– Man blir sedd!
Så beskriver Erica Stjerndahl sin upplevelse av metoden individanpassat stöd till arbete, IPS. I hennes fall används IPS av de kommunala arbetscoacherna i Uppsala stad, med uppdraget att bidra till att personer med psykiatriska diagnoser både kan få och behålla ett arbete.
Erica Stjerndahl berättar om sitt första möte med sin arbetscoach.
– Det var mycket omvälvande, att någon satt där och lyssnade och skrev ned saker och kände in mig som individ. Det är viktigt att man kan komma dit och att det finns utrymme för att uttrycka hela sig själv.
Hennes tid i grundskolan innehöll mycket motgångar och strul. På gymnasiets individuella program gjorde ändå en kompis mamma bedömningen att Erica borde kolla upp en möjlig ADHD. Sagt och gjort.
– Jag har en kraftig ADHD. När jag fick diagnosen var det massor av bitar som föll på plats. Jag fick en förklaring till väldigt mycket. Jag kunde lära mig acceptera mitt beteende och min dagliga kamp, berättar Erica Stjerndahl och fortsätter:
– Jag fick alltid höra att jag skulle »ta mig i kragen«, det var ett populärt uttryck.
Stödet från coacherna har rört många områden berättar Erica Stjerndahl. Mycket har handlat om tips på jobb och utbildningar men hon har även uppskattat att slippa vara ensam när hon öppnar jobbig myndighetspost, och att få komma förbi och prata om sitt mående.
– De hjälpte mig med alla bitar i livet som gör det stökigt, så att man kan koncentrera sig på den stora biten att hitta någonstans där man hör hemma. Ett ställe dit jag kan gå utan att vakna upp med magont på måndagen.
Erica Stjerndahl har hunnit med att arbeta med diverse kreativa yrken, som målare och glasblåsare. Hon har även haft mindre lyckade möten med Arbetsförmedlingen innan hon kom till IPS Arbetscoacherna. Något som hjälpte till på vägen till IPS var att hon deltog i ett kommunalt projekt om att underlätta vardagen för personer med ADHD.
– Min väg har varit lång och brokig, men det är ju också en väg att ta!
Idag är Erica Stjerndahl 38 år och arbetar på en tatueringsstudio. Tillsammans med två andra öppnade hon verksamheten för två och ett halvt år sedan. Arbetsuppgifterna är att sköta kundkontakter, inköp och städning, samt att lasra bort tatueringar.
Stödet med IPS finns kvar. Arbetscoachen har frågat Erica hur kontakten ska se ut på jobbet. Är det bäst med många fysiska besök, telefonsamtal eller sms? Hur ofta ska de höras?
– Jag har känt att jag har haft dem i ryggen hela tiden och det har varit oerhört skönt. Att man inte bara blir släppt. Det är guld värt tycker jag, säger Erica Stjerndahl.
– Om något känns fel behöver man ha förtroende för coachen och kunna säga det. Att jag inte gör någonting för någon annans skull, utan för min skull. Jag har gått genom livet, även efter ADHD-diagnosen, och velat vara till lags. Att jag ska vara tacksam och inte hålla på och klaga.
Pia Maria Östlund har varit arbetscoach åt Erica Stjerndahl i tre år.
– Idag består vår kontakt av att jag hör av mig med jämna mellanrum. Erica kan kontakta mig när som helst om hon behöver. Det är tryggt och enkelt, säger Pia Maria Östlund.
Coacherna i Uppsala har olika bakgrund och utbildningar. De är bland annat socionomer, beteendevetare, folkhälsovetare och arbetsterapeuter. Pia Maria Östlund har lång erfarenhet av arbete tillsammans med personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, till exempel som case manager som också kallas personlig vårdsamordnare. Hon är utbildad i miljöterapi, systemteori, motiverande samtal, vård- och stödsamordning. Och så IPS.
– Det bästa med IPS-metoden är att man tar vara på en persons motivation och intressen, och att det är en beprövad metod som leder till arbete, menar Pia Maria Östlund.
– Självkänslan höjs när deltagarna känner större makt över sitt liv.
Erica Stjerndahls coach framhåller också att IPS är en resa till jobb och hälsa, och att det är viktigt att arbetscoachen är jämbördig med deltagaren; att man är två personer på samma sida i processen.
En dröm för Erica är att arbeta med växter, hon är påverkad av känslan att som barn springa runt i mormors stora koloniträdgård utanför Enköping. Tack vare IPS gjorde hon slag i saken och gick en trädgårdsmästarutbildning. Med den i bagaget grunnar hon på hur trädgård kan kombineras med arbetet i studion.
– I mitt hjärta brinner det för växterna, och jag längtar ut. Det är inte alltid optimalt att tatuera sig och lasra på sommaren, och då skulle jag kunna lyfta in det här trädgårdsmästarjobbet parallellt, säger Erica Stjerndahl och börjar skratta när hon säger:
– Det är en tanke som ligger och gror.
Text: Anna Morin
Foto: Privat