag ett enkelt telefonistjobb som jag trivdes med. På det jobbet fick jag en manlig vän som också hade studerat. Med tiden fick jag ändå ont i magen och ont i nacken. Till slut blev jag sjukskriven på heltid och flyttade närmare min manlige vän. Tjugo år senare är vi fortfarande vänner och har lätt för att prata med varandra. Sedan fick jag veta att gruppledaren också flyttat och fått barn med en kvinna med samma förnamn som mig.”

    /Anonym

    Vittnesmål 21.

    ”För många år sedan, 1987, var jag inlagd och hade en manlig skötare.  Han talade om att det var ett bra sätt att slappna av genom att smeka sig själv sexuellt. Han uppmanade mig att göra det i duschen och han skulle hålla vakt…En felaktig fördom om att bipolära är översexuella? Är dock inte så med den mängd mediciner som gavs då. Detta ledde inte till någon våldtäkt. Inte heller senare när han skulle visa mig att det var skönt när någon sög på ens öronsnibbar. Detta var senare hemma i min lägenhet. Jag minns inte vad jag sa till honom då. Men vet att det inte kändes bra, så jag visade nog att jag inte ville det.

    Jag berättade senare för en sköterska. Fast jag slätade över då, och sa att det inte var någon fara med det. Han var väl bara lite intresserad. (Det står i min journal). Jag tänker mest på vad som kunde ha hänt. Han gick väldigt över gränsen även i detta ”lilla”. Frågan är vad som kan ha hänt med andra som kanske inte sa ifrån mer. Tidigare ville jag inte prata öppet om det. Kändes pinsamt …

    Detta är min erfarenhet.”

    /Anonym

    Vittnesmål 22.

    ”Det hände i slutet av 70-talet, jag kommer att reflektera över första nu när metoo-rörelsen kom. Jag hade skurit mig illa i handleden och var mycket sjuk i psykoskänningar. Jag skulle sova över hos några vänner och de hade besök av några vänner, var jag kände ett par av dem. Där var en man, minns inte hur han såg ut eller vad han hette. Han satt bredvid mig i soffan. Jag var helt borta. ” Jag kommer till dig sen” sa han.  Jag svarade ja- utan att förstå… min vilja. Min medvetenhet om mig själv fanns inte, jag var som en dimma. På natten kom han och förgrep sig på mig, han utnyttjade min utsatta situation. Jag lät det bero och hade grävt ner det, djupt i mittmedvetande. Det känns skönt att sätta det på pränt.

    Han utnyttjade mig i min utsatthet!”

    /Anonym

    Vittnesmål 23.

    ”I uppropet metoo har jag personligen upplevt maktmissbruk i form av sexuella utnyttjande, verbalt, psykiskt och fysiskt. Det finns överallt, i skolan, på jobbet, i hemmet. Överallt! Det finns inga gränser för överträdande och de sakerna överallt, varsomhelst, närsomhelst. Inget skydd blir lika förvånad varje gång utlämnad i skam och skuld till vad som har hänt!”

    /Anonym

    Vittnesmål 24.

    ”Jag är 38 år gammal och varit inom psykiatrin sedan jag var 19 år. Min historia är lång och sorglig så jag ska fatta mig kort men tycker det är viktigt att äntligen ett ljus kastas på denna träsk inom vården. Jag har blivit kränkt, förnedrad, inlåst, bältad, tvångsmedicinerad och blivit utsatt för misshandel och övergrepp inom de fyra väggar som egentligen skulle skydda mig.
    Hela huset inom Malmö psykiatrin vet vem jag är. Jag har varit stamkund tyvärr.

    Jag har komplex PTSD på grund av grova sexuella övergrepp mellan jag var 6-11 år av tre vuxna män, uppvuxen med en schizofren mor utan stöd från samhället tills jag blev omplacerad som 13-åring.

    Som 19-åring började jag självskada allvarligt, när jag var 27 hade jag varit inlåst år i streck utan utegång eller terapi på en avdelning enligt LPT. Man ville remittera mig till rättspsyk i Växjö på grund av att psyk i Malmö inte kunde hjälpa mig, hade så gravt självskadebeteende att mitt liv var i fara var dag. Men jag kom till ett behandlingshem där jag för första gången fick terapi, var där 3 och 1/2 år och mitt värsta självskadebeteende minskade avsevärt.

    Jag flyttade hem igen men mitt mående var lika dåligt, dagar fyllda av flashbacks och återupplevande av alla övergrepp, ständig tomhet, djupa depressioner, ångest, kroniska självmordstankar etc.

    Jag hade svåra dissociativa störningar och funktionella kramper som liknade epileptiska anfall där jag behövde Stesolid injektioner dagligen. Jag har varit så fruktansvärt sjuk och ändå blivit behandlad så fruktansvärt illa av de som skulle ge mig vård och hjälp. Listan av kränkningar är alldeles för lång att räkna upp. Ord jag har fått höra när jag inte ville leva mer är hemska och ekar i mitt huvud ännu.
    Men det värsta som hänt mig var när jag 2010 var återigen inlagd inom heldygnsvården i Malmö. Jag dissocierade dagligen, var frånvarande och tungt medicinerad, blev dagligen bältad när jag var inne i mina dissocieringar. Jag talade om att jag upplevde bältesfixeringen som övergrepp och fick hemska flashbacks av det, ändå fortsatte man i brist på annat. Varje dag var ett helvete.
    En natt kom en manlig personal till mitt rum (piva har bara enkelrum). Han höll handen på min mun. Han sa att om jag berättade det för någon skulle han anteckna i journalen att jag hade dissociativa anfall under natten, att jag blandar ihop då och nutid. Jag skulle aldrig komma därifrån och ingen skulle tro mig.  Jag var så redan tung medicinerad och var livrädd på att inte komma hem mer.
    Han drog ner sina byxor, jag skulle sitta upp och ge honom oralsex. därefter puttade han ner mig på sängen, tog av mina trosor. Han tog på mina bröst och smekte mig. Sen tog han strypgrepp runt min hals och våldtog mig.

    På samma avdelning blev jag misshandlad av en psykotisk medpatient. Personalen hade inte koll på henne och hon tog strypgrepp om mig och slog mitt bakhuvud i väggen. Detta har jag polisanmäld och jag vann rättegången förra året där det blev rubricerad som misshandel. Men IVO tyckte inte att psyk hade begått ett fel!

    En annan sak hände på en annan vårdavdelning 2015. Jag hade svåra dissociativa och funktionella kramper. Jag hade enkelrum för att jag hade vak på grund av mina anfall som krävde snabb injektion av kramplösande medel. Protokoll var att vaket skulle direkt larma när mina kramper gick igång för att sjuksköterskan skulle kunna ge mig injektion. Det hände flera gånger att ett manligt vak inte tryckte på larmet direkt utan stod sidan om mig och tog på mina bröst under tiden jag började krampa, sen larmade han. Jag var alldeles för rädd för att berätta, var i ett så utsatt läge på LPT redan. Man hade diskuterad att flytta mig till annan avdelning eftersom de inte kunde hjälpa mig där och jag var livrädd för att flyttas och vågade inte berätta om det här för ngn.

    Det här är bara ett AXPLOCK av vad psykiatrin har gjort. Jag har vårdrelaterad PTSD efter alla övergrepp och kränkande behandling. Jag får idag hjälp av en privat terapeut och alternativ behandling såsom tankefältsterapi och mår mycket bättre som tur är. Men jag har förlorat 18 år av mitt liv, inspärrad och förnedrad utan egentligen hjälp…detta är tyvärr inte unikt för speciellt tjejer och kvinnor med självskadebeteende, speciellt om det är gravt sådant som i mitt fall.

    Jag vill dela med mig av min berättelse för att saker behöver bli annorlunda! Psykiatrin i Sverige är ett mörkt träsk. Jag har sett alla dess fula ansikten även om det finns fåtal fanatiska människor som jobbar där och vill göra skillnad. Men det bemötande man får av de som har makt, läkare som gör bedömningar när man är i ett så utsatt läge, är under all kritik! Det har varit illa länge nog! Jag tänker inte vara tyst mer om vad som händer bakom stängda psykiatriska ”vård” avdelningar!
    Jag hoppas detta kan bidra till en förändring!”

    /Anonym

    Continue reading »
  • RSMH utlyser forskningsstipendium 2018

    RSMH, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, arbetar för att människor med psykisk ohälsa ska ges förutsättningar att komma tillbaka till ett gott liv.
    Vartannat år delar vi ut ett forskningsstipendium på 40.000 kronor ur vår stipendiefond. Enligt fondens stadgar kan stipendium sökas av person som bedriver humanistiskt och socialt inriktad forskning som kan leda till ett bättre liv för människor med psykisk ohälsa. Forskning som sätter brukarens erfarenhet och kunskap i fokus skall särskilt uppmärksammas. Vi ser gärna stipendiet som en ”igångsättningshjälp” till forskare och doktorander/blivande doktorander som ännu inte är etablerade och som presenterar en intressant idé. Medlen får inte användas till resor, översättning eller inköp av dator/programvara.

    Ansökan inges senast 30 mars 2018 till:
    RSMH
    Att.: Claes Rundqvist
    Instrumentvägen 10
    126 53 Hägersten
    E-post: claes.rundqvist@rsmh.se

    Ansökan ska innehålla:
    *Sökandens namn och personnummer, adress, telefonnummer, e-post
    *Uppgift om akademisk examen, nuvarande sysselsättning (anställning eller motsvarande) samt arbetsplats/institution
    *Kort sammanfattning av forskningsplan med grundläggande idé samt tids- och ekonomisk plan
    *Forskningsplan, meritförteckning samt gärna referenser.

    Vid publicering av forskningsresultat med anslag från RSMH:s Stipendiefond ska förbundets namn anges. Redovisning av medlens användning och forskningsresultat ska inges senast 18 månader efter stipendiets utbetalning.

    För mer information, kontakta: Claes Rundqvist 08-12 00 80 45, eller e-post: claes.rundqvist@rsmh.se .

    Continue reading »
  • RSMH söker brukarrevisionssamordnare för kommande brukarrevisioner.

    Nu söker vid dig som vill bli brukarrevisionssamordnare för våra utbildade brukarrevisorer.

    Mer information>

     

    Continue reading »
  • Öppettider under jul och nyår

    Fredag 22/12 till söndag 7/1-2018 har förbundskansliets växel stängt. Vi öppnar måndag 8/1-2018 kl. 9:00. För aktiviteter under jul och nyår – kontakta RSMH:s lokalföreningar för att se vad som erbjuds där. Här hittar du RSMH:s lokalföreningar.

    Vi på RSMH:s förbundskansli önskar alla våra medlemmar och samarbetspartners en riktigt god jul och ett gott nytt år! 

    Ändrade öppettider i växeln!

    Från och med den 8 januari 2018 kommer förbundskansliet att ha ändrade växeltider. Ni kan därefter nå oss alla dagar mellan 9:00 och 15:00. Lunchstängt är det mellan klockan 11:30 och 12:30.

    Då växeln är stängd kan du nå alla anställda på våra direktnummer.

    Kansliets kontorstid är fortsatt klockan 08.00-16.30 16 september till 30 april, och klockan 08.00-16.00 1 maj till 15 september.

    Continue reading »
  • Debattartikel: Tandvården måste förbättras för oss med psykisk ohälsa

    Många personer med psykisk ohälsa har trasiga tänder och dagens tandvårdsstöd är otillräckliga. Systemet måste göras om så att vi får en jämlik tandhälsa, skriver Jimmie Trevett, Förbundsordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, i en debattartikel som publicerades i Dagens Samhälle den 14 december 2017. Här går det att läsa hela artikeln:

    Tandvårdsstödet ­– ett moment 22 för oss med psykisk ohälsa

    Tredje steget i tandvårdsreformen skulle förbättra tandhälsan för personer med psykisk ohälsa. Men det generösare stödet når få och villkoren leder till ett moment 22, där många riskerar att nekas stödet på grund av sin psykiska funktionsnedsättning. Socialstyrelsen måste ta hänsyn till gruppens särskilda förutsättningar när de nu utreder tandvårdsstöden.

    ”Psykiskt återhämtade jag mig men det gjorde aldrig tänderna”, säger Jan-Olof Forsén styrelseledamot i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH. Han tvångsvårdades inom psykiatrin under 1980-talet och fick då ett sömnmedel upplöst i en röd sockerlösning som liknade sirap.  Men ingen tänkte på att han skulle borsta tänderna efteråt, varken han själv eller personalen inom den psykiatriska heldygnsvården, utan han somnade direkt för natten.

    Idag har han stora problem med tänderna, och har behövt flera tandkronor, bryggor, och rotfyllningar genom åren till sammanlagda kostnader på tiotusentals kronor.

    Tanken med tredje steget i tandvårdsreformen som infördes 2013 var bland annat att personer med långvariga sjukdomar eller funktionsnedsättningar skulle få tandvård inom ramen för hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd. Men Jan-Olof Forsén får ingenting. Han beviljas inte ens de 600 kronor i halvåret till personer som på grund av läkemedel får muntorrhet, eftersom hans salivmängd numera anses vara normal.

    Det generösare tandvårdsstödet där tandvården ingår i hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd är ett moment 22 för personer med psykisk ohälsa. För att bli beviljad det krävs att du både är psykiskt funktionsnedsatt och har problem att sköta tänderna. Men psykisk funktionsnedsättning skiljer sig från andra funktionsnedsättningar i och med att nedsättningen sällan är permanent. Det finns stor risk att personen inte orkar söka tandvårdsstödet när hen mår som sämst, och som vi ser i Jan-Olofs fall så glöms tandhälsa ofta bort inom vården och omsorgen.

    När personen sedan mår bättre har hen inte längre rätt till den generösare formen av tandvårdsstöd, i och med att hen nu orkar ta hand om sina tänder.

    Vi inom Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, anser att kriterierna bör göras om så att det räcker att ha en svår psykisk funktionsnedsättning för att bli beviljad tandvård inom ramen för hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd. För har du den problematiken säger det sig självt att du i perioder av livet kommer att få svårt att sköta tänderna.

    Därtill bör helt kostnadsfri tandvård ges till personer med långvariga, omfattande tandproblem där det finns dokumenterat att den har orsakats av den psykiatriska vården. Det kan till exempel röra sig om personer som Jan-Olof Forsén som har tvingats ta läkemedel som har orsakat tandproblem och där psykiatrin inte har gjort sitt yttersta för att minimera tandskadorna. Ett ytterligare förslag är att den uppsökande tandvård som finns för exempelvis gamla som vårdas i hemmet, också bör gälla personer med svår psykisk ohälsa.

    Till saken hör också att personer med psykisk ohälsa är den grupp i snitt som har lägst inkomster, även i jämförelse med andra funktionshindergrupper. Många av dem har aldrig fått möjlighet att arbeta innan det dåliga måendet slog till. Trasiga tänder stigmatiserar ytterligare och gör det ännu svårare att söka jobb och ta sig ut i samhället.

    Socialstyrelsen utreder just nu tandvårdsstöden med mål att lägga fram eventuella förbättringar för regeringen nästa år. Det är dags att myndigheten beaktar de speciella villkor som personer med psykisk ohälsa lever under. Och att regeringen, oavsett partitillhörighet, genomför förändringar. Endast på så sätt får vi en jämlik tandhälsa i Sverige.

    /Jimmie Trevett, förbundsordförande Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH.

    Continue reading »
  • #Metoo: Kvinnor med psykisk ohälsa extra utsatta

    RSMH:s Paulina Tarabczynska har skrivit flera debattartiklar angående sexuella övergrepp för kvinnor och hbtq-personer med psykisk ohälsa i och med kampanjen #Me too, som har förts i media och uppmärksammat omfattningen av sexuella trakasserier. Debattartiklarna har publicerats i Aftonbladet Debatt, Dagens Samhälle och i Veckorevyn. Här är går det att läsa artiklarna i sin helhet.

     

    Dagens Samhälle 1/11- 2017. Psykiatrin måste ta övergreppen på allvar

    Aftonbladet 13/11-2017. Vi drabbas också av övergreppen

    Veckorevyn 21/11-2017. Psykiskt sjuka kvinnor extra utsatta för sexuellt våld

     

    På kvinnodagen publicerades även denna debattartikel, skriven av Annika Malmqvist, hedersmedlem i RSMH och Jimmie Trevett, Förbundsordförande i RSMH:

    Dagens Samhälle 8/3-2018. Sexövergreppen inom psykiatrin måste stoppas! 

    Continue reading »
  • Brukarrevisionsprojektet

    bjuder till 7 workshop med DansSteget och psykiatriker Jill Taube

    Plats: RSMH:s lokal, plan 2, Instrumentvägen 10 i Hägersten, Tunnelbanestation Örnsberg

    Tid: Varje torsdag med start den 9 november till och med den 21 december. Kl. 17-19. Ni kan delta på samtliga 7 eller den ni väljer.

