Namninsamling
Hör du ropen från tvångsvården?
Sedan 1967 har RSMH kämpat för lika rättigheter – oavsett psykisk hälsa, socialt välstånd eller diagnos. Vi har lyssnat på ropen från tvångsvården i många år – och vi har fått nog. Ingen ska behöva kränkas i vårdens namn. Nu kräver vi att regeringen tar fram en nationell strategi med förslag till hur en nollvision för tvångsåtgärder kan utformas. En mer medmänsklig vård är möjlig!
67%
av de som bältas är kvinnor, i de flesta fall unga.
4 016*
tvångsmässiga fastspänningar gjordes vid senaste mätningen – officiellt. *Systemet har en känd underrapportering.
35%
av de utsatta patienterna får långvariga PTSD-liknande symptom
Nollvision för tvångsåtgärder
RSMH kräver att regeringen formulerar en nollvision tvångsåtgärder. Det gäller såväl fastspänning i bälte som tvångsmedicinering och isolering. Det långsiktiga målet bör vara att metoderna fasas ut till förmån för mer moderna och humana metoder. I den här kampanjen fokuserar vi på metoden fastpänning i bälte. RSMH:s krav är också att:
- Barnkonventionen följs och att fastspänning av barn och unga upphör omedelbart.
- De bältesläggningar som sker, vid extrema fall, ska alltid dokumenteras och rapporteras till Socialstyrelsen.
- Tvångsåtgärder som fastspänning i bälte ska kunna överklagas i efterhand.
Bältning inom psykiatrin skadar och traumatiserar patienter.
Forskning visar att fastspänning i bälte har negativa och direkt skadliga effekter. Patienter beskriver en förlorad tillit till vården och en kränkt värdighet. Och lagen är tydlig, metoden ska endast ske i absoluta undantagsfall.
Ändå fortsätter bältesläggningar. Även barn bältas, trots att barnkonventionen är lag i Sverige.
Nästan 2 000 barn och unga under 25 utsattes för fastspänning i bälte 2022, en fördubbling jämfört med för tio år sedan. 85 procent av insatserna i den åldersgruppen var mot flickor.
Sverige har blivit kritiserade av både FN:s och EU:s tortyrkommissioner för bristande mänskliga rättigheter inom tvångsvården.
Konsekvenserna av fastspänning i bälte kan bli traumatiserade patienter, minskad tillit och en otrygg upplevelse av vården.
Tvångsbältning strider mot fundamentala mänskliga rättigheter – ändå fortgår de.
“Aldrig har jag känt mig så liten som i en bältessäng. “
Johanna, 27 år, Skåne
Jag har bältats så många gånger att jag inte kunnat räkna. Släpats naken genom en hel avdelning för att ta mig till bältesrummet. Jag har blivit skriken på att jag ska skärpa mig och sluta tramsa. De har sagt att jag får skylla mig själv. Aldrig har jag känt mig så liten som i en bältessäng. Så hjälplös. Utsatt. Jag var egentligen bara sjuk och ville hitta en utväg. Men utvägen var aldrig bältning. Det gav mig bara ptsd. De som skulle hjälpa mig, gjorde mig sjukare.
“Jag vaknade upp och då var jag bältad och ensam i rummet”
Karin, 44 år, Skåne
Jag var inlagd för självmordstankar och planer. Jag mådde extremt dåligt. Jag fick idén att jag skulle ta sönder fönstret med en stol. Det som hände sedan var en av de värsta saker jag varit med om. De flesta i personalen, även läkare, kom inspringandes. De drog ner mig på golvet och gav mig en spruta som fick mig att somna. Jag vaknade upp och då var jag bältad och ensam i rummet. Jag har aldrig känt mig så blottad, det kändes som att de hade tagit ifrån mig min mänsklighet. Personalen kom och gick i flera timmar innan bältningen var borta.
“Jag var inte arg eller aggressiv, jag var rädd…”
Layla, 52 år, Stockholm
De kom med sprutan och jag låg där fastspänd och inte kunde röra. Då var jag övertygad om att jag blev avlivad. Om någon hade frågat mig vad jag tänkte på, när jag oroad gick fram och tillbaka i korridoren, så hade den bältningen aldrig behövt ske. Att ligga nästan naken på en brits med benen fastsatta isär bland flera män skadade mig i mitt inre. Jag har tidigare utsatts för sexuella övergrepp och har PTSD, det väckte tyvärr upp fruktansvärda minnen från det. För mig var det ett stort trauma och ingen talade med mig om det efteråt. Efter händelsen undvek jag all psykiatrisk vård i flera år, trots att jag var sjuk och behövde vård.
