Middagens bestyr är avklarade och jag har hamnat i min favoritposition i fåtöljen.
En för mej mycket trivsam plats varifrån jag skriver eller tecknar och annat.
Jag är kreativ till sinnet vill jag påstå.
Några utställningar har jag haft och varje motiv har sin egen historia.
Bilderna talar för sig själv för den som vill lyssna.
Men nu sitter jag lite rastlöst och obekvämt med andan i halsen.
Inte alls lika chill som oftast annars.
Det lider mot jul.
Och ja – jag lider.
Jag är en bland så många andra som tycker att julen är jobbig och kravfylld.
Det är så mycket som bara ”ska vara”.
Vara vaddå?!?
Roligt?!?
Hur kul är det att gå bankrutt över en julskinka och nån klapp?
Det ska pyntas glatt och trevligt med tomtar och ljus.
Det ska lukta julgran och saffran och korinter hemma och spelas julvisor på radion.
Ska ska ska…
Säg mej vad i allt detta som är bra?!?
Många tycker ju att det är helt fantastiskt också.
Traditioner.
Men många är också väldigt ensamma.
Och i år är covid-19 närvarande så pass att det separerar oss ytterligare åt.
Distans.
För många ingen märkbar skillnad.
Men kanske ändå för de flesta plötsligt en jättestor sorg och saknad.
Just i Juletid.
Distansen.
Det lider mot jul.
Inget kul.
Men… blir inte väldigt mycket ändå vad man gör det till?!?
Visst är vi människor väldigt bundna vid traditioner och dess normer.
Men det finns fler former!!!
Det finns!
Bara fantasin sätter gränser.
Och den negativa tanken.
Jag skall göra mitt bästa i alla fall.
Bättre kan jag inte.
Först och främst skall jag ställa bort dessa osynliga krav som jagar och stressar mej.
”Ska vara”
Det behöver inte alls vara så.
Det kan vara Jul ändå.
I år blir det nog en alternativ Julafton för de flesta på grund av corona.
Så lägg alla borden och måsten åt sidan.
Ta en skumtomte och ett glas must ändå.
Och Kalle lär ju gå.
Inget som står i vägen för den ankan.
Inget som står i vägen för dej heller.
Om du vågar släppa det invanda mönstret och välkomna en ny variation.
Det är okej.
Det är inte samma sak.
Men det hade inte blivit detsamma oavsett.
Det tror vi bara utan att egentligen reflektera.
Vi borde ge oss tid att vara mera.
Oss själva.
I tiden.
Nu.
Det lider mot jul.
Och längs den sträckan är det alltid nåt strul.
Men väl i mål och timmarna där efteråt.
Kan en andas ut.
Och inom kort skall granen dansas ut.
Tiden går så fort.
Men jag önskar att jag ändå i denna brådskande hektiska juletid finner lite julefrid.
En varsin gåva till mina barn och nåt gott.
Jag för egen del krävs inte mycket.
Nästan ingenting.
Men visst vore mysigt om där fanns någonting.
Det lider mot jul.
/Ylva Kristina Larsson