    Mer information

    Continue reading »
  • RSMH utser landets bästa psykiatriska verksamhet

    Neuropsykiatriska mottagningen i Sundsvall vinner pris för bästa verksamhet år 2017. Priset delas ut av Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, som för andra gången någonsin utser vilken verksamhet i hela landet som brukare/patienter anser vara bäst.

    Efter nomineringar från RSMHs distrikt och lokalföreningar, totalt tre stycken, har RSMHs förbundsstyrelsen beslutat att ge priset Bästa psykiatriska verksamhet 2017 till Neuropsykiatriska mottagningen i Sundsvall. Priset i form av ett diplom och tårta delas ut av Jimmie , RSMH:s förbundsordförande och Barbro Ronsten, vice förbundsordförande i RSMH, i samband med ett besök till mottagningen den 24/11.

    Motiveringen lyder:

    Med stort personligt engagemang och hög kompetens i en välkomnande och trygghetsskapande miljö med brukarinflytande har den Neuropsykiatriska mottagningen i Sundsvall skapat en verksamhet som genomsyras av professionalitet och ett fint bemötande som skapar delaktighet.

    Plats: Neuropsykiatriska mottagningen, Igeltjärnsvägen 8, Sundsvall

    Tid: Prisutdelning 24/10  kl 14.30

    Kontakt:

    Jimmie Trevett, RSMH:s förbundsordförande 070 420 82 60

    Barbro Ronsten, vice förbundsordförande och ordförande i RSMH:s forsknings- och utvecklingsutskott 070- 326 80 42

    /

    Continue reading »
  • Årlig enkät om tvångsvård!

    RSMH och Civil Rights Defenders kartlägger hur tvångsvården säkerställer den enskildes rättigheter. Du som har erfarenhet av tvångsvård inom ungdomsvård, rättspsykiatri, psykiatri eller missbruksvård de senaste fem åren gör oss en stor tjänst genom att genomföra vår enkät! Det gör att vi bättre kan hjälpa personer som hamnar i tvångsvård i framtiden.

    Du besvarar enkäten härhttp://minisverige.dubinterviewer.com/q?Quest=1305081

    Enkäten är helt anonym, finns på flera språk och det går också att besvara via telefon. Sprid gärna information om enkäten via ditt nätverk eller genom att trycka upp vår flyer och sprida den på platser där du tror att det kan finnas andra intresserade människor. Resultatet om hur tvångsvården fungerar kommer sedan summeras och spridas så att vi kan göra vården bättre.

     

    Tack på förhand!

    Continue reading »
  • Inspirationsföreläsning

    I återhämtningsinriktat förhållningssätt den 16 november. Funka för livet – mötesplats om funktionsnedsättning anordnar tillsammans med RSMH-utbildning en Inspirationsföreläsning om återhämtning.

    Läs mer

    Läs mer

    Continue reading »
  • RSMH Stockholms läns distrikt inbjuder dig till jubileumsfirande den 21 november.

    Anmäl gärna via länken nedan.

    RSMH grundades 1967 och fyller 50 år i år. RSMH grundandes för 50 år sedan och med anledning av detta håller förbund och distrikt ett antal föreläsningar och seminarier.

    Tisdagen den 21 November 2017 har turen kommit till RSMH Stockholms läns distrikt, och detta går av stapeln på:

    Sveavägen 41,
    ABF-huset,
    Z-salen.

    Salen rymmer ca 300 personer, men vi uppmanar intresserade att anmäla sig snarast.

    Korta fakta:

    Tid och plats: tisdagen den 21 november 2017, kl 13-17, Sveavägen 41, ABF-huset, Z-salen.

    Längre fakta:

    En folder med viss presentation av dagen kan laddas ned eller läsas på följande länk:

    Länk till mer information

    Anmälan till jubileumsdag och seminarium,

    Länk till anmälan

    Continue reading »
  • Samhället gör psykisk ohälsa värre

    RSMH är tillsammans med Sveriges Ensamkommandes Förening, SEF, med i en debattartikel i tidningen Dagens Samhälle i och med Världsdagen för psykisk hälsa, den 10 oktober:

    Hantera kriserna bakom den psykiska ohälsan

    I dag är det Världsdagen för psykisk hälsa. Många personer med psykisk ohälsa har kriser som behöver bearbetas, men istället för att hjälpa skapar samhället ofta ytterligare trauman. Detta måste få ett stopp. Genom samtalsstöd, bättre samordning och kvalificerad personal kan vi återhämta oss och vara en resurs för samhället.

    Bästa sättet att minimera den psykiska ohälsan är tidiga insatser för att bearbeta krisen. Det vet vi på Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, efter att ha jobbat med frågan i 50 år. Det är också viktigt att tillvaron är trygg och stabil, så att man har möjlighet att bygga upp sig själv igen, något som medlemmarna i våra organisationer bekräftar. Därför jobbar vi för att hitta gemensamma lösningar.

    Dessvärre brister ofta stödet och hjälpen idag. Både inom psykiatrin, socialtjänsten och på HVB-hem saknas kompetent personal och köerna är långa. Allt för sällan går det att få psykolog och många gånger skapas ytterligare trauman av det system som är tänkt att ta hand om människor. Inom psykiatrin förekommer det att bältning och andra tvångsåtgärder används slentrianmässigt och utan att mindre ingripande åtgärder först har prövats, vilket Europarådets tortyrkommitté kritiserade Sverige för år 2015. Ensamkommande hamnar i en ständig oro för att avisas i och med den hårdare asyllagstiftningen, vilket har lett till att självmorden och självmordsförsöken har ökat markant. Personer med psykisk ohälsa får alltså sekundära trauman av det samhälle som är tänkt att stötta dem, vilket leder till ytterligare utanförskap. Ibland är vännerna i våra föreningar, som ger så kallat kamratstöd , den enda bra hjälp som våra medlemmar kan få.

    Samtidigt kan personer med våra erfarenheter vara en stor tillgång i samhället. I ett nytt projekt kommer medlemmar inom Sveriges Ensamkommandes Förening, SEF, fungera som ambassadörer i skolor och på HVB-hem för att informera om psykisk ohälsa och suicidprevention. Och i psykiatrin, socialtjänst och på Arbetsförmedlingen anställs på flera håll runt om i landet så kallad Peer Support, eller mentorer. Det är personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa som jobbar med att mjuka upp hierarkierna inom vården, vilket har lett till bättre bemötande från personalen, ökad återhämtning och att patienterna känner mindre utanförskap.

    Vi som har erfarenhet av psykiskt lidande kan alltså vara en resurs i samhället och bidra till att myndigheternas arbete förbättras. Men för att detta ska ske behövs grundläggande stöd och hjälp, och att mänskliga rättigheter följs, så att vi kan bli återhämtade.

    Det är nödvändigt att barnminister Åsa Regnér (S) och socialminister Annika Strandhäll (S) som ansvarar för sjukvårdsfrågor tar sitt ansvar och styr upp situationen för personer med psykisk ohälsa, oavsett bakgrund. Vi kräver ökade möjligheter till professionellt samtalsstöd, bättre individualiserad samordning och kvalificerad personal. På så vis kan vår kompetens tas till vara i samhället.

    Mujtaba Attai, förbundsordförande Sveriges Ensamkommandes Förening, SEF.
    Jimmie Trevett, Förbundsordförande Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH.

     

     

    Continue reading »
  • Världsdagen för psykisk hälsa

    RSMH:s 122 lokalföreningar och 21 distrikt uppmärksammar Världsdagen för psykisk hälsa 10 oktober.

     

    Riksförbundet för Social och Mental Hälsa är som medborgarrättsrörelse sprungen ur övertygelsen att alla har rätt till psykisk och social hälsa genom vård, återhämtning, kunskap, sysselsättning och gemenskap. Med 50 år i backspegeln har organisationen gedigen erfarenhet av att kämpa för och förbättra rättigheter för brukare och egenerfarna med psykisk ohälsa.

    – De erfarenheter och kunskaper vi har ska vi dela med oss av för att förbättra insatserna och stödet för personer med psykisk ohälsa, säger Jimmie Trevett, förbundsordförande för RSMH.

    RSMH-Sverige anordnar manifestationer, öppet hus, föreläsningar och utställningar med fokus på mental och social hälsa på Världsdagen för psykisk hälsa. Håll utkik på vad som händer i din förening eller kommun! Här hittar du samtliga RSMH-föreningar i Sverige.

    World mental health day eller Världsdagen för psykisk hälsa infaller 10 oktober varje år och är dagen då Förenta nationerna, FN, Världshälsoorganisationen (WHO) och världen uppmärksammar psykisk hälsa globalt. Årets tema är psykisk hälsa på arbetsplatser.

    Continue reading »
  • Skrivarworkshop 10/10

    Vill du öva upp ditt skrivande? Vill du sätta ord på dina inre upplevelser av psykisk ohälsa? Då har du kommit rätt!

     

    Riksförbundet för Social och Mental Hälsa välkomnar dig till en workshop i kreativt skrivande på Världsdagen för psykisk hälsa- World mental health day 10 oktober.

    Elin Odesson är intressepolitisk sekreterare på RSMH och författarstudent vid en skrivarlinje. Hon och författarkollegan Evelina Carlson håller i workshopen och läser högt ur nyutgivna boken ”Jag ljuger i min dagbok”, en antologi om upplevelser av psykisk ohälsa som finns att köpa för den som önskar.

    Dag: Tisdag 10 oktober 2017
    Tid: 13.00-14.30
    Plats: Stora konferensrummet, RSMH:s kansli, Instrumentvägen 10 i Hägersten.
    Tunnelbana Örnsberg (5 minuter från Liljeholmen på röda linjen mot Norsborg)

    Workshopen är gratis och vi bjuder dig på kaffe, te och frukt.

    Du behöver inga förkunskaper. Anmälan skickas till: elin.odesson@rsmh.se

    Varmt välkommen!

    Önskar Riksförbundet för Social och Mental Hälsa

    Continue reading »
  • Inspirationsföreläsning

    i återhämtningsinriktat förhållningssätt den 16 november. Funka för livet – mötesplats om funktionsnedsättning anordnar tillsammans med RSMH-utbildning en Inspirationsföreläsning om återhämtning.

    Läs mer:

     

    Continue reading »
  • Revansch deltar på bokmässan i Göteborg

    Kom på samtal på bokmässan i Göteborg med RSMH:s organisationstidning Revansch! Vi anordnar två samtal, ett på fredagen 29/9 om RSMH:s 50 – åriga historia, och ett på lördagen 30/9 om att trappa ned på psykofarmaka. Välkomna!

    Plats: Bokmässan, Mässans Gata 10, Göteborg

    Kulturtidskriftsmontern Plats: B02:41

     

    Fredag 29/9 kl 16-16.20

    Från mentalsjukhus till självvald inläggning

    För 50 år sedan startade en revolutionär rörelse på ett av Sveriges mentalsjukhus. Läkare, patienter och mentalskötare slog sig samman och krävde att patienterna inom psykvården skulle behandlas väl och ha lika rättigheter som alla andra. Vad har hänt sedan dess och vad finns kvar av rörelsen idag? Diskussionen utgår från ett temanummer av tidningen Revansch, som ges ut av Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH.

    Medverkande: Jimmie Trevett, ordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, och Anna Fredriksson, Chefredaktör Social Politik.

     

    Lördag 30/9 kl 10-10.20

    Kan alla sluta med psykofarmaka?

    Biverkningar gör att många överväger att sluta med psykiatriska läkemedel och vissa mår riktigt bra av det. Men är det bra för alla att bli helt medicinfria? Diskussionen utgår från ett temanummer av tidningen Revansch, som ges ut av Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH.

    Medverkande: Jimmie Trevett, RSMH:s förbundsordförande och Anna Fredriksson, Chefredaktör Social Politik.

    Continue reading »
  • Brukarrevisorer sökes!

    Vill du bli brukarrevisor? Vi erbjuder gratis utbildning.
    Vi söker dig som har egen erfarenhet av psykisk ohälsa eller är anhörig!
    Du behöver bo i Stockholms län.
    Du får timersättning under utbildningen.

    Utbildningen kommer att hållas i november eller december 2017 och kommer att ge dig de tips och verktyg du behöver för att kunna arbeta som brukarrevisor. Utbildningen kommer att hållas fyra halvdagar.

    För att anmäla ditt intresse eller om du har frågor maila: fredrik.gothnier@rsmh.se
    Bifoga en CV och ett personligt brev.

    Senaste dag ansökan ska vara inne är 30 oktober 2017.

    Välkommen med din ansökan!

    Continue reading »
  • Kursinbjudan till ”Återhämtning”

    Datum: den 27 november – 1 december 2017.
    Plats: Åsa folkhögskola
    Sista dag att anmäla sig är: 20 oktober

    Se inbjudan
    Anmälningsblankett

     

    Continue reading »
  • Kursinbjudan till ”Din rätt och våldsamt osynligt”

    Platser: Åsa folkhögskola den 13-17 november och RSMH-Backe den 13-17 november.
    Mer information i inbjudan >
    Anmäl er senast den 20 oktober

     

     

    Continue reading »
  • Mycket folk och viktiga ämnen på jubileumskonferensen

    I år fyller Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, 50 år, vilket firas över hela landet i organisationens lokalföreningar. I Stockholm höll förbundskansliet en konferens som lyfte inflytande och egenmakt med unga i fokus. Medlemmar från hela landet kom och även representanter från myndigheter och andra organisationer.

    En röd tråd genom hela konferensen var att personer med psykisk ohälsa måste få större delaktighet i vården och vid stödinsatserna som ges genom till exempel elevhälsan och socialtjänsten.

    Först ut var Jimmie Trevett, RSMH:s förbundsordförande, som berättade om RSMH:s bakgrund som medborgarrättsrörelse där ledorden har varit kamp och kamratskap. Han ville tillägga att RSMH även bidragit till mycket kunskap. Under RSMH:s 50-åriga historia har riksorganisationen legat i framkant och förändrat psykiatrin och stödinsatser till det bättre. Till exempel har RSMH tagit fram insatsen Personligt ombud, som nu finns över hela landet och idag utvecklar RSMH metoder för att nå unga som mår psykiskt dåligt.

    Därefter gick Anders Printz, kanslichef på Vårdförbundet, upp på scenen. Han har tidigare varit regeringens psykiatrisamordnare och dessförinnan arbetat som jurist på RSMH:s förbundskansli. Hans engagemang i frågorna började som anhörig till en person med psykisk ohälsa och genom denne fick han insyn att systemet inte var byggt utifrån individen. Även om hans anhörige numera får bra stöd, anser han att dagens system har så många fel att det borde stöpas om och byggas upp från grunden. Istället för att skapa regler om samverkan, tillgänglighet och valfrihet som bara byggs ovanpå på ett felaktigt bygge, så borde brukarens erfarenhetskunskap styra utvecklingen, anser Anders Printz.

    Loes Vollenbroek, representant för RSMH Trelleborg, pratade först om sin egna psykiska ohälsa och hur hon idag har återhämtat sig med rätt medicin, rätt dos och en struktur på vardagen som gör att livet är stabilare än någonsin. Därefter kom hon in på att hon har jobbat i Region Skåne för att bidra med just sina erfarenheter av psykisk ohälsa, och hur detta kan bidra till att insatserna blir bättre anpassade för dem som mår psykiskt dåligt.

    Även Anna Burston, chef för Socialpsykiatrin i Lund, tog upp att brukarens erfarenheter är viktiga att ta till vara, och att hon som chef har ansvar för att personalen faktiskt jobbar med så kallat case management. Ett sätt att få personalen dit kan vara genom lönesättning, att helt enkelt ge högre lön till dem som kan visa att de involverar brukaren så att denna blir medbestämmande i besluten.

    En metod för att vara säker på att patienten/brukaren involveras fullt ut är så kallat delat beslutsfattande, vilket Ulla-Karin Schön, forskare och docent på Dalarnas Högskola, pratade om. Delat beslutsfattande innebär att patienten/brukaren är medbestämmande i alla insatser som hen får av samhället, och inte bara får information om vad som ska hända, utan ges möjlighet att påverka och utforma besluten. Något som ofta hindrar införandet av delat beslutsfattande är att personal tror att patienten inte vill vara delaktig, trots att all forskning visar att patienten visst vill det.

    På eftermiddagen övergick konferensens fokus till unga med psykisk ohälsa. Markus Nordenberg, chef för elevhälsan i Sundsvall, berättade om hur Annika Bostedt och Malin Bostedt från RSMH besökte elevhälsan för att fråga om de ville samarbeta med RSMH.

    Syftet med projektet är att eleverna med psykisk ohälsa ska uppnå sina mål i skolan och hur personalen öka deras delaktighet och inflytande. Ett sätt att stötta eleverna har varit att ha skolan öppen på loven och kan få hjälp av frivilliga lärare antingen via sociala medier eller i skolan. Dessutom är det viktigt att på ett tidigt stadium ge hjälpmedel och anpassningarna för att eleverna inte ska komma efter i skolan, och även öka kunskapen om psykisk ohälsa i skolan.