Vanliga frågor
Tvångsåtgärder används inom ramen för LPT, Lagen om psykiatrisk tvångsvård.
För att vårdas enligt LPT, behöver tre krav uppfyllas. Personen ska ha en allvarlig psykisk störning, behöver psykiatrisk vård dygnet runt och motsätter sig den vård som behövs. Tvångsvård är ingenting som RSMH vänder sig mot, utan det är i många fall nödvändigt.
I sluten tvångsvård kan tvångsåtgärder användas. Men bara om det inte finns något annat sätt att vända på en akut situation som är farlig för dig eller någon annan.
Det vi på RSMH ser är att lagen i dag inte tillämpas så. Tvångsåtgärder sker i högre utsträckning än vad lagen tillåter.
RSMH är inte emot tvångsvård, även om den kan vara problematisk. Det vi ställer oss mot är kränkande tvångsåtgärder. Vi ser fall i Sverige där personer isoleras i månader och till och med år, bältesläggning sker rutinmässigt och under lång tid utan att andra metoder prövats, och långtidsverkande icke nödvändiga mediciner injiceras under tvång. När det ser ut så trots att vi har en tydlig lagstiftning, så behövs en nollvision. Kränkande tvångsåtgärder leder till att en stor del av patienterna får långvarig PTSD, blir svårt traumatiserande och inte vågar söka vård igen. Det är oacceptabelt.
En nollvision är något man formulerat inom många andra områden för att ha något att sträva emot. Med en nollvision kan aktörer kan samlas och titta på hur vi skapar mesta möjliga medmänskliga vård.
Vården behöver själva arbeta fram metoder och arbetssätt för att minska tvångsåtgärder som kan skada och traumatisera. RSMH anser att det är övergripande viktigt att hela tiden ha en medmänsklig inställning till patienter, där samtal och att lugna och informera patienter ska vara i främsta fokus. All typ av tvång ska vara en absolut sista utväg.
På till exempel Mölndals sjukhus har man arbetat medvetet med att minska tvångsåtgärder. Där har personalen arbetat målinriktat och skapat en modell som gör att de lyckas bryta in utan att exempelvis behöva spänna fast en patient. Personalen har vittnat om att de egentligen inte gjort något nytt, utan använt kunskap som redan finns i psykiatrin.
SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, utreder just nu alternativ till tvångsåtgärder på uppdrag av regeringen, den utredningen ger förhoppningsvis en del konkreta svar.
För att vårdas enligt LPT, behöver tre krav uppfyllas. Personen ska ha en allvarlig psykisk störning, behöver psykiatrisk vård dygnet runt och motsätter sig den vård som behövs. Tvångsvård är ingenting som RSMH vänder sig mot, utan det är i många fall nödvändigt.
I sluten tvångsvård kan tvångsåtgärder användas. Men bara om det inte finns något annat sätt att vända på en akut situation som är farlig för dig eller någon annan.
Det vi på RSMH ser är att lagen i dag inte tillämpas så. Tvångsåtgärder sker i högre utsträckning än vad lagen tillåter.
Precis som en nollvision för exempelvis trafikdöd, är en nollvision för tvångsåtgärder möjlig.
I en situation som kräver att många aktörer enas för att nå fram till målet, är en nollvision ett bra verktyg. Det möjliggör att alla inblandade har samma bild av vad det slutgiltiga målet är.
Det finns också alternativa metoder som enligt forskning är effektiva i sammanhanget.
Det beror på vilken tvångsåtgärd vi pratar om. Men generellt sett är metoder som inte kränker patienten att föredra. Vilken metod som är mest skadlig för patienten är individuellt.
Att bli bältad kan exempelvis innebära ett trauma för patienten och kan förvärra tillståndet. Fastspänning i bälte kan också ge fysiska skador och i värsta fall orsaka dödsfall.
Det finns andra metoder som inte kränker patienten och som också används i delar av landet.
När det är fara för liv, i en urakut situation, förstår vi att det finnas skäl att använda metoden. Men verkligheten ser oftast inte ut så, utan metoden används i högre utsträckning än vad lagen tillåter.
RSMH kräver att de bältesläggningar som fortsatt ändå sker, vid extrema fall, alltid ska dokumenteras och rapporteras till Socialstyrelsen.
Tvångsåtgärder som fastspänning i bälte ska också kunna överklagas i efterhand.
Ta ställning!
Fyll i formuläret och skriv under mot bältesläggning i svensk sjukvård.