Aktuellt

Med åren har Birgitta funnit harmoni

Birgitta Ehrensvärd, 81 år, har levt hela sitt liv med psykisk ohälsa och beroenden.
– Jag upplever att jag ändå haft tur. Idag mår jag bra och känner mig harmonisk, säger hon.

Birgitta är född 1939 och växte upp på Östermalm i Stockholm. Hennes tvångssyndrom började när hon var riktigt liten, på den tiden då barn inte skulle suga på tummen.
– Mina föräldrar band fast tummarna och hade på något illaluktande medel. Då satt jag på knäna och ”guppade” i stället, en ren tvångshandling, berättar hon.

För att få henne att sitta stilla under släktmiddagar, som kunde vara i flera timmar, gav hennes föräldrar henne barbiturater från tre-fyraårsåldern.
– Det var för att hjälpa mig.

Barbiturater är äldre lugnande läkemedel som är narkotikaklassade och mestadels förbjudna idag.

Tidigt började Birgitta också att vilja tvätta sig hela tiden. Under krigsåren fanns inte varmvatten men hon kunde gå med mamma och pappa till Sturebadet en gång i veckan. Båda föräldrarna hade tvångsbeteenden, mamman hade bacillskräck och pappan kunde inte slänga saker.

Birgitta fick tidigt djupa depressioner, och vid ett tillfälle när hon var i tolvårsåldern tog hon väldigt mycket tabletter. Det hände ytterligare en gång några år senare. Hon var 15 år när hon första gången smakade alkohol. På en klassfest hos en vän bjöd föräldrarna på champagne.
– Känslan var så stark, jag fick precis vad jag ville ha, och tvången försvann. Senare sa jag till min mamma att jag hellre ville ha vin än sömntabletter, berättar Birgitta.

Knappt 20 år gammal i slutet av 1950-talet skulle Birgitta studera ett år i Cambridge. Där fortsatte det tvångsmässiga ”guppandet” så att hennes värdfamilj undrade. Då köpte Birgitta starkcider och drack varenda kväll i ett helt år för att slippa tvången.
– Det var bara tabletter eller alkohol som kunde göra mig lugn. Mamma och pappa skickade lugnande och sömntabletter till mig.

Men det var först i 30-årsåldern som hon utvecklade alkoholism, säger Birgitta Ehrensvärd. När hon var omkring 36 år gammal var Birgitta så illa däran att hon blev erbjuden både färdtjänst och städhjälp hemma. I stället för att ta emot det tränade hon själv på att åka tunnelbana. Vid det här laget var hon svårt beroende av både alkohol, cigaretter och läkemedel, så kallade bensodiazepiner.
– Jag hade ett bankfack fyllt med tabletter. Läkaren skrev ut i tusental. Jag var rädd att han skulle sluta. Jag åt enorma mängder, det kunde vara åtta Rohypnol under natten när jag var uppe och for omkring, och på dagarna Sobril.

Men steg för steg har Birgitta kunnat frigöra sig från alkoholen, drogerna och tvången. Tabletterna fick hon hjälp att sluta med genom RFHL, Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare, som det hette då. Birgitta gick ett helt år hos dem, och tycker att de var enastående. Under sjutton år tog hon sedan inga tabletter alls. Senare har hon börjat med Atarax vid behov. Birgitta är nu rökfri sedan 1978, nykter sedan 1986, fri från läkemedelsberoendet sedan 1986 och hjälpt med tvånget sedan 1994.

Birgitta hann bli 55 år innan hon fick någon egentlig hjälp mot tvånget. Då träffade hon Susanne Bejerot, professor i psykiatri och expert på ocd (obsessive compulsive disorder/ tvångssyndrom).
– Hon var den första som förstod vad det handlade om, alla dessa tankar. Jag har så mycket av allting – tankar, handlingar, ångest, oro och rädsla. Susanne Bejerot ordnade med kognitiv beteendeterapi (kbt) och då kom vändpunkten. Jag gick kanske tolv gånger i kbt, mer behövdes inte.

Det har gått 26 år efter det mötet. Idag hjälper Birgitta Ehrensvärd andra människor med tvång och/eller alkoholism. Fram tills i våras tränade hon tre gånger i veckan med Friskis & Svettis, inte minst för att det är bra för psyket. Under pandemin har hon känt sig privilegierad som trots allt kunnat gå ut och promenera i kvarteren där hon bor. Längre tillbaka när det har känts tungt i perioder har Birgitta försökt tänka: ”Ät frukost, duscha och gå ut. Orkar du inte duscha, sätt på en kappa och gå ut ändå”.
– Jag har alltid känt en livsglädje. Med åren har jag lärt mig att leva i nuet och jag har många fina vänner och bra relationer, säger Birgitta Ehrensvärd.

Text och foto: Elin Engström