    Malin Bostedt, projektledare på RSMH, pratar om metoden Supported Education, som har varit väldigt framgångsrik i projektet i Sundsvall och även i RSMH:s tidigare projekt Ung Kraft och Unga som Resurs i Arbetslivet. Den går bland annat ut på att söka upp ungdomarna, stötta dem till att vilja komma vidare och att välja stöd så att de kan klara av studierna. Stödet erbjuds både individuellt och i grupp där de unga får träffa andra i samma sits som de själva.

    Därefter berättade Emma Wiklund, som själv fått hjälp i RSMHprojektet, om hur hon började må dåligt och började skolka, för att sedan må ännu sämre och knappt kunde ta sig hemifrån. Men tack vare stödet från Annika Bostedt i RSMH lyckades hon sakta men säkert slutföra sina studier och ta studenten.

    Ett annat sätt att stötta unga så kallade ”hemmasittare” kan vara via dataspel, menade Katarina Waern, CEO på Swedish for Professionals – Lifecensr, som just nu jobbar med att ta fram ett spel i en app som RSMH:s medlemmar kommer att ha möjlighet att testa någon gång efter årsskiftet. Spelet utspelar sig på mars, men i spelet är sociala möten och samspel invävda. Katarina Waern hoppas att de som spelar spelet får träning i att mingla och nätverka liksom gå på intervju och ha möten, vilket är viktig för att kunna delta på till exempel arbetsintervjuer i verkliga livet.

    Annika Bostedt, projektledare för ESF-projektet SECiSO pratade om framgångsfaktorer för att hjälpa unga med psykosociala problem att fortsätta skolan eller komma tillbaka till studier eller arbete. Hon menade att skolans förhållningssätt till dessa elever måste ändras från att integrera dem till att inkludera dem så att skolan blir tillgänglig för alla.

    Moderator var Susanne Rolfner Suvanto, legitimerad sjuksköterska.

    Continue reading »
  • Samhället ska hindra självmorden – inte öka antalet

    Jimmie Trevett, RSMH:s ordförande skriver på Aftonbladet Debatt i och med suicidpreventiva dagen: Ett humant bemötande och en helhetssyn är det viktigaste för att den som mår sämst psykiskt inte ska ta sitt liv.

    10 september var det självmordspreventiva dagen, och det är med sorg som vi kan konstatera att samhällets skyddsnät än en gång har brakat för dem som mår sämst psykiskt. Den här gången – Josefin, som bara blev 14 år.

    Josefin skulle tas om hand, men samhället gjorde precis tvärtom. Vården och omhändertagandet förde hen* bara närmre den punkt då hen inte orkade leva längre. Ska det få fortsätta vara så här?

    Josefin har liksom många av våra medlemmar tillåtits att falla mellan stolarna. Det konstaterar socialchefen i Eskilstuna när han till Aftonbladet säger att socialtjänsten inte har ”kunnat kroka arm med landsting och psykiatri så som vi önskade”.

    Istället för att se hens behov familjehemsplacerades Josefin, tvångsomhändertogs och flyttades runt 33 gånger innan 14 års ålder för att till slut placeras i ett hus med pansarglas, som övervakades av åtta vårdare, vilket Aftonbladet skrev om i granskningen ”Flickan bakom pansarglas”. Det är en skam. Nu kan vi konstatera svart på vitt att det bara ledde till att hen mådde sämre.

    Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, har arbetat i 50 år för att människor med psykisk ohälsa ska ha rätt till ett gott liv. Vi har sedan start arbetat för att tvånget inom den psykiatriska vården ska minska och att myndigheter ska samarbeta med varandra med ett enda mål för ögonen – att personen med psykisk ohälsa ska få möjlighet att återhämta sig. Då krävs grundlig kunskap om olika psykiska tillstånd samt att personen involveras i vården och socialtjänstens insatser. Det är enda sättet att kunna må bättre.

    Istället demoniseras fortfarande personer med psykisk ohälsa. Okunskapen är stor och byråkratin inom samhällets instanser, såsom socialtjänst och psykiatri, bryter ofta ned en. Därtill används fortfarande tvångsåtgärder såsom bältning – även på barn – trots att det har kritiserats av FN med flera och trots att forskning visar att dessa metoder ofta leder till posttraumatiskt stressyndrom – alltså ytterligare en psykiatrisk diagnos, som orsakas av ”vården”.

    Josefin hade utsatts för allt detta. Hen hade bollats runt i vården och socialtjänsten utan att någon har tagit huvudansvaret. Hen hade utsatts för tvångsåtgärder, frihetsberövande och troligtvis feldiagnostiserats. Det går inte att säga annat än att hens död nu i veckan är ett stort tragiskt misslyckade för hela samhället.

    Det är nu nio år sedan riksdagen antog ett handlingsprogram för att minska självmorden. Programmets första mål är att ”främja goda livschanser för mindre gynnade grupper”. Samhället ska alltså förebygga att de som är mest utsatta mår så dåligt att de vill ta sina liv. Vi på Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, organiserar många av de människor som uppfattas vara på samhällets botten och kan tyvärr konstatera att väldigt lite har hänt. Josefin är ett tragiskt bevis på detta. När barn tar sina liv innan de ens fyller 15, behöver allvarliga systemfel åtgärdas.

    Se till att personer med psykisk ohälsa behandlas humant och med en helhetssyn. Ansvarig socialminister Annika Strandhäll (S) måste rätta till systemfelen nu. Innan fler drabbas.

    /Jimmie Trevett

    Förbundsordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH.

    * Josefins könsidentitet är oklar och vi väljer därför att använda oss av ordet hen.

    Publicerad på Aftonbladet Debatt 10 september 2017.

     

     

    Continue reading »
  • Projekt för unga uppskattat i Sundsvall

    Ett nytt projekt som startade igång 2017 ”En gymnasieskola för alla” drivs av Hedbergska skolan i samarbete med RSMH där man vill förebygga att unga skall hamna i psykisk ohälsa under skolgången. Projektet har redan fått väldigt mycket positivt omdöme och många ser positivt att civilsamhället kan vara en aktiv part i skolan. Specialpedagogiska skolmyndigheten delfinansieras projektet 2017-2019 och Mittuniversitetet skall följeforska det. Den 4 september lade Sundsvalls gymnasium ut följande inlägg på Facebook:

    ”Idag är det temadagen för ungas psykiska hälsa. Det vill vi uppmärksamma genom att lyfta projektet ”En gymnasieskola för alla” som pågår under 2017-2019 på Sundsvalls gymnasium, Hedbergska. Projektet ska öka måluppfyllelsen för elever med erfarenhet av psykosocial ohälsa och/eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF). ”Vi vill öka tillgängligheten till studier för eleverna så de har bättre förutsättningar till ökad måluppfyllelse. Det är viktigt att ungdomarna har ett stort medinflytande över sin studiesituation. De får en individuell handledning och de får möjlighet att studera på skolan med behöriga lärare vid utvalda söndagseftermiddagar och skollov. Satsningen har tagits emot väldigt positivt av eleverna och resultatmässigt handlar det om fokus på hälsofrämjande och förebyggande arbete med en långsiktighet i åtanke”, säger Markus Nordenberg, rektor och chef för elevhälsa på Sundsvalls gymnasium. 

    Varje ny termin börjar 10 nya elever som får extra stöd av projekthandledaren från Riksförbundet för Social & Mental Hälsa (RSMH). Elevurvalet görs av elevhälsoteamet på skolan i samarbete med projektledare och projekthandledare. Projektet delfinansieras av Specialpedagogiska skolmyndigheten och SIS. Mittuniversitetet står för uppföljningen. Vilken bra satsning eller hur?”

    Continue reading »
  • Brukarrevisor sökes

    Vill du bli brukarrevisor? Vi erbjuder gratis utbildning.
    Läs annonsen

    Continue reading »
  • RSMH aktiv i Almedalen

    Under Almedalsveckan deltar RSMH i sex seminarier, till exempel om barns och ungas rättigheter vid tvångsvård och vikten av att personer med psykisk ohälsa bidrar till att förbättra vård och behandling. Här kan du läsa mer.

    Hur kan vi nå en jämlik psykisk och fysisk hälsa för alla i dag?
    Dag: 3/7 2017 15:00 – 15:30

    Plats: Skeppsbron, H113, vid Funktionsrätt Sveriges tält

    Psykisk ohälsa ökar mest av alla sjukdomar och drabbade människor riskerar att dö 15–20 år i förtid. Hur ska kommissionen uppnå jämlik hälsa för alla?

    Medverkande: Ing-Marie Wieselgren, ledamot i kommissionen för Jämlik hälsa och projektchef SKL, SKL- Uppdrag psykisk hälsa och Jimmie Trevett, förbundsordförande, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa RSMH

    Hur kan barns och ungas rättigheter stärkas vid tvångsvård och frihetsberövande?
    Dag: 3/7 2017 16:00 – 16:30

    Plats: Skeppsbron, H113, vid Funktionsrätt Sveriges tält

    Utifrån tilläggsdirektivet till regeringens uppdrag om minskat tvång för barn och unga inom psykiatrin – lever Sverige upp till Barnkonventionen?

    Medverkande:

    Anna Quarnström, Jurist, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa- RSMH i samarbete med Civil Rights Defenders

    Nora Mlik, Kommunikatör, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa RSMH
    Patientlagen – lag utan genomslag?

    Dag: 5/7 2017 15:30 – 15:50

    Plats: Cramérgatan, H303

    Patientlagen, i kraft 2015, skulle stärka patientens ställning inom vården men hur ser det ut idag? Vi riktar särskilt fokus på psykiatrin och tvångsvården där patientens rättigheter är starkt skyddade av internationella konventioner men frågar oss om samma patienter även är skyddade av svensk rätt? Har patienternas rättigheter stärkts sedan Patientlagen infördes i januari 2015?

    Medverkande:

    Anna Quarnström, Människorättsjurist, RSMH

    Kajsa Westling, Utredare, Myndigheten för vårdanalys

    Annika Jyrwall Åkerberg, Människorättsjurist, Civil Rights Defenders

     

    Brukarrevision – ett verktyg för en bättre psykiatri?

    Dag: 6/7 2017 09:00 – 10:00

    Plats: Kinbergs plats 8, Psykisk Hälsa-huset

    Arrangör: Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa

    Många har åsikter om på den psykiatriska vården, det gäller såväl tillgänglighet, bemötande som kvalitet. Vi lyfter fram erfarenheter av att använda s.k. brukarrevisorer, dvs. fristående person utanför verksamheten, som granskar den för att se vilka förbättringar som behövs. Hur fungerar det?

    Medverkande:

    Isabella Canow, Projektledare, NSPH

    Fredrik Gothnier, Brukarrevisor, RSMH Brukarrevisionsprojektet
    På liv och död – hur motverka suicid hos ensamkommande?
    Dag: 6/7 2017 10:15 – 11:45

    Plats: Uppsala universitet, Campus Gotland, Cramérgatan 3, Sal E30
    På liv och död – hur motverka suicid hos ensamkommande?

    Arrangör: RSMH – Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, SEF – Sveriges Ensamkommandes Förening, Migrationsverket

    Många ensamkommande mår, i väntan på beslut om uppehållstillstånd, psykiskt dåligt och känner en kraftig oro under den pågående asylprocessen. På boendena är man inte alltid medveten om deras svåra situation, varför de mår dåligt och i vissa fall inte vill gå i skolan. Seminariet sätter fokus på de ensamkommandes svåra situation samt på självmord, självmordsförsök och självskadebeteende som är vanligt förekommande i gruppen.

    Medverkande:

    Darko Culibrk, Projektledare, RSMH

    Mujtaba Attai, Teamledare, SEF – Sveriges Ensamkommandes Förening

    Eva Thyselius, Processledare, Migrationsverket

    Maj Fagerlund, Jurist, Barnombudsmannen
    Dag: 6/7 13.15-14.15

    Framtidens psykiatri – förbättringsbehov och visioner

    Vi behöver en psykiatri som präglas av patientfokus, delaktighet och inflytande för vårdtagare och anhöriga. Andra honnörsord som ofta används är jämlikhet, flexibilitet, och tillgänglighet. I detta seminarium lyfter vi fram hur vården kan förbättras, forskningen tas till vara och brukarinflytandet öka.

    Medverkande:

    Jimmie Trevett, ordförande RSMH

    Ullakarin Nyberg, Svenska Psykiatriska föreningen

    Anders Åkesson, regionråd Region Skåne

    Monica Selin, ordförande Psykiatriberedning, Kd, Västra Götaland

    Lars Ohly, ordförande Funktionsrätt Sverige

    Anki Sandberg, ordförande NSPH (moderator)

    Continue reading »
  • Extrajobb som Brukarrevisor?

    Nu söker vid dig som vill vara med och förbättra den psykiatriska vården! Vi letar intresserade i Karlstad med omnejd.
    Läs annons>

    Continue reading »
  • Brukarrevisorer sökes!

    Vill du ha ett litet extrajobb! Vi söker dig som har egen erfarenhet av psykisk ohälsa! Du får timersättning för ditt arbete.

    Se annons

    Continue reading »
  • Metodboken ”Skolan är nyckeln till framgång” är tillgänglig

    Metodboken ”Skolan är nyckeln till framgång” som skapats via projektet Unga som resurs i arbetslivet är nu tillgänglig som pdf-fil på hemsidan. Du kan hitta metodboken här!

    image1

    Continue reading »
  • RSMH om presidentvalet i USA

    Vår värld är i ständig förändring och det kanske inte är något nytt. Men att ett av världens mäktigaste länder som har stort inflytande över världspolitik, ekonomi och miljö har valt en president med hatisk retorik och som gör rasistiska och sexistiska uttalanden är mycket allvarligt. Detta är en tydlig signal om att omvärlden aktivt behöver slå vakt om människovärdet och de mänskliga rättigheterna.

    Den nyvalde amerikanske presidenten Donald Trumps uttalanden, handlingar och vallöften innebär både ett direkt och ett indirekt hot mot många människor och inte minst minoritetsgrupper. Detta är aktuellt även för oss i Sverige där människovärdet angrips på olika sätt. Genom valet av Trump finns det en uppenbar risk att dessa attityder och beteenden legitimeras. Makt, juridik, politik och attityder hänger ihop och vi måste motverka normalisering av diskriminering, övergrepp och påhopp på människor med psykisk ohälsa och funktionsvariation.

    RSMH är en politiskt obunden organisation som värnar de mänskliga rättigheterna och våra medlemmars och medmänniskors psykiska hälsa. RSMH verkar för att ge en trygg gemenskap till människor med olika grad av psykisk ohälsa oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.

    De ideella idéburna organisationerna har en viktig roll, att vara en röst som värnar våra universella rättigheter och som pekar på orättvisor och brister i samhället. I dag behöver vi göra den rösten än starkare genom att bli fler, för att kunna påverka politiken och i förlängningen varje individs möjlighet till psykisk hälsa.

    /Jimmie Trevett

    Förbundsordförande RSMH

    Continue reading »
  • Fyll i vår enkät om tvångsvård!

    Civil Rights Defenders och RSMH ska, inom sitt samarbete ”Inlåst men inte utan rättigheter”  kartlägga hur det ser ut med tillgången till de mänskliga rättigheterna när man är frihetsberövad inom svensk tvångsvård.

    Under november och december kommer du ha möjlighet att svara på en enkät om hur du upplevde tvångsvården den senaste gången du var intagen.

    Enkäten har också en del information för dig som har erfarenheter kring tvångsvård som tex om vad du har rätt att förvänta dig angående delaktighet i vården. I enkäten finns även frågor som handlar om vilken information du fick om dina rättigheter, din möjlighet att vara delaktig i valet av behandlingsmetoder, din upplevelse av tvång, informellt tvång och restriktioner och andra frågor som handlar om dina mänskliga rättigheter när du är frihetsberövad. Enkäten kommer ge dig möjlighet att hjälpa oss att se vad som fungerar bra och var det finns brister idag.

    Du kommer även kunna få hjälp med att fylla i den om du inte har tillgång till dator genom att du får möjlighet att ringa ett angivet nummer för support.

    Enkäten är förstås helt anonym. Du kan ange ditt namn om du dock vill att vi kontaktar dig.

    Enkäten hittar du HÄR.

    Continue reading »
  • RSMH:s uttalande om regeringens förslag om att ge ansvar för handräckning till kriminalvården.

    Mer information i PDF-filen.

    I slutet kommer även en hänvisning till 1969 från RSMH-arkivet, vilket visar att historien inte alltid går i rätt riktning…

     

     

    Continue reading »
  • Välkomna till seminarium om brukarrevision

    Fredag den 2 december, tid 13-16

    Se information:

    Continue reading »
  • Handikappförbunden blir Funktionsrätt Sverige

    Handikappförbundens kongress har beslutat att organisationen ska byta namn till Funktionsrätt Sverige.

    Mer information:

    Continue reading »
  • Slutkonferens för projekt unga som resurs i arbetslivet

    Slutkonferensen för projektet Unga som resurs i arbetslivet som syftar till att unga mellan 16-30 år får möjlighet att slutföra enstaka ämnen eller utbildning som de inte kunnat klart göra på grund av psykisk ohälsa.

    Senast den 25 november bör anmälan kommit in  om man vill äta lunch.

    Se slutkonferensens program här:

     

    Continue reading »
  • Barnkonventionen stärks i Sverige, men förslag löser inte alla problem.

    Läs mer i RSMH:s särskilda yttrande här

    Continue reading »
  • Psykisk Hälsa Trelleborg måndag den 3 – 23 oktober 2016.

    Se alla aktiviteter, föreläsningar och teaterföreställningar i bifogad pdf-fil.

     

    Continue reading »
  • Kursinbjudan-Din rätt och våldsamt osynligt

    Vi kommer att ha kursen på två platser i Sverige: Vi har totalt 20 platser, 10 på varje ort.

    Åsa folkhögskola 14-18 november 2016, deltagare från södra Sverige till Uppsala Län.

    RSMH Backe 5 -9 december 2016, deltagare från Gävleborg/Härjedalen till Norrland.

    Kursavgiften är 500:-

    Anmäl er senast den torsdagen den 17 oktober 2016 till Jonas Andersson per mail:

    Ange: namn, adress, telefonnummer och vilken lokalförening du tillhör. Ange också om du behöver ha specialkost på anmälan j.andersson@rsmh.se

    Eventuella frågor besvaras av Organisation- och studiesekreterare Jonas Andersson tfn 08-120008043.

    Läs inbjudan här:

     

     

    Continue reading »
  •  

    Kursinbjudan: Din rätt

    RSMH bjuder in till kursen ”Din rätt” på Åsa folkhögskola den 28 november – 2 december 2016. Kursen är bara till för RSMH:s medlemmar och det är den egna föreningen som gör anmälan.
    Kursen vänder sig till dig som vill lära dig mer om rättsliga frågor.

    Läs inbjudan.

    Fyll i anmälningsblankett här:

    Continue reading »
  • Kursinbjudan: Bemötande och information

    RSMH bjuder in till kursen ”Bemötande och information” på Åsa folkhögskola den 24-28 oktober 2016. Kursen är bara till för RSMH:s medlemmar och det är den egna föreningen som gör anmälan.
    Kursens innehåll: Vad är bemötande, Media, Praktiska övningar att tala inför grupp, Det goda samtalet.

    Läs inbjudan. Fyll i anmälningsblankett här:

    Continue reading »
  • Välkomna till seminarium om Brukarrevision

    Plats och datum: Malmö konferenscenter/Folkets hus, Olof Palmes Plats 1, Malmö.

    Läs inbjudan

    Continue reading »
  • Wikström missar målet om jämlik hälsa

    Det är möjligt att privata sjukvårdsförsäkringar av många upplevs som ojämlikt. Men de skillnader som Handikappförbundens medlemsförbund tar upp finns främst inom de offentligfinansierade systemen. Det handlar om regionala skillnader, skillnader i vård beroende på om du är man eller kvinna, infödd eller invandrad och om du har en funktionsnedsättning eller inte. Om Gabriel Wikström menar allvar i sitt tal om jämlik hälsa så måste han börja agera.

     

    Continue reading »
  • Kursinbjudan: Hjälp till självhjälp

    RSMH bjuder in till kursen ”Hjälp till självhjälp” på Åsa folkhögskola den 19-23 september 2016. Kursen är bara till för RSMH:s medlemmar och det är föreningarna som utser vilka som får åka.
    Kursens innehåll: Vad innebär en självhjälpsgrupp, vad innebär det att vara med eller leda en grupp, vilka möjligheter ger en självhjälpsgrupp, grupprocesser och konflikter.

    Läs inbjudan. Fyll i anmälningsblankett här:

     

    Continue reading »
  • FN kritiserar Sverige

    FNs kommitté som övervakar arbetet med konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har nu kommit med rekommendationer till Sverige om vad som bör göras för att bättre tillgodose att alla medborgares ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter uppfylls.

    Kommittén granskar regelbundet hur länder som undertecknat konventionen arbetar för att realisera åtaganden enligt konventionen och skydda de rättigheter som garanteras i och med undertecknandet. I år var Sverige ett av dem länder som granskades.

    Inför granskningen har civilsamhället (däribland RSMH) sammanställt en gemensam alternativrapport om hur rättigheterna uppfylls i Sverige. RSMH levererade också en egen kompletterande rapport vad gäller hur rättigheterna fungerar för personer som lever med psykisk ohälsa i Sverige.

    RSMH kan konstatera att kommittén har hörsammat RSMHs kritik i flera avseenden. Kommittén kräver nu bland annat att Sverige ska göra mer för att garantera att det finns tillräcklig öppenvård för dem i behov av det, bättre förutsättningar för personer som frihetsberövas att klaga på beslutet om tvångsvård och att staten bör göra mer för att utreda och stävja det faktum att kvinnor i högre grad än män utsätts för tvångsåtgärder.

    Du kan läsa rekommendationerna i fulltext här; 

    Continue reading »
  • RSMH i Almedalen

    Välkomna till RSMH:s aktiviteter på politikerveckan i Almedalen på Gotland!

    Måndagen den 4 juli kl 14-17 kommer vi att vara på plats i Handikappförbundens tält  där ni kan träffa Jimmie Trevett, förbundsordförande i RSMH, Barbro Ronsten, förste vice förbundsordförande samt medlemmar i lokalföreningen på Gotland – RSMH Kamratringen. Vi har också två samtal, så kallade ”Heta stolen” i tältet under samma eftermiddag.

    Jämlik hälsa – även för oss med psykisk ohälsa. Personer med psykisk ohälsa lever 15-20 år kortare än övrig befolkning. Ändå fokuserar inte regeringens kommission för jämlik hälsa på oss – varför? Medverkande: Jimmie Trevett och Barbro Ronsten. Läs mer här: https://www.almedalsveckan.info/event/user-view/38715?redir= Vi har även skrivit en debattartikel i frågan.

    Mänskliga rättigheter inom psykiatrisk tvångsvård. Sverige har kritiserats för att inte värna om mänskliga rättigheter inom psykiatrin. Vi diskuterar lagen om psykiatrisk tvångsvård. Det gör vi genom att diskutera användningen av ECT (elektrokonvulsiv behandling), men även huruvida ansökningar om förlängd tvångsvård kan göras mer rättssäker med krav på att ansökan görs av en oberoende läkare, istället som för idag av behandlande läkare. Medverkande: Jimmie Trevett, Anna Quarnström, RSMH:s projektledare för ”Inlåst – men inte utan rättigheter” och Annika J Åkerberg, människorättsjurist, Civil Rights Defenders. Läs mer här: https://www.almedalsveckan.info/event/user-view/38827?redir=%23eidx_0 Här finns mer info om Inlåst – men inte utan rättigheter.

    Dessutom kommer vi befinna oss på och utanför många seminarier som handlar om psykisk ohälsa. Jimmie Trevett befinner sig i Visby fram till fredagen.

    Hoppas vi ses!

    Continue reading »
  • Lyckat seminarium om polisbemötande

    RSMH arrangerade tillsammans med Civil Rights Defenders och Polisförbundet igår ett lyckat seminarium i riksdagen om polisens bemötande gentemot personer med psykisk ohälsa. Diskussionen handlade mycket om hur polisen kan bli bättre rustade för att ge ett bättre bemötande som skapar lugn och trygghet istället för stress och oro. Åsa Höij från RSMH berättade utifrån egna erfarenheter om hur viktig skillnaden är mellan ett bra och dåligt bemötande – liksom om vikten av att den kommande polisutbildningen ger mer inslag av brukarmöten för en bättre förståelse.

    Förutom Åsa Höij så deltog Lena Nitz från Polisförbundet, Annika Jyrwall Åkerberg från Civil Rights Defenders, Gunnar Moustgaard från psykiatrin i Region Skåne, Kerstin Evelius som är statlig psykiatrisamordnare, Stefan Hector från den nya Polismyndigheten och två vaktbefäl som jobbar med polisutbildningar på temat bemötandefrågor. RSMH och Civil Rights Defenders som har samarbetsprojektet Inlåst men inte utan rättigheter tillsammans kommer att fortsätta driva frågan framöver.

    Åsa Höij från RSMH.
    Åsa Höij från RSMH.
    Continue reading »
  • RSMH pratar i riksdagen om polisbemötande

    Den 8 juni anordnas seminariet ”När polisen möter personer med psykisk ohälsa” i Riksdagen, på initiativ av riksdagsmännen Jan Lindholm (MP) och Bengt Eliasson (L). Syftet är att belysa och diskutera frågor som handlar om huruvida polisen har rätt förutsättningar för att ge personer med psykisk ohälsa ett bra bemötande i olika situationer. En brukarrepresentant kommer även att berätta om skillnaden mellan dåligt bemötande och bra bemötande när det väl krisar. RSMH och Civil Rights Defenders, som just nu samarbetar inom projektet ”Inlåst– men inte utan rättigheter”, har varit med i planeringen av seminariet. Det har även Polisförbundet, som menar att det är en fråga om arbetsmiljö att ge poliser rätt förutsättningar för att kunna ge ett bra bemötande. Seminariet, som hålls i riksdagens sal mittpoolen, är inte öppet för allmänheten men journalister som har presslegitimation har alltid möjlighet att delta.

     

    Continue reading »
  • RSMH rapporterar till FN

    Just nu pågår en utfrågning av svenska representanter i Geneve om huruvida Sverige lever upp till FN:s konvention om ekonomiska, kulturella, sociala rättigheter. Inför utfrågningen har RSMH skrivit en rapport för att särskilt lyfta frågan om psykisk ohälsa. Det är ett komplement till den rapport som MR-fonden tillsammans med flera organisationer tidigare skrivit. Vår rapport är på engelska och kan läsas och laddas ned här. Kommitténs frågor och regeringens svar kommer publiceras på kommitténs hemsida. Därefter skriver kommittén sina rekommendationer till svenska staten. Här ges lite bakgrund.

    Continue reading »
  • RSMH:s app vinner tävling

    En app som ska tillgängliggöra information för ungdomar med psykisk ohälsa har vunnit Post- och Telestyrelsens innovationstävling. RSMH är initiativtagare och samverkande part och det är firman Exponential som har tagit fram den.

    Målet med appen, som heter Lifecensr, är att förenkla deltagande i fritidsaktiviteter för unga med psykisk ohälsa. Den var en av 14 vinnare och prissumman på drygt 1,7 miljoner kronor är till för att finansiera framtagandet av en färdig produkt, vilket RSMH kommer att bidra till. Här finns en kort video med presentation av appen.

    13335758_10153805241118068_7508790847681758236_n

    Continue reading »
  • Mejlproblem på förbundskansliet

    Från 28 maj till och med 30 maj på eftermiddagen kunde inte RSMH:s förbundskansli ta emot inkommande mejl. Om du mejlade oss under denna period vore det jättebra om du mejlar igen eftersom risken är stor att vi inte har fått ditt mejl.

    Continue reading »
  • RSMH söker vik. löneadministratör

    Vi söker nu en vikarierande personal- och löneadministratör på halvtid (50%) för perioden augusti 2016 t o m januari 2017.

    Läs annonsen

    Continue reading »
  • RSMH berättar för FN om våra rättigheter

    Den 7-8 juni förhörs Sverige i Geneve angående hur man efterlever konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Den svenska MR-fonden har skrivit en alternativrapport.
    RSMH valde att för egen del skicka ett kompletterande brev till FN om hur situationen är för personer med psykisk ohälsa. Läs gärna det här.
    Continue reading »
  • Handikappförbunden söker kommunikatör

    Handikappförbunden, HSO, där RSMH ingår söker nu en kommunikatör med kompetens i webbdesign. Tjänsten är en visstidsanställning på 100 procent fördelat på två projekt och tjänsten innebär arbete i Handikappförbundens båda projekt ”Det outsagda mellan barn och föräldrar” samt ”Från snack till verkstad”.

    Målet för projektet ”Det outsagda mellan barn och föräldrar” är att förebygga ohälsa hos barn med funktionsnedsättning och barnets familj. Projektet bygger en webbplats med berättelser som handlar om att våga prata om svåra saker inom familjen. Materialet presenteras i form av animerad film, ljud och bild. Du är skribent och ansvarar för produktioner på den webbsida som projektet bygger. Viktigt i arbetet är att du kan utveckla nya och spännande lösningar som tilltalar både barn och vuxna. Du ingår i ett team med projektledare och ytterligare en projektmedarbetare. Tillsammans med teamet, bidrar du till projektets utveckling. https://www.hso.se/Projektsida/Det-outsagda/

    Målet för projektet ”Från snack till verkstad” är genomförande av de mänskliga rättigheterna i FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Projektet ska bland annat skapa en ”verktygslåda” med metoder och arbetssätt som gör det möjligt att följa upp rekommendationer till regeringen från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning ur funktionshindersrörelsens perspektiv. Ditt arbete är att bygga upp den digitala verktygslådan med publiceringsverktyget WordPress samt bidra till att kommunicera projektet i olika sociala medier.
    Du ingår även i detta projekt i ett team med projektledare och en ytterligare projektarbetare.

    https://www.handikappforbunden.se/Projektsida/Fran-snack-till-verkstad/

     

     

     

    Continue reading »
  • Hem nominerad till Guldlänken – RSMH har medverkat

    Nu har Bandhagshemmet blivit nominerat till Guldlänken, ett pris som går till offentliga verksamheter som jobbar med nyskapande förändringsarbeten. Orsaken är att hemmet, som är till för bostadslösa, har undersökt hur de kan använda sig av modern teknik för att åstadkomma förbättringar. I detta arbete har RSMH:s medverkat tillsammans med företaget Funka och Kungliga Tekniska Högskolan, KTH. Sex till åtta RSMH-medlemmar har vid olika tillfällen testat olika hjälpmedel och har gett råd, dessutom har RSMH medverkat med Funka på informationsträffar och ”testmöten” på Bandhagshemmet, samt har varit med i analysarbetet.

    Läs om nomineringen här

    Läs mer om Guldlänken här

     

     

     

     

     

     

     

    Continue reading »
  • ”Rikta fokus mot överdödligheten”

    En person med lägre utbildning har i snitt fem år kortare liv än någon med högre utbildning. Men för personer med psykisk ohälsa är skillnaden mot övriga befolkningen hela 15–20 år. Ändå har regeringen inte valt att titta specifikt på gruppen när ojämlikheterna i hälsa ska utredas.

    Regeringen tillsatte nyligen Kommissionen för jämlik hälsa i syfte att utradera de »påverkbara« hälsoklyftorna på en generation. Men kommissionens fokus är socioekonomi och kön. I det åtta sidor långa direktivet nämns bara psykisk ohälsa vid ett enda tillfälle – i samband med att barn i utsatta familjer kan ha högre risk för att bli inlagda.

    När RSMH:s organisationstidning Revansch ringer upp kommissionens ordförande Olle Lundberg, forskare vid Centre for Health Equity Studies, CHESS, visar han sig vara oklar över vad som menas med begreppet psykisk ohälsa och känner inte till rapporterna om att gruppen dör 15–20 år i förtid.

    – Hur definierar de psykisk ohälsa? Inkluderar de medfödda missbildningar såsom CP-skador då också, eller vilka syftar man på? Människor med medfödda funktionsnedsättningar lever ju jättekort, säger han.

    Lite senare i samtalet börjar han dock minnas Socialstyrelsens rapporter om överdödlighet, men anser att de främst handlar om ojämlikheter i vården, vilket inte är kommissionens huvudfokus.

    – För att få jämlik hälsa räcker inte jämlik vård, säger han, och tillägger att de jobbar med psykosocial arbetsmiljö och psykisk ohälsa som ett folkhälsoproblem.

    Sjukvårdsministern Gabriel Wikström är den som är ansvarig för direktivet till kommissionen för Jämlik hälsa, där psykisk ohälsa knappt nämns.

    Är det inte anmärkningsvärt att gruppen dör 15–20 år i förtid?

    – Det är fruktansvärt, man kan inte säga något annat. Det är också därför som vi har en stor satsning på att skapa mer jämlik hälsa i samhället.

    Men kommissionen fokuserar ju inte på personer med psykisk ohälsa och den kortare medellivslängden?

    – Nej, för om vi bara skulle fokusera på medellivslängden så skulle vi missa alla andra skillnader på alla andra områden som vi också behöver göra insatser på. Därför har vi valt att ha ett mer övergripande perspektiv i kommissionens arbete med jämlik hälsa. Men det betyder inte att regeringen har glömt bort gruppen som lider av psykisk ohälsa, säger Gabriel Wikström och tar upp bland annat regeringens senaste överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, inom området psykisk hälsa, en satsning på personer med kroniska sjukdomar, professionsmiljarden till landstingen för kompetenshöjning, en mer jämlik cancervård och en satsning på kvinnors hälsa – även om de sistnämnda inte har ojämlikheterna för personer med psykisk ohälsa som huvudsaklig inriktning.

    Det låter som att regeringen ändå har ganska lite fokus på överdödligheten. Vad har du att säga om det?

    – Jag delar inte den uppfattningen. Vi gör både breda satsningar och satsningar inriktade på enskilda grupper. Detta sammantaget tror jag kommer att leda till att vi minskar ohälsoklyftorna både generellt men också för grupper som lider av psykisk ohälsa, säger Gabriel Wikström.

    Men Jimmie Trevett, RSMH:s förbundsordförande tycker att det görs för lite och kräver kraftfulla åtgärder.

    – Vill de ha en jämlik hälsa om 20 år så behövs det ett ännu högre fokus på vår grupp, säger han.

    Anna Langseth

    Denna artikel har tidigare publicerats i Revansch, RSMH:s organisationstidning.

    Continue reading »
  • Debattartikel: RSMH kräver att hälsoskillnaderna för personer med psykisk ohälsa utreds

    Personer med psykisk ohälsa riskerar att dö 15-20 år i förtid. RSMH driver just nu en kampanj för att öka medellivslängden och för att hälsan ska förbättras. Bland annat ställer vi krav på att regeringens kommission för Jämlik Hälsa tar upp detta i sitt arbete. Läs vår debattartikel här:

    Continue reading »
  • Välkomna till studiedag om psykisk ohälsa

    Onsdagen den 18 maj 2016
    ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm
    RSMH deltar i studiedag om psykisk ohälsa som anordnas av Svensk socialpolitisk förening
    Den ökande psykiska ohälsan – sant eller falskt?
    Världshälsoorganisationen WHO beräknar att psykisk ohälsa i form av depression kommer att stå för den största sjukdomsbördan i den utvecklade världen från år 2020. Är den ökande psykiska ohälsan ett problem för hälsooch sjukvården eller är det en socialpolitisk fråga som mera har sin grund i en ökad medikalisering av sociala problem?
    Continue reading »
  • Bli medlem, ge en gåva och ge en minnesgåva

    För tillfället fungerar det inte att ”bli medlem”, ”ge en gåva” och ”ge en minnesgåva” på hemsidan. Maila eller ring till Marianne Uddenberg, tfn: 08-12 00 80 47, marianne.uddenberg@rsmh.se. 

    Continue reading »
  • RSMH:s projekt uppmärksammas i radion

    För första gången har en verksamhet i Psykiatri Skåne granskats av personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa genom en såkallad brukarrevision. Verksamheten som genomgått brukarrevision är den nyöppnade Mellanvården i Lund och brukarrevisionen är en del av Brukarrevisionsprojektet som drivs av RSMH och NSPH.

    Läs mer här>>

    Continue reading »
  • Brukarrevisorer sökes!

    Vill du ha ett extrajobb? Vi söker dig som har egen erfarenhet av psykisk ohälsa! Du får timersättning för ditt arbete.

    Nu söker vi dig som skulle vilja arbeta som brukarrevisor i Stockholm.

    Arbetet kommer att börja i slutet på augusti 2016 med en kort utbildning som kommer att ge dig de tips och verktyg du behöver för att kunna arbeta som brukarrevisor.

    Läs annonsen här:

    Continue reading »
  • Kursinbjudan: Hälsa som livsstil

    RSMH bjuder in till kursen ”Hälsa som livsstil” på Åsa Folkhögskola 9-13 maj 2016. Kursen är bara till för RSMH:s medlemmar och det är föreningarna som utser vilka som får åka. Kursen ger kunskap ur man kan påverka hälsa såväl på individ- som föreningsnivå. Läs inbjudan. Fyll i anmälningsblankett här.

    Continue reading »
  • RSMH:s protester gav resultat

    RSMH-föreningen i Halmstad fick höra att ljusbehandlingen var på väg att läggas ned för personer med årstidsbunden depression. Men tack vare deras protester blir den kvar åtminstone till hösten! Läs mer här:

    Continue reading »
  • RSMH söker Chefredaktör och kommunikatör/intressepolitisk sekreterare

    Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, är en brukarorganisation för, i första hand, människor med egen erfarenhet av psykisk ohälsa. RSMH är religiöst och partipolitisk neutralt och arbetar aktivt för att motverka utanförskap och diskriminering. RSMH:s grundpelare är kamratstöd och intressepolitik.

    Vårt förbundskansli finns på Instrumentvägen 10 i Hägersten. På kansliet arbetar drygt 15 personer.

    Nu söker vi en vikarie för vår chefredaktör för organisationstidningen Revansch 50% och kommunikatör/intressepolitisk sekreterare 50%. Tjänsterna kan, som idag, kombineras i en heltidstjänst eller vara två halvtidstjänster.

    Som chefredaktör ansvarar du för produktionen av tidningen Revansch som ges ut med fem nummer/år. Du planerar utgivningen i samarbete med redaktionsrådet, har kontakt med frilansande skribenter och fotografer, layout, tryckeriet och ansvarar för annonser. Du skriver också egna texter och fotograferar i viss mån.

    Som kommunikatör/intressepolitisk sekreterare har du ansvar för att skriva debattartiklar, förmedla presskontakter, ha övergripande ansvar för RSMH:s hemsida, ansvar för sociala medier och RSMH bloggen, men också att vara sekreterare i det nationella intressepolitiska utskottet.

    Vi söker dig som kan bidra till att RSMH får ökad synlighet. Du har nyhetskänsla, är slipad skribent, vet hur du kan få spridning på sociala medier och har arbetat med påverkansarbete och skyr inte viss administration. Du är en person som är självgående och samtidigt flexibel och med god samarbetsförmåga då verksamheten också bedrivs i samarbete med kollegor och medlemmar.

    Kvalifikationer:
    •      Journalist på högskola alt motsvarande eller relevant kommunikatörsutbildning.
    •      Erfarenhet som chefredaktör.
    •      Erfaren skribent.
    •      Kunskap om psykisk och social ohälsa.
    •      Dokumenterad erfarenhet av kommunikatörsarbete i digitala medier.
    •      Erfarenhet av arbete med hemsidor i WordPress.
    Meriterande:
    •      Erfarenhet av arbete i ideell organisation.
    •      Erfarenhet av psykisk ohälsa, som anhörig eller självupplevd.
    •      Erfarenhet av att arbeta med kampanjer/påverkansarbete.
    Anställningsvillkor
    Tjänsten/tjänsterna är ett vikariat i ca 11 månader. Tillträde senast 1 augusti 2016.
    Ansök så här

    Skicka din ansökan och CV till kristina.bath@rsmh.se. Ange tydligt om du söker heltid eller deltid. Sista ansökningsdag är den 22 mars.

    Har du frågor kontakta kanslichef Kristina Båth Sågänger på tel 070 420 82 41.

    Facklig representant Anna Broström 070 420 82 63

    Välkommen med din ansökan!

     

    Continue reading »
  • RSMH jobbar mot självmord

    På Gotland är flera ledamöter i lokalföreningen RSMH Kamratringen aktiva i ett samarbete med regionen för att förebygga självmord. En strategi är att öka kunskaperna om psykisk ohälsa. Nu bjuder Region Gotland och Finsam in till en utbildning om självmord och psykisk ohälsa, läs mer här.

    Continue reading »
  • Ny bloggare på RSMHbloggen

    RSMHbloggen har fått en ny duktig skribent; Pebbles Ambrose Karlsson. Pebbles har gedigen erfarenhet av att skriva böcker respektive ledare. Läs mer om Pebbles här:

    Pebbles presentation

    Pebbles första inlägg

    Continue reading »
  • Anti-tortyrkommitté kritiserar Sverige

    I en ny rapport kritiserar Europarådets kommitté mot tortyr (CPT) Sverige för att bryta mot de mänskliga rättigheterna, bland annat inom psykiatrin. De anser att Sverige bör införa skriftliga informerade samtycken vid ECT, så kallade elchocksbehandling, och kritiserar även rättspsykiatrin i Växjö för att inte ha tydliga rutiner kring eftersamtal, som bör ges efter att en patient har utsatts för tvångsåtgärder såsom bältning, isolering eller tvångsmedicinering – detta för att på så sätt kunna reda ut vad som hände och minska risken för att det händer igen.

    Rapporten blev offentlig 17 februari i år efter att Europarådets anti-tortyrkommitté besökte Sverige i maj 2015 för att se hur de svenska förhållandena ser ut i förhållande till den kritik som de delade ut 2009. Vid besöket besökte anti-tortyrkommittén ett antal institutioner såsom fängelse, förvar, häkten och även den rättspsykiatriska enheten i Växjö. Två av kommitténs utsända besökte även Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, för att ta emot synpunkter på hur det ser ut för personer som tvångsvårdas enligt rättspsykiatrisk och psykiatrisk tvångsvård.

    Vad gäller Sveriges psykiatri och den rättspsykiatriska enheten i Växjö förde anti-tortyrkommittén fram kritik på flera punkter, även om de fann att de flesta patienter på den psykiatriska enheten i Växjö var nöjda med personalen, att livssituationen där var helt okej samt att Växjö bättrat sig på några punkter sedan 2009.

    På den rättspsykiatriska enheten i Växjö finns, förutom patienter som vårdas under Rättspsykiatrisk tvångsvård på grund av att de har begått ett brott och har psykiatriska problem, även patienter som vårdas under psykiatrisk tvångsvård, LPT, varav en tjej är bara sjutton år.

    Dessutom finns patienter som egentligen är dömda till fängelse men som vårdas på den rättspsykiatriska enheten temporärt.

    Kritiken som kommittén för fram är bland annat att enheten i Växjö inte har skriftliga bevis på att patienten som har fått elchocksbehandling, så kallade ECT, har sagt ja till behandlingen efter att ha fått information om eventuella biverkningar och fördelar med ECT. Kommittén rekommenderade redan 2009 att så kallat informerat samtycke skulle ges skriftligt för alla typer av behandlingar, men trots detta har de skriftliga bevisen inte införts. Om en patient nekar till behandlingen bör en utomstående läkare och en oberoende instans pröva huruvida patienten verkligen ska ges denna behandling, och patienten bör också få skriftlig information om att hon eller han har rätt till att få en utomstående bedömning. Europarådets kommitté mot tortyr rekommenderar att Sverige ändrar lagstiftningen kring samtycke vid tvångsbehandlingar så att ifall en patient inte vill genomgå en behandling ska hen ha rätt att överklaga denna.

    Anti-tortyrkommittén uppmanar även Sverige att ändra lagstiftningen så att fristående läkare bedömer om det är aktuellt med tvångsomhändertagande och tvångsvård enligt LPT eller LRV. Läkaren som beslutar om tvångsomhändertagandet, tvångsvården eller tvångsåtgärderna bör, enligt anti-tortyrkommittén, inte vara kollega med läkaren som har skrivit vårdintyget om tvångsomhändertagande och de ska inte heller stå i beroendeställning till varandra. RSMH har tidigare, i bland annat remissvaret angående Bergwall (se länk nedan till NSPH), också ifrågasatt om en läkare som redan tidigare har behandlat en patient kan vara oberoende till denna. Även den läkare som beslutar om eventuell förlängning av tvångsvården ska vara en annan läkare än den som behandlar patienten, och vara oberoende från den psykiatriska enheten där patienten behandlas.

    Dessutom kritiseras Växjö för att inte ha rutiner vad gäller eftersamtal. Dessa bör alltid ges varje gång en patient har utsatts för bältning eller andra tvångsåtgärder såsom isolering och tvångsmedicinering. Detta för att både personal och patient ska kunna prata om vad som hände och på så sätt minimera risken att patienten behöver utsättas för något liknande igen.

    Anti-tortyrkommitté anser även att det finns för lite rehabilitering och terapi på enheten i Växjö. De menar också att en psykiatriker på 60 brukare är för lite, särskilt som flera patienter efterfrågade att få träffa psykiatriker oftare. De såg även att det skulle behövas mer personal generellt och att det saknades utarbetade multidisciplinära team. Dessutom kritiserar anti-tortyrkommittén också att läkare slentrianmässigt satte upp restriktioner vad gäller patienternas möjligheter att använda telefon, utan att dessförinnan faktiskt personligen ha träffat och undersökt patienten.
     
    Läs hela rapporten från Europarådets kommitté mot tortyr (CPT) här. På sid 50-59 tas granskningen av den rättspsykiatriska enheten i Växjö upp.
     
    Läs mer vad gäller behov av ändring i lagstiftning vad gäller LRV och LPT i Nätverket för Psykisk Hälsa, NSPH;s remissvar där RSMH har varit delaktiga tillsammans med Civil Rights Defenders:

    Läs mer om RSMH:s samarbete med Civil Rights Defenders angående rättigheter för människor som befinner sig bland annat inom den psykiatriska tvångsvården:

    Continue reading »
  • RSMH bidrar till granskning av mänskliga rättigheter

    I mars granskas Sverige av FN:s människorättskommitté kring hur man lever upp till konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, bland annat för personer med psykisk ohälsa och psykiska funktionsnedsättningar.

    Inför detta har organisationen Civil Rights Defenders skrivit en alternativrapport som speglar det civila samhällets syn på hur staten lever upp till sina förpliktelser. Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, bedriver just nu ett samarbete med Civil Rights Defenders och har därigenom bidragit till delar av rapporten, särskilt vad gäller rättigheter för personer som befinner sig frihetsberövade inom psykiatrin och rättspsykiatrin.

    Läs rapporten här.

    Läs mer om RSMH:s samarbete med Civil Rights Defenders här.

    Continue reading »
  • Revansch har ny form

    RSMH:s organisationstidning Revansch har fått ny formgivning, gjord av den grafiska formgivaren Malin Ringsby. Tanken är att det ska bli lättare att hitta i tidningen med hjälp av tydligare vinjetter och färger. Nytt är också två kolumner. Den ena heter ”Fråga Juristen” dit alla läsare kan skicka in juridiska frågor som berör personer med psykisk ohälsa. Den andra kolumnen heter ”Det händer i RSMH-lokalt”. Till den har alla lokalföreningar möjlighet att skicka in lite kort information om vad som är på gång i föreningen inom den närmsta tiden. På så vis hoppas vi att det uppmärksammas än mer allt bra som RSMH-föreningarna gör. Läs mer om senaste numret här.

    Continue reading »
  • Pengar till informatörer om psykisk ohälsa

    Socialstyrelsen utlyser 10 miljoner kronor i stadsbidrag till verksamheter som jobbar med att ha informatörer som sprider kunskap om psykisk ohälsa. Senast ansökningsdatum är den 25 februari. Läs mer här:

    Continue reading »
  • Kursinbjudan: Kurs i kamratstöd

    RSMH bjuder in till kursen ”Kurs i kamratstöd” på Åsa Folkhögskola 18 – 22 april 2016.
    Kursen är bara till för RSMH:s medlemmar och det är föreningarna som utser vilka som får åka.
    Kursen vänder sig till dig som vill lära dig att informera och formulera dina tankar i muntlig form. Läs inbjudan.

    Continue reading »
  • Brukarrevisorer sökes

    En brukarrevision är en granskning av en psykiatrisk vårdverksamhet.  Som brukarrevisor undersöker du vad brukare tycker om sin verksamhet. I jobbet ingår att ta fram frågor, intervjua samt att analysera svaren och skriva en rapport. Nu söker vi fler revisorer i Värmlands län, Karlstad med omnejd.

    Var med och förbättra den psykiatriska vården!
    Arbetet beräknas att börja under våren 2016 med en utbildning. Den ger dig verktyg för att kunna arbeta som brukarrevisor. Du får timersättning för ditt arbete.
    Vi vill att du som brukarrevisor:
    • Har erfarenhet som brukare och/eller som anhörig
    • Har ett fördomsfritt förhållningssätt och en positiv attityd
    • Känner dig trygg i att samtala med människor
    • Är en god lyssnare
    • Har bearbetat dina egna upplevelser
    • Har möjlighet att arbeta timvis, dagtid på vardagar
    • Erfarenhet av psykiatriskt boende, heldygnsvård eller kommunens sysselsättningsverksamhet är bra men inget kravFör att anmäla ditt intresse eller få veta mer

    anna.brostrom@rsmh.se

    070-420 82 63

    Bifoga CV och personligt brev.

    Continue reading »
  • RSMH Utlyser forskningsstipendium 2016

    RSMH, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, arbetar för att människor med psykisk ohälsa ska ges förutsättningar att komma tillbaka till ett gott liv. Vartannat år delar vi ut ett forskningsstipendium på 40.000 kronor ur vår Stipendiefond.  Enligt fondens stadgar kan stipendium sökas av person som bedriver humanistiskt och socialt inriktad forskning som kan leda till ett bättre liv för människor med psykisk ohälsa. Forskning som sätter brukarens erfarenhet och kunskap i fokus skall särskilt uppmärksammas. Vi ser gärna stipendiet som en ”igångsättningshjälp” till forskare och doktorander/blivande doktorander som ännu inte är etablerade och som presenterar en intressant idé.  Medlen får inte användas till resor, översättning eller inköp av dator/programvara.

    Ansökan inges senast 2 maj 2016 till:

    RSMH, Att.: Claes Rundqvist, Instrumentvägen 10, 126 53 Hägersten E-post: claes.rundqvist@rsmh.se

    Ansökan, som måste vara skriven på svenska, ska innehålla:

    *Sökandens namn och personnummer, adress, telefonnummer, e-post *Uppgift om akademisk examen, nuvarande sysselsättning (anställning eller motsvarande) samt arbetsplats/institution *Kort sammanfattning av forskningsplan med grundläggande idé samt tids- och ekonomisk plan *Forskningsplan, meritförteckning samt gärna referenser

    Vid publicering av forskningsresultat med anslag från RSMH:s Stipendiefond ska förbundets namn anges. Redovisning av medlens användning och forskningsresultat ska inges senast 18 månader efter stipendiets utbetalning.

    För mer information, kontakta: Claes Rundqvist, telefon 08-12 00 80 45 eller e-post: claes.rundqvist@rsmh.se

    Utskrift av information om forskningsstipendium 2016.

    Continue reading »
  • RSMH intervjuas om unga i SVT

    Allt fler unga i Stockholm mår dåligt. Olivia från Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, i Stockholm intervjuas i SVT om detta. Se inslaget här:

     

    Continue reading »
  • ”Stupstocken” tas bort

    Den 1 februari försvinner den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Därefter blir det alltså återigen möjligt att vara sjukskriven med sjukpenning så länge som du är sjuk. Den förra regeringen beslutade 2008 om att begränsa hur länge man fick ta ut sjukpenning till maximalt 2,5 år, vilket ledde till att många personer med psykisk ohälsa utförsäkrades. Men förra året fick den nuvarande regeringen tillsammans med Vänsterpartiet igenom i riksdagen att den så kallade ”stupstocken” tas bort den 1 februari i år. De som utförsäkras nu i januari måste dock ansöka på nytt om sjukpenning den 1 februari, enligt en artikel i Dagens Nyheter. 

    Continue reading »
  • Lokalförening protesterar mot neddragningar

    RSMH hoppet i Säter protesterar mot att det hela tiden sparas på personer med psykiska funktionsnedsättningar. Denna gång planerar landstinget att lägga ned ett café den 23 december 2015 dit många kommer för att bli återhämtade. Se inslaget från Säter här cirka åtta minuter in i programmet. Ser det likadant ut i ditt landsting eller i din kommun? Hör gärna av dig i så fall till rsmh@rsmh.se eller revansch@rsmh.se

    Continue reading »
  • RSMH intervjuas i P1

    Paulina Tarabczynska, ledamot i RSMH:s förbundsstyrelse, intervjuades i Nordegren & Epstein i P1 onsdagen den 16 december 2015 klockan 15.20. Det är med anledning av Anna Odells konstutställning som just nu visas på Kulturhuset, och Paulina Tarabczynska får kommentera den och psykiatrin i stort, bland annat bältning, slutenvård och självskadebeteende. Lyssna på hela intervjun här. Avsnittet om Anna Odell börjar cirka 17 minuter in i programmet, Paulina kommer in efter drygt 20 minuter. 

    Continue reading »
  • Självmord måste utredas ordentligt

    Just nu pågår en debatt om att Socialstyrelsen utreder att ta bort plikten att göra Lex Maria-anmälningar vid självmord. Vi håller med debattörerna i Dagens Nyheter om att ordentliga utredningar är nödvändiga och de bör vara mer omfattande än dagens Lex Maria-anmälningar.

    Vid självmord och självmordsförsök måste det göras en haveriutredning för att se vilka kontakter personen haft tidigare och vad som hade kunnat göras bättre så att verksamheter och professionella får en återkoppling och kan ta lärdom. Läs gärna vårt remissvar om detta från 2012 här: https://rsmh.se/Remiss-Sjalvmord.pdf

     

    Continue reading »
  • Polisens övervåld måste få ett slut – debattartikel i Aftonbladet

    RSMH har tillsammans med organisationen Civil Rights Defenders skrivit en debattartikel i Aftonbladet efter Sveriges Radios avslöjande om hur patienten Shintu Selvarajah dog vid ett polisingripande i Västerås psykiatri. Här kan ni läsa debattartikeln i sin helhet:

    Polisens övervåld måste få ett slut

    – RSMH och Civil Rights Defenders: Kunskapen att agera mot personer med psykisk ohälsa saknas.

    Återigen har en person med psykisk ohälsa dödats i samband med ett polisingripande – ett dödsfall som hade kunnat undvikas. Den 28-årige ingenjören Sinthu Selvarajahs död som uppmärksammades i Sveriges radios dokumentären Död i slutet rum är bara en i raden av händelser där akut sjuka personer dödas i konfrontation med polis. Ett annat uppmärksammat fall rör Daniel Franklert Murne som 22 år gammal sköts ihjäl 2005 i Lindesberg.

    Fallen är anmärkningsvärda och pekar på allvarliga brister inom polisen. Polisen har agerat på rakt motsatt sätt mot hur man ska bete sig mot personer med psykisk ohälsa. En psykos är skrämmande för den som drabbas och än mer otäck om omgivningen är stökig. När Sinthu ser poliserna drar han upp huvan för att skärma av sig från omgivningen, en naturlig reaktion i det tillståndet. Polisens insatsledare gör dock en helt annan tolkning: att Sinthu inte är motiverad att underkasta sig tvång och att han i polistermer är ”en motiverad gärningsman”, varpå de stormar rummet. I fallet med Daniel Franklert Murne hotar polisen honom med skjutklara vapen trots att han sannolikt inte förstår vad polismännen skriker åt honom. De båda fallen belyser att poliserna har varit oförmögna att sätta sig in i en psykotisk persons upplevelse av världen och att hantera situationen därefter.

    Polisförbundet har tidigare presenterat en rapport som visar att tre av fyra poliser känner att de inte har tillräckligt beredskap för att föra över personer i akut psykisk kris till psykiatrin. Polisförbundet efterfrågar bland annat att bemötandet av psykiskt sjuka måste in tydligare i både polisens grund- och vidareutbildning. Vi på Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, och Civil Rights Defenders, kan inte annat än instämma.

    FN:s tortyrkommitté kritiserade Sverige så sent som 2014 för att det återkommande förekommit incidenter där svensk polis använt övervåld. Kommittén har även varit kritisk till att det saknas en opartisk och effektiv instans som kan pröva sådana anklagelser. I fallet med Sinthu kommer Civil Rights Defenders bevaka den återöppnade förundersökningen och bistå familjen i att utkräva ansvar. Civil Rights Defenders kommer också, i syfte att få en juridisk prövning av polisens agerande, att lämna in en anmälan till FN:s människorättskommitté avseende dödsskjutningen av Daniel Franklert Murne.

    För att undvika att fler oskyldiga människor dör behöver polismyndigheten vidta långtgående åtgärder. De måste utveckla bättre arbetsmetoder och alla poliser måste få vidareutbildning i hur de ska hantera mötet med personer med psykisk ohälsa. I utbildningarna är det nödvändigt att involvera personer som själva har eller haft psykisk ohälsa. Genom att möta människor i sitt återhämtade tillstånd kan fördomar minska och förståelsen för hur det är att uppleva exempelvis en psykos öka.

    Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, och Civil Rights Defenders anser även att försöksprojektet med psykiatriska akutbilar måste omfatta hela Sverige. Akutbilarna har kunnig vårdpersonal med vana att bemöta personer i akut kris, vilket kan förebygga behovet av polisingripanden.

    För att garantera rättssäkerheten krävs också en fristående tillsynsmyndighet för polisen, som kan säkerställa oberoende, snabba och effektiva utredningar vid ingripanden med dödlig utgång.

    Robert Hårdh, Civil Rights Defenders

    Jimmie Trevett, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH

     

     

     

     

    Continue reading »
  • Upprop för en bättre psykoterapi

    RSMH har skrivit under ett öppet brev till de olika ministrarna om att psykoterapin måste förbättras. Detta med bakgrund i att rehabiliteringsgarantin fick svidande kritik av Riksrevisionen, bland annat för att sjukskrivna med psykisk ohälsa sällan fick hjälp i tid och då endast erbjöds Kognitiv Beteende Terapi, vilket inte tycks ha hjälpt gruppen. RSMH ställer sig bakom Psykoterapicentrums öppna brev om att fler olika former av psykoterapiformer måste kunna erbjudas inom ramen för rehabiliteringsgarantin och att den psykiatriska vården måste anpassas efter individen. Läs mer här.

    Continue reading »
  • Viktiga ämnen på fullspäckat förbundsråd

    Helgen den 20-22 november hade RSMH förbundsråd. Förbundsstyrelsen och runt 20 representanter från RSMH:s distrikt samlades på Hagabergs folkhögskola i Södertälje. Frågor som avhandlades var bland annat rapporter från distrikten, hur RSMH kan involvera fler unga och hur vi ska arbeta för att människor med psykisk ohälsa inte ska dö 15-20 år i förtid, som idag. Dessutom hade flera talare bjudits in.

    En av dem var Kerstin Evelius, regeringens psykiatrisamordnare. Hon pratade lite om hur psykiatrin sett ut sedan psykiatrireformen och nämnde att mycket av satsningarna som gjorts sedan Milton var projekt, varav vissa var väldigt bra, till exempel projektet Bättre vård och mindre tvång som hade minskat tvångsåtgärderna på de vårdavdelningar som var med. Men ett problem med projekt är att de tar slut, inte förankras i hälften av verksamheten och att endast ett fåtal av brukarna får del av dem. Därför ska regeringen nu istället satsa på långsiktiga lösningar.

    Dessutom tog hon upp att brukarna måste få större inflytande i de olika verksamheterna.

    – Vi involverar inte brukare för att vara schysta utan för att ni har kompetensen. Det behöver förankras lokalt och regionalt, sa Kerstin Evelius.Jimmie Trevett-FR

    En fråga som blev hängande lite i luften var nedskärningarna på öppenvårdspsykiatrin i Dalarna, vilket har lett till att slutenvården blir allt mer överbelastat, så pass att patienterna måste sova på madrasser. Ett kortsiktigt tänk, ansåg Anette Kruse, ombud från RSMH:s distrikt i Dalarna, vilket Kerstin Evelius verkade hålla med om, men inte gav något råd om hur situationen kunde lösas.

    Förutom Kerstin Evelius kom även Stefan Johansson från Funka Nu för att prata om avslutade och pågående forskningsprojekt som RSMH, Funka nu och Kungliga Tekniska Hägskolan, KTH arbetar med. I dessa undersöks olika hinder för psykiskt funktionsnedsatta att delta i samhället, bland belyses alla hundratals möten varje år som sjukskrivna personer måste springa på i stället för att få vila och rehabilitering så att de kan må bättre. Dessutom betonas bristen på datorer för personer med psykiska funktionsnedsättningar, vilket är ett demokratiskt problem då mycket av samhällsservicen från myndigheterna har digitaliserats idag.

    Annika Bostedt, projektledare på RSMH, pratade om hur RSMH kan bygga en verksamhet för unga och unga vuxna utifrån projekten Ung kraft och Unga som resurs i arbetslivet. Dessa är och har varit lyckade.

    Dessutom rapporterade varje ombud från sina distrikt och budgeten, jämställdhetspolicy och verksamhetsplanen för 2016 fastställdes. I den sistnämnda nämndes att RSMH ska arbeta med Jämlik Hälsa som huvudfokus under 2016 när det gäller opinionsbildande arbete. Detta eftersom personer med psykisk ohälsa idag dör 15-20 år tidigare än övrig befolkning. Orsakerna kan till exempel vara dålig privatekonomi, brist på psykosociala insatser i kommunerna och diskriminering i vården – man blir inte trodd på när man har ont i kroppen för man har en psykiatrisk diagnos, vilket Socialstyrelsen uppmärksammat i en rad rapporter.

    Hur RSMH skulle utforma sitt arbete med Jämlik Hälsa diskuterades gruppvis under lördagseftermiddagen. Målet med opinionsarbetet är att vi ska påverka regeringen och deras kommission [ https://kommissionjamlikhalsa.se/sv/kommissionen ] för jämlik hälsa så att det genomförs ordentliga åtgärder som förbättrar hälsan för våra grupper.

    KristinaOchKerstin

    Kristina Båth Sågänger, kanslichef på RSMH:s förbundskansli, och Kerstin Evelius, regeringens psykiatrisamordnare.

     

    PaulinaFrågar

    Paulina Tarabczynska frågade Kerstin Evelius, regeringens psykiatrisamordnare, om möjlighet att plugga med bibehållen aktivitetsersättning. Många med psykisk ohälsa har ju missat saker i grundskolan eller gymnasiet som de senare behöver ta igen till exempel på Komvux och folkhögskolor. Kerstin Evelius, Regeringens psykiatrisamordnare, svarade att hon höll med om att alla måste få en rimlig chans att ta igen studierna, men även om de tittar över aktivitetsersättningen just nu, visste hon inte när eller om dessa regler skulle ändras.

    Gruppdiskussioner2

    Det blev intensiva diskussioner när grupperna pratade om hur RSMH skulle jobba opinionsbildande med frågan Jämlik Hälsa. Här Anna-Karin Ericsson i mitten till vänster.

     

    Gruppdiskussioner1

    Anette Kruse till höger, lyfte frågan om nedskärningarna av den psykiatriska öppenvården i Dalarna.


    Vårdanalys

    Karin Sandström, utredare på Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys, berättade om rapporten Sjukt engagerad, som är en kartläggning av patient- och funktionshinderrörelsen. Hon tog bland annat upp att medlemmarna i föreningar ofta efterfrågar umgänge och stöd från föreningen, såsom RSMH:s kamratstöd, men för att få statsbidrag ställer regeringen krav på att föreningarna ska jobba intressepolitiskt (med påverkansarbete).

    Gruppdiskussioner

    Många gruppdiskussioner hölls på förbundsrådet, här på frågor som ställdes av Karin Sandström, utredare på Vårdanalys.

     

    Gruppdiskussioner3

     

    Många gruppdiskussioner hölls på förbundsrådet, här på frågor som ställdes av Karin Sandström, utredare på Vårdanalys. Khai Chau i mitten lite till vänster.

     

    Continue reading »
  • Vi kräver tydligare svar kring aktivitetsersättningen

    Unga med psykisk funktionsnedsättning får ofta aktivitetsersättning, men den fick nyligen svidande kritik för att inte uppfylla sitt syfte. Regeringens svar till Riksrevisionen, som gjorde granskningen, är inte särskilt övertygande. Handikappförbunden, där RSMH ingår, efterlyser nu starkare politiska initiativ för att skapa bättre möjligheter för unga med funktionsnedsättning att kunna studera eller jobba.

    Läs pressmeddelandet här.

    Läs debattartikel i Dagens Arena här.

     

    Continue reading »
  • Världsdagen för psykisk hälsa

    Lördagen den 10 oktober var det världsdagen för psykisk hälsa, vilket uppmärksammades över hela landet och världen. Vissa av RSMH:s lokalföreningar anordnade aktiviteter. Även organisationen Hjärnkoll, där RSMH är medlem, anordnade manifestationer och annat.

    En ny händelse i år var loppet Mental Health Run i Stockholm, ett lopp på fem kilometer för att minska stigmat kring psykisk ohälsa. Andra exempel på aktiviteter var en hel vecka i Skåne fullspäckad med seminarier om psykisk hälsa där bland annat kända personer tidigare har brukat föreläsa och som anordnades för sjätte året i rad. Arrangörer var region Skåne samt NSPH, där RSMH ingår. Landstinget i Värmland anordnade en ”psykiatrivecka” med aktiviteter och olika föreläsningar runt om i länet.

    Continue reading »
  • RSMH:s idé kan bli radio- eller tv-program

    Paulina Taranczynska, ledamot i RSMH:s förbundsstyrelse, har framfört en idé till public service, som kan komma att bli verklighet. Programförslaget heter ”Länge leve livet ”och tanken är att det ska bli ett program som riktar sig till barn och unga om hur man hanterar svåra situationer i livet.

    För några veckor sedan deltog Paulina Tarabczynska som representant för RSMH i en workshop som anordnades av Handikappförbunden och public service företagen Utbildningsradion (UR), Sveriges Television (SVT) och Sveriges Radio. Workshopen gick ut på att personer från funktionshinderrörelsen skulle ta fram förslag till nya program med hjälp av coacher från public service. Några av förslagen gick vidare till finalen som var i torsdags, på årets möte mellan Handikappförbunden och Public service. Där presenterades vinnaren som alltså blev Paulina Tarabczynskas programidé ”Länge leve livet” – ett program som riktar sig till barn och unga om hur man hanterar svåra situationer i livet.

    Temat för Årets möte mellan Handikappförbunden och Public Service var ”En av oss?” och fångade in frågan om mångfald och perspektiv i Public service – både bland personal och i utbudet av program.

    Här kan du se när Paulina Tarabczynska tar emot priset:

    https://www.youtube.com/watch?v=0-j9oSFNkF8

    Continue reading »
  • Ta chansen – beställ en brukarrevision!

    Brukarrevisionsprojektet är i full gång med 50 utbildade brukarrevisorer i Stockholms län, Värmland och Region Skåne. Nu söker vi fler uppdragsgivare. Driver du en psykiatrisk verksamhet och vill ge bästa möjliga stöd? Anlita i så fall en brukarrevision – ett unikt sätt att få fram värdefull kunskap!

    I en brukarrevision är det brukare som granskar, tar fram frågor om verksamheten, intervjuar de som nyttjar verksamheten och analyserar svaren i en rapport. Arbetet görs uteslutande i kvalitetsförbättrande syfte. ”Man frågar inte kocken hur maten smakar, utan de som äter den.”


    Fördelar med brukarrevision:

    • Ni får en effektiv revision, eftersom brukare som talar med brukare får andra svar än personalen.
    • Ger ett inifrånperspektiv om hur det är att leva med psykiska funktionshinder; en tillgång både när frågor tas fram och när svaren analyseras.
    • Arbetet är stärkande både för brukare och personal.
    • Inger hopp till brukare. Att en brukarrevisor har återhämtat sig gör att brukare kan tänka: ”kanske även jag kan återhämta mig”.
    • Unik inblick. Verksamheten får inblick i både vad de behöver förbättra och vad brukarna uppskattar. Positiv feedback är viktig!

    Läs även om ett seminarium som hölls av Brukarrevisionsprojektet i Malmö den 9 september:
    https://www.arvsfonden.se/projekt/inlagg/seminarium-om-projektet-och-brukarstyrd-brukarrevision-i-malmo-9-september


    Kontakta projektledare Isabella Canow: 
    isabella.canow@rsmh.se 08-12 00 80 62

    Eller någon av projektets teamledare:
    Fredrik Gothnier i Stockholm: fredrik.gothnier@rsmh.se 08-12 00 80 59
    Andrew Wegerif i Värmland andrew.wegerif@rsmh.se 08-12 00 80 63
    Conny Allaskog i Skåne conny.allaskog@rsmh.se 08-12 00 80 54

    Brukarrevisionsprojektet är ett treårigt projekt som genomförs av RSMH och NSPH med medel från Arvsfonden.

    Ta-chansen-Annons_Brukarrevision

     

    Continue reading »
  • Kursinbjudan: Bemötande och information

    RSMH bjuder in till kursen ”Bemötande och information” på Åsa Folkhögskola 23-27 november 2015.
    Kursen är bara till för RSMH:s medlemmar och det är föreningarna som utser vilka som får åka.
    Kursen vänder sig till dig som vill lära dig att informera och formulera dina tankar i muntlig form. Läs inbjudan.

    Continue reading »
  • Mycket på gång i Ung Kraft

    RSMH:s projekt Ung Kraft har dragit igång med ett fullspäckat schema inför hösten. Allt bygger på vad ungdomarna själva vill göra.

    I slutet av september startas en coachutbildning som går ut på att ungdomarna ska få verktyg för att kunna coacha sig själv och andra. Ungdomarna får coaching i allmän coaching, exempelvis aktivt lyssnande, framtidsfokus, respons genom öppna frågor. Det bygger på att svaren finns inom personen. Ung Krafts Malin Bostedt och Annika Bostedt, som båda har en coachutbildning, leder utbildningen.

    I oktober startar Ung Kraft improvisationsteater och matlagningskurs. Projektet har även planer på att tillsammans med Stockholmsdistriktet starta ett ungdomsförbund samt att samarbeta med Svenska Ångestsyndromsällskapet, ÅSS, kring en matlagningskurs och akvarellmålning.

    En av ungdomarna i Ung Kraft har fått volontärjobb och två andra ungdomar skriver böcker.

    Just nu söker vi en person som stödjer ungdomarna i en skrivarkurs så de kan slutföra sina böcker. Målet är att de ska bli klara under hösten.

    Läs mer om Ung Kraft här [LÄNK https://rsmh.se/ung-menu/ung/ ]och läs gärna nyhetsbreven från Unga som Resurs i Arbetslivet! [https://rsmh.se/unga-som-resurs-meny/unga-som-resurs/ ]

     

    Continue reading »
  • Protokoll från kongressen

    Nu är protokollet från RSMH:s kongress den 8-10 maj klart. Läs det här:

    Se även bilder och läs rapportering för kongressen här:

    Continue reading »
  • Arbetsgivare måste ta ansvar för unga med psykisk ohälsa

    Jimmie Trevett, RSMH:s förbundsordförande, gick i början av september ut med en debattartikel i tidningen Arbetsvärlden, där han betonade att arbetsgivarna måste ta ansvar för unga med psykisk ohälsa. ”Unga människor med psykisk ohälsa kan och bör få plats på arbetsmarknaden. Ett sätt att öppna upp för den gruppen är attitydförändringar”, skrev han. Här kan du läsa hela debattartikeln och även andra debattartiklar från RSMH.

    Continue reading »
  • RSMH på åttonde plats i media

    RSMH är en av de tio organisationer inom funktionshinderrörelsen som syns mest i media, enligt rapporten ”Sjukt engagerad – en kartläggning av patient- och funktionshinderrörelsen” från myndigheten Vårdanalys. Mest sökträffar i svensk webb och tryckt press får DHR- förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder. RSMH hamnar på åttonde plats. Perioden som undersökts är åren 2010-2014. Läs mer ur rapporten på sidan 52.

    Continue reading »
  • RSMH i Almedalen!

    RSMH är som vanligt på plats i Almedalen för att informera om RSMH och om psykisk ohälsa. Fem personer från förbundet kommer i samarbete med den lokala föreningen i Visby att ha eget arrangemang i Handikappförbundens tält den 29 juni 14.00 – 17.00 och därutöver delta i seminarier, dela ut flygblad och ta plats i de samtal och debatter som pågår under veckan.  Här är de seminarier där vi är med i paneldebatter eller samtal:

     

    Måndag 29 juni.

    14.00–17.00  RSMH i Handikappförbundens tält.

    Plats: Skeppsbron, H115.

    15:00 – 15:20  Vad behövs för personer med svår psykisk ohälsa?

    Plats: Skeppsbron, H115,

    16:00 – 16:20  Mat och träning – bra för den psykiska hälsan!

    Plats: Skeppsbron, H115

     

    Tisdag 30 juni.

    13:00 – 14:00  Hur kan vi förbättra den psykiska hälsan?

    Plats: Södertorg 17, Lila Shala

    Arrangör: RFSL

     

    Onsdag 1 juli.

    15:00 – 16:00    På vilket sätt kan ett ökat brukarinflytande förbättra psykiatrin?

    Plats: Skeppsbron, H115

    Arrangör: NSPH

     

    Torsdag 2 juli.

    08:30 – 09:45 Psykiatri; framgångs- eller krisbransch?

    Plats: Uppsala universitet, Campus Gotland, Cramérgatan 3, E30

    Arrangör: NSPH

    10:30 – 11:30    Lyssna på oss – unga om vård och stödinsatser

    Plats: Uppsala universitet, Campus Gotland, Cramérgatan 3, E30

    Arrangör: NSPH

    13:00 – 14:00    Diskriminering och rollfördelning kring personer med psykisk ohälsa som får hjälp av en god man.

    Plats: Uppsala universitet, Campus Gotland, Cramérgatan 3, E30

    Arrangör: NSPH, RFS

     

    Fredag 3 juli.

    13.00–13.30  Hur kan arbetsmarknadspolitiken inkludera de som står längst från arbetsmarknaden?

    Plats: HSO:s tält

    Arrangör: Handikappförbunden

     

     

     

    Continue reading »
  • Vill du vara med och utveckla den psykiatriska vården?

    Nu söker vi dig som skulle vilja arbeta som brukarrevisor i Stockholm!
    Arbetet kommer att börja i september 2015 med en kort utbildning som kommer att ge dig de tips och verktyg du behöver för att kunna arbeta som brukarrevisor.
    Både under utbildningen och när du sedan arbetar kommer du att få timersättning för ditt arbete.

    Läs annonsen

    Läs om projekt Brukarrevison

    Continue reading »
  • RSMH utser bästa psykiatriska verksamhet 2015

    RSMH, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, arbetar för att människor med psykisk ohälsa ska kunna leva på samma villkor som andra medborgare.

    RSMH är ofta kritiskt till hur vården och omsorgen fungerar. Det uttrycker vi i tal och skrift vid möten, uppvaktningar, på vår blogg, i media och i andra sammanhang. Det är bra och ingår i vårt uppdrag.

    Men för att också visa på bra vård och omsorg vill vi uppmärksamma verksamheter som är lyckade.

    För andra året ska RSMH därför utse bästa psykiatriska verksamhet och nu kan du ge förslag på en verksamhet som du skulle vilja se som vinnare av vår utmärkelse. Det kan vara olika typer av stöd och service eller när kommuner och landsting samverkar på ett ändamålsenligt sätt.

    När du motiverar ditt förslag på bästa psykiatriska verksamhet 2015 tänk på att kortfattat beskriva verksamheten utifrån kvalitetsmått som RSMH lyfter fram som viktiga för god vård och bra psykiatriska verksamheter. Det kan till exempel vara bemötande, värdegrund, kvalitetsarbete, information, brukarinflytande och samverkan. Senast den 10 september vill vi ha era förslag. Använd medföljande blankett.

    Continue reading »
  • Många deltagare på seminarium om brukarrevision

    Brukarrevision bidrar till återhämtning från psykisk ohälsa. Det anser forskaren David Rosenberg, som var en av över 70 deltagare i ett seminarium om brukarrevision som anordnades av Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, i samarbete med NSPH och Arvsfonden.Brukarrevision-Bäst-Kalstasola

    En brukarrevision genomförs av brukare/patienter och/eller närstående. Dessa granskar en enhet eller en verksamhet som ger vård stöd och service till personer med psykiska funktionshinder.

    RSMH driver nu ett projekt i samarbete med nätverket Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, NSPH, finansierat av Arvsfonden, i syfte att utveckla sättet att genomföra brukarrevisioner samt att öka antalet brukarrevisioner i landet.  Onsdagen den 3 juni 2015 anordnades ett stort heldags-seminarium där över 70 personer från olika myndigheter och organisationer närvarade, bland annat RSMH-föreningen Kalstasola.

    Brukarrevision-Bäst-SonnySonny Wåhlstedt, ordförande NSPH i Göteborg, ordförande för NSPH i Göteborg, inledde med en historisk beskrivning av brukarrevisioner som har funnits i 30 år. Till en början var många verksamhetsledare skeptiskt inställda, men numera genomför NSPH i Göteborg tio brukarrevisioner per år och efterfrågan är stor.

    Isabella Canow, projektledare för RSMH:s och NSPH:s brukarrevisionsprojekt, presenterade projektet. Det nya med projektet är att man ska testa de olika modeller och metoder av brukarrevision som finns runt om i landet och därefter försöka skapa en enhetlig modell, som skulle kunna användas rikstäckande. En förhoppning är också att RSMH utbildar och stödjer brukarrevisorer i framtiden. Tanken är att man ska försöka skapa ett mobilt team som ska kunna ”rycka” ut och göra en revision med kort varsel eller om det inte finns till gång till utbildade revisorer.Brukarrevision-Bäst-Isabella

    I dag finns projektets brukarrevisorer i Stockholm, Värmland och Skåne. Men de vill gärna samarbeta med andra län.

    En annan talare på seminariet var David Rosenberg, fil. dr i Socialt arbete på Umeå universitet. Han gav ett forskningsperspektiv på brukarrevision. Han anser att brukarrevision bidrar till återhämtning från psykisk ohälsa. Det är ett nyskapande synsätt, men väl förankrat i etablerad forskning.  Brukarrevision är en metod som per automatik leder till ökat brukarinflytande, enligt David Rosenberg, eftersom maktförhållandet förändras när inflytandet stärks. Delat beslutsfattande ger mer effektiv vård. Man får mer ansvar, ger bättre effekt, brukarna mer nöjda.

    Utvärdering och granskning har tidigare ansetts endast vara en uppgift för forskare och myndigheter. Men det finns starka argument för varför även representanter för brukarna ska granska den vård och omsorg de tar del av, enligt David Rosenberg:

    • Medborgarfostrande
    • Kunskap, det finns unik kunskap hos brukare
    • Maktutjämning
    • Självbestämmande och återhämtning
    • Serviceanpassning och legitimitet
    • Återhämtning sker snabbare när man får delaktighet och självbestämmande.

    Brukarrevisioner som genomförs av tjänstemän som själva inte är brukare eller närstående riskerar att försämra kvaliteten på revisionerna. Tjänstemännen kanske inte tycker att brukarna/patienterna är så bra på att uttrycka sig, vilket gör att brukarna inte tilfrågas ordentligt. De kan också se förmildrade på personalens situation. Men låga förväntningar främjar inte återhämtning och hos brukare som gör revisioner finns inte denna typ av attityder.

    Ytterligare en talare var Katarina Grim, föreläsare om brukarinflytande och som bland annat har genomfört en brukarrevision i Lund på tre boenden, där hon har intervjuat både brukare och boendestödjare.  Hon tyckte att alla var generösa med att dela med sig av sina erfarenheter. Katarina Grim beskrev hur en brukarrevision går till:

    • Brukarrevision-Bäst-KatarinaFörberedelse
    • Beslut om revision
    • Överenskommelse
    • Rekrytering
    • Utbildning av revisorer
    • Välja form, intervju eller enkät
    • Förankring hos personal och brukare
    • Urval av respondenter (intervjuobjekt)

    Genomförande och analys:

    • Revisorerna gör frågorna. Förtroende brukare till brukare
    • Data samlas in
    • Data betarbetas
    • Diskussion och analys av teamet
    • Sammanställning av resultat och analysBrukarrevision-Bäst-mat
    • Inrapportering till beställaren
    • Återraportering till boendena av analysen
    • Uppföljning efter 6 -9 mån, för att undvika att rapporten bara blivit en hyllvärmare.
    • Diskussion och fråga har jag förstått dig rätt?
    • 3 i rummet – 1 skriver, 1 intervjuar, 1 respondent, betyder att det tar mer tid och kostar mer. Många vill inte bli inspelade, därav denna metod
    • Att göra analys, hitta nyckelord efter djupintervju är en avancerad metod.
    • Forskningsetiska principer är viktiga att ta hänsyn till

    Ramar

    • Ekonomi
    • Personal
    • Tid
    • Ofta kompromissa för att hålla sig inom ramarna. Viktigt att respondenterna vet att det är helt frivilligt och att den kan avbryta intervjuandet när helst den vill.Brukarrevision-Bäst-panel1

    Efter Katarina Grims genomgång hölls en paneldebatt, där det togs upp utmaningar med brukarrevisioner, såsom var man får man tag i revisorer, teamledare, att alla brukare kan inte skriva. Det tipsades också om att det var viktigt att nå enhetscheferna eftersom de höll i ekonomin.  En fördel är att PRIO, regeringens psykiatrisatsning, finns för 2016 och den kommer att finnas kvar i liknande form till 2018.

    Det sammanfattande budskapet för hela konferensen var att vi brukarorganisationer, måste organisera oss för att få genomslag för brukarrevisioner. Redan idag finns en skyldighet att jobba med brukarrevisioner, men det är sällan tydligt att dessa borde göras av och med brukarna. Därför kanske det är bättre att kalla våra revisioner för brukarstyrda brukarrevisioner, ansåg vissa i paneldebatten.

    Det konstaterades också att brukarrevision är viktigt för att personer inom psykiatrin ska få samma inflytande, delaktighet, rättigheter och skyldigheter som alla andra i samhället. Vi har rätt till service, stöd och vård som är anpassade till var och ens individuella förutsättningar och behov, och individens egna val och prioriteringar ska alltid vara utgångspunkt för alla insatser som riktas till den enskilde.

    För att citera Segal m.fl.i Hansson, 2005, sid 74:

    Empowerment handlar om att ”uppnå kontroll över det egna livet och att påverka den organisatoriska och sociala struktur som man lever i.”

    I dag finns en handbok från Verdandi i hur man gör brukarstyrda brukarrevisioner.Brukarrevision-Bäst-Bokbord

    Continue reading »
  • RUS läggs ner – och RSMH Ung bildas

    Riksförbundet Ungdom för Social Hälsa, RUS, hade kongress helgen den 29-31 maj. Där bestämde organisationen, som har fungerat som RSMH:s ungdomsförbund, att lägga ned. Men det betyder inte slutet för RSMH:s ungdomsverksamhet. RSMH hoppas nu att fler distrikt runt om i landet ska starta RSMH Ung, såsom RSMH-distriktet i Jönköping har gjort.

    Det största problemet för RUS har varit Ungdomsstyrelsens ändrade regler. Eftersom de flesta medlemmarna har varit över 25 år på senaste tid har inga pengar trillat in från Ungdomsstyrelsen och därför har det blivit allt svårare att ordna aktiviteter och värva nya medlemmar.  Innan 2006 räckte det att 40 procent av medlemmarna i en ungdomsförening var under 25 år för att få bidrag, men nu krävs 60 procent under 25 år.

    – Det fungerar för föreningar som styrs av föräldrarna, men inte om de styrs av ungdomarna. Särskilt inte om de har psykisk ohälsa, där du ofta börjar få symtom senare i livet än om du är fysiskt funktionsnedsatt, säger Gustav Andersson, ordförande, och aktiv i RUS i 13 år.

    Genom åren har RUS bland annat deltagit i olika projekt, föreläst i skolor, gett ut antologin Ung och Galen, anordnat musikfestival i Lund, gjort sommarläger och även fungerat som rådgivare till Socialdepartementet i specifika ungdomsfrågor. Dessutom har många av ungdomarna själva mått bättre psykiskt av att engagera sig.

    Även om RUS läggs ned som rikstäckande organisation finns aktiva ungdomar i flera av RSMH:s lokalföreningar runt om i landet och RSMH önskar att distrikten samlar dessa unga i nya nätverk eller organisationer. Ett exempel på detta är Jönköpings distrikt som nu har startat RSMH Ung, där flera av de unga i Jönköpings län som tidigare var med i RUS numera är med.

    Läs mer om nedläggningen av RUS i nästa nummer av Revansch, RSMH:s organisationstidning, som kommer ut den 15 juni.

     

    Continue reading »
  • RSMH-Dalarna firar 40 år

    Ove satt inlåst i 20 år men nu får han stöd hos RSMH-Dalarna. – Jag har varit där varje dag, säger han till P4 Dalarna. Lyssna på nyheten här: 

     

    Continue reading »
  • Inbjudan till sommarläger i  Backe, Jämtland den 31 augusti – 4 september 2015.

    Se inbjudan här

    Sista anmälningsdag är den  15 juni.

    Continue reading »
  • Inbjudan till sommarläger på  Åsa folkhögskola den 24-27 augusti 2015.

    Se inbjudan här.

    Sista anmälningsdagen är den 15 juni.

     

    Continue reading »
  • Inbjudan till studiedag om Socialtjänstlagen

    Svensk socialpolitisk förening inbjuder till studiedag ”Översyn av socialtjänstlagen – hot och möjligheter”

    Se inbjudan i PDF-fil

    Continue reading »
  • Rapportering från RSMH:s kongress 2015

    Vart fjärde år samlas representanter från RSMH:s olika lokalföreningar till en stor kongress. I år var det över 115 personer som möttes på Hagabergs folkhögskola utanför Södertälje för att diskutera framtidsfrågor för organisationen,hur situationen ser ut i psykiatrin och psykosociala insatser.

    Läs mer här om RSMHs-Kongressuttalande

     

    Här är den nya styrelsen

    Hälften av den nya styrelsen är nya. Men förbundsordförande Jimmie Trevett och ytterligare sju personer sitter kvar från föregående kongress. Här presenteras alla med en hjärtefråga var.

    Styrelsen
    Styrelsen

    Rad 1

    Anette Kruse, ny, ersättare, Dalarnas län, ”Öppenvårdspsykiatrin måste fungera och vara tillgänglig för oss, så att vi slipper använda den mer dramatiska och kostsamma slutenvården”.

    Barbro Ronsten , förste vice förbundsordförande, Gotlands län, ”Återhämtning”.

    Pauline Östner, ersättare, Region Skåne, ”Psykisk hälsa i skolan”.

    Paulina Tarabczynska, ny ordinarie ledamot, Jönköpings län, ”Bättre slutenvård för alla – både unga och äldre”.

    Khai Chau, ersättare, Södermanlands län, ”Privatekonomi”.

    Anette Nilsson, ny ersättare, Västmanlands län, ”Att samarbetet mellan kommun och landsting fungerar så att ingen faller mellan stolarna”.

    Rad 2

    Olle Hammarberg, ordinarie ledamot, Gotlands län, ”Barn och unga”.

    Kiki Alfredsson, ny ersättare, Uppsala län, ”Attityd- och bemötandefrågor”.

    Per-Olof Tiger, ny ordinarie ledamot, Västernorrlands län, ”Nya medlemmar i RSMH, vi måste bli starkare”.

    Jimmie Trevett, förbundsordförande, Region Skåne, ”Inflytande över sin egen behandling”.

    Soile Bertilsson, ny ordinarie ledamot, Region Västra Götaland, ”Äldrepsykiatrin”.

    Lennart Johansson, ny ersättare, Region Skåne, ” Individuellt anpassad meningsfull sysselsättning”.

    Rad 3.

    Per-Åke Olofsson, ny ordinarie ledamot, Östergötlands län, ”Återhämtning”.

    Bo Lindahl, ordinarie ledamot, Region Västra Götaland, ”Bra boende, bra vård och sysselsättning som leder till arbete. ”

    Tore Hansson, andre vice förbundsordförande, Jämtlands län, ”Arbete och sysselsättning”.

    Jan-Olof Forsén, Ersättare, Västerbottens län, ”Att vi vågar tala om vår ohälsa och inte skäms för den”.

     

    Bilder från kongressen

    Fika (fotograf Anna Langseth)

    Röstkort
    Röstkort
     I vissa frågor där kongressen var oense om två olika förslag röstade kongressen genom att visa upp sina röstkort inför presidiet (Fotograf Anna Langseth)
    I vissa frågor där kongressen var oense om två olika förslag röstade kongressen röstade man genom att visa upp sina röstkort inför presidiet
    Eftersom en av de ersättare som valberedningen valt ut inte kunde vara med så röstade kongressen med en sluten omröstning, om vilka som skulle bli ersättare (Fotograf Anna Langseth)
    Eftersom en av de ersättare som valberedningen valt ut inte kunde vara med så röstade kongressen med en sluten omröstning, om vilka som skulle bli ersättare

    Salen-röst-annaq

    Till kongressen kom ombud från RSMH:s lokalföreningar i landet. Totalt var 79 ombud på kongressen (Fotograf Anna Langseth)
    Till kongressen kom ombud från RSMH:s lokalföreningar i landet. Totalt var 79 ombud på kongressen

    Karl Peter  (Fotograf Anna Langseth)

    kontakt-hemsidan

    fika-ute

     

    Första kvinnliga hedersmedlemmen i RSMH

    Under kongressen valde Annika Malmqvist till hedersmedlem i RSMH. Orsaken var hennes viktiga arbete i föreningen vad gäller genusfrågor. Annika Malmqvist är den fjärde hedersmedlemmen sedan RSMH grundades 1967, och den första kvinnliga hedersmedlemmen i organisationen någonsin.

    Under kongressen valde Annika Malmqvist till hedersmedlem i RSMH.
    Annika Malmqvist, Hedersmedlem i RSMH.

     

    Motion om kroppslig hälsa gick igenom

    Totalt 24 motioner kom in till kongressen. Flera motioner handlade om att tillåta medlemskap i flera RSMH-föreningar samtidigt, men alla avslogs. Däremot gick två motioner om kroppslig hälsa igenom.
    – Jag är jätteglad! Kroppslig hälsa är livsviktigt, säger Kerstin Carlsson, ombud från RSMH Tyresö Gläntan, som hade skrivit en av motionerna.
    Deras motion handlade om att bjuda in primärvårdens doktorer, sjukgymnaster med flera till frågestunder och föreläsningar om kroppslog hälsa hos personer med psykisk ohälsa.
    – Om man ska orka med att må dåligt i själen i många år och försöka återhämta sig, behöver man också en viss fysisk hälsa, vitalitet, ork och kondition, säger Kerstin Carlsson.
    Den andra motionen handlade om att påverka forskningen så att fler studier om fysisk aktivitet och psykisk ohälsa blir av.
    Andra motioner som gick igenom var bland annat att påverka Socialdepartementet för att förbättra den psykiska hälsan hos äldre och att RSMH centralt ska bli bättre på att sprida information om kurser och studiecirklar.
    Däremot avslogs motion om att låta läkemedelsföretag sponsra RSMH, liksom att tillåta medlemskap i flera RSMH-föreningar samtidigt. Trots att det sistnämnda föreslogs i så många som fyra motioner.
    – Det är svårt både för registrering och ur en demokratisk synpunkt med medlemskap i flera föreningar. Då skulle ju medlemmen kunna rösta flera gånger. Men bara för att dubbelt medlemskap inte tillåts behöver ingen bli nekad att delta i aktiviteter i en annan förening. I Stockholmsdistriktet har de till exempel löst det med en särskild aktivitetsavgift, säger Jimmie Trevett, RSMH:s förbundsordförande.

    Läs mer om kongressen i Revansch som kommer ut den 15 juni.
    Continue reading »
  • Välkomna till seminariet om Brukarrevision

    Nu är det dags för seminariet om Brukarrevision den 3 juni i Stockholm. Välkomna!

     

    Plats och datum: Östermalms Föreningsråd, Samlingssal 1. 3 juni kl. 11.00- 16.00

    Adress: Valhallavägen 148, Stockholm

    Vägbeskrivning: Tunnelbana Karlaplan, uppgång Valhallavägen och Värtavägen, lokalen ligger mittemot t banan på andra sidan av Valhallavägen.

    Vi bjuder på lunch och kaffefika, viktigt att anmäla sig, senast den 20 maj till isabella.canow@rsmh.se eller på telefon: 08 12 00 80 40.

    Att gör en brukarrevision

    PROGRAM

    Kl. 11.00 Jimmie Trevett ordförande i RSMH och AU i NSPH inleder.

    Kl. 11.15 Isabella Canow projektledare presenterar Brukarrevisionsprojektet och teamledarna.

    Kl. 11.30 PhD David Rosenberg: Ett forskningsperspektiv på Brukarrevision; Egen erfarenhet

    som kunskaps källa i verksamhets- och systemutveckling.

    Kl. 12.30 Mingellunch

    Kl. 13.30 Katarina Grim: Utveckling av Brukarrevision i Karlstad; Hinder och

    Framgångsfaktorer.

    Kl. 14.30 Fika

    Kl. 15.00 Varför brukarrevision? Vinster för verksamheter och effekter för individen.

    Panel med David Rosenberg, Katarina Grim och projektets teamledare; Andrew Wegerif, Fredrik Gothnier och Conny Allaskog.

    Kl.16.00 Avslutning

    Continue reading »
  • Fördubbla resurserna till personer med psykisk ohälsa!

    Vart fjärde år har Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, en kongress där vi samlar ombud från våra lokalföreningar runt om i landet. I år träffades vi på Hagabergs folkhögskola i Södertälje den 8-10 maj.

    Här är vårt kongressuttalande:

     

    Hälften är inte nog

    – vi kräver ökade resurser till personer med psykisk ohälsa

    Regeringen har påstått att man satsar stort på psykiatrin. Men pengarna som tillförts sedan 2006 är bara hälften av vad som föreslogs i den så kallade Miltonutredningen – trots att den psykiska ohälsan ökar i samhället. Vi i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, kräver att staten tillför de 1,7 miljarder årligen som utredningen föreslog och att kommunerna och landstingen slutar att skära ned på psykiatrin och psykosociala insatser.

    Psykiatrireformen skulle ge ökat stöd till gruppen med personer med psykisk ohälsa men i och med 90-talskrisen skars det i stället ned. För att komma till rätta med detta tillsattes Miltonutredningen, eller Nationell psykiatrisamordning som i sitt slutbetänkande Ambition och ansvar 2006 gav en rad förslag till staten.

    Mycket bra har tillkommit sedan dess. Alltfler personer får hjälp att hantera vardagen genom bland annat boendestöd och personligt ombud, men det räcker inte.

    Utredaren Anders Milton ansåg att det fanns behov av att satsa 1,7 miljarder kronor årligen på psykiatrin och socialpsykiatrin. Enligt nya siffror från myndigheten Vårdanalys har staten endast lagt runt 870 miljoner kronor per år. Hos landstingen har kostnaden för specialiserad psykiatri legat på i princip samma nivå sedan 2009*. Vi kan konstatera att staten bara har levererat hälften av den summa som Milton önskade – samtidigt som den psykiska ohälsan ökar.

    RSMH ser ett stort behov av ökade insatser, men i praktiken ser vi nedskärningar både inom psykiatrin och kommunernas psykosociala insatser. På de flesta håll i landet är det långt till slutenvården, ibland över 20 mil, samtidigt som det saknas tidigt stöd i den psykiatriska öppenvården, vilket ytterligare ökar trycket på slutenvården. När det gäller äldre saknas kunskap och stöd, och för barn och ungdomar fattas det i många kommuner skolpsykologer och kuratorer i den omfattning som behövs.

    RSMH ser ett behov av fler boenden för vår målgrupp, bättre möjligheter till arbete och studier samt meningsfull sysselsättning. Fler borde få stöd och hjälp till ett fullvärdigt liv. Miltonpengarna måste fram och politikerna måste gå från ord till handling. Detta kommer RSMH fortsätta att verka för. Fördubbla resurserna till personer med psykisk ohälsa!

     

    Presskontakt 1                                                              Presskontakt 2

    Jimmie Trevett                                                             Barbro Hejdeberg Ronsten

    Förbundsordförande i RSMH                                    Första vice förbundsordförande, RSMH

    Tel: 070-420 82 60                                                      Tel: 070 326 80 42

    jimmie.trevett@rsmh.se                                              barbroronsten@hotmail.com

     

    Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, är en ideell organisation för människor med egen erfarenhet av psykisk och social hälsa, anhöriga och andra som vill stödja vårt arbete. RSMH har cirka 8 000 medlemmar, är religiöst och partipolitiskt obundna och har funnits sedan 1967. Se mer på www.rsmh.se

     

    * Enligt Socialstyrelsen skedde en ökning på 7,8 % mellan 2012-2013, men enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL, stämmer inte denna siffra utan det handlar om runt 3,8 %, orsaken är att bland annat Västra Götalandsregionen har bytt sätt att föra sin statistik.

    Continue reading »
  • Vanligt med psykisk ohälsa hos unga

    Över hälften av landets 15-åriga flickor upplever minst två psykiska och/eller kroppsliga besvär så som ont i magen eller sömnproblem mer än en gång i veckan, enligt Folkhälsomyndighetens rapport Skolbarns hälsovanor i Sverige 2013/2014. Det är de högsta siffrorna sedan undersökningen startade – 57 procent. Nästan var femte flicka har också försökt att gå ned i vikt och andelen unga som är stressade över skolarbetet har ökat. Folkhälsomyndigheten anser att utvecklingen är oroande. Hela rapporten, som kom ut i december förra året, går att läsa här: https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2014/december/skolbarn-mar-allt-battre-men-psykisk-ohalsa-oroar/

    Continue reading »
  • Rapport om boendestöd

    Nätverket Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, NSPH, där RSMH ingår, har inom ramen för sitt kvalitetsprojekt bett forskare att undersöka hur brukarna upplever sitt boendestöd. Här kan ni läsa hela rapporten. Se länk

    Continue reading »
  • Lär dig mer om God man

    Nu finns lättförståelig broschyr om vad det innebär att ha God man eller Förvaltare. Broschyren är gratis och har gjorts av RFS, som organiserar gode män och förvaltare. Se länk 

    Continue reading »
  • Hur mår anhöriga?

    Är du anhörig till någon med psykisk ohälsa? Tyck i så fall till i enkäten från NSPH, där RSMH ingår. Se enkäten 

    Continue reading »
  • Psykiatrisk tvångsvård

    Information till dig som vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. nk till folder.

    Continue reading »
  • Stöd via chat

    Är du ung och lever i familj med psykisk ohälsa? Då kan du chatta gratis här: Länk > 

    Continue reading »
  • Juridisk rådgivning

    Känner du dig diskriminerad på grund av psykisk ohälsa? Kontakta då NSPH, diskriminering@nsph.se, tfn: 076-555 51 99, 13.00-15.00 mån och ons. 10.00-12.00 tis, tors, och fre. Läs mer på NSPH:s hemsida.

    Continue reading »
  • PRIO-Nätverket

    SKL och Socialdepartementet bjöd den 27 januari  in till möte om överenskommelsen psykisk ohälsa 2015. Under mötet presenterades den nya överenskommelsen samt resultat från 2014 års överenskommelse. Läs mer

    Continue reading »