Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, har personalbrist, svårt att rekrytera och alltför långa väntetider för utredning och behandling. Det visar en granskning som Sveriges Radio Ekot gjort. RSMH kräver skärpning av regionerna, och tycker att staten annars kan ta över BUP.
Runt 200 av ungefär 500 klagomål och Lex Maria-anmälningar av BUP som inkom till Inspektionen av vård och omsorg, IVO, under de senaste fem åren handlar om långa väntetider, enligt en genomgång av SR Ekot. De är ofta föräldrarna som anmäler. Under perioden kritiserades BUP mer än 40 gånger för att barn och unga fått vänta för länge på vård. Köerna till BUP har länge varit ett allvarligt problem.
– Idag vet vi värdet av kunskap, kontinuitet, långsiktig planering och samverkan i psykiatri och vård och stöd för unga. Ansvariga politiker måste ta den kunskap som finns och sätt in och samordna resurser där de behövs. Är denna uppgift övermäktig våra regionpolitiker, så förstatliga vården och BUP, kommenterar RSMH:s ordförande Barbro Hejdenberg Ronsten. Läs hennes kommentar nedan.
Ekot ställde också en enkät till regionerna som visar att det saknas personal hos BUP i 20 av 21 regioner. Det saknas 300 personer och då främst psykologer, sjuksköterskor och specialistläkare. Utöver det menar företrädare för BUP att det skulle behövas ytterligare personal för att täcka de behov som finns, och för att kunna hålla vårdgarantin.
Anna Morin
Foto (genrebilden): Pexels
Kommentar från RSMH:s ordförande Barbro Hejdenberg Ronsten:
Att någon tar ett övergripande ansvar för barn och unga som mår psykiskt dåligt är viktigt. Ja, rentav livsviktigt.
När barn och unga bollas runt eller ställs i tröstlös kö blir det sällan så bra som det borde bli med ett tydligt och väl underbyggt hälsostöd av professionella. Dessa professionella ska ha tid och resurser att göra sitt jobb på det rätta sättet, och dessutom kunna bedriva en fokuserad samverkan värd namnet med andra engagerade runt den unge, till tydlig nytta för individen. Även professionella behöver få jobba i struktur och få tid och kontinuitet med den de ska arbeta för och med.
RSMH tror verkligen på grundläggande saker som fast vårdkontakt, även för ungdomar i olika vårdformer, snarare än en stressad stafett utan överblick eller koll på de resurser runt den unge som skulle kunna mobiliseras och samordnas. Att förutsättningarna idag är så geografiskt snedfördelade gör inte saken bättre. Inte minst behövs det tydliga mål satta för elevhälsan så att den blir mera likvärdig över hela landet.
Den massiva kritik som av anställda riktats mot BUP, inte minst i Västra Götaland, är talande. När de rutinerade som ska stå för kvalitet och erfarenhet, och som ska introducera nya medarbetare, dessutom ska jobba dubbelt för att täcka hålen i organisationen, får man vara glad för att det finns besjälade människor som är villiga att ställa upp för våra unga under förhållanden av kaos och otillräcklighet. Om kriget och katastrofen kommer behövs detta. Men, det är inte krig i Sverige, så varför bedrivs vården av barn och unga som om det vore?
Det är kanske inte alltid mer pengar som behövs, men sluta slösa med människor, och betala för vad kvalitet kostar från början! Vi vet nu ganska väl värdet av kunskap, kontinuitet, långsiktig planering och samverkan i psykiatri och vård och stöd för unga, så varför fortsätter vi att skapa något annat dyrare, människofientligare och rent ut sagt ineffektivare?
När man tycker gropen börjar bli för djup och mörk. Sluta gräv!
Ta den kunskap som finns och sätt in och samordna resurser där de behövs. Är denna uppgift övermäktig våra regionpolitiker, så förstatliga vården och BUP. Vid behov våga fråga skattebetalarna om de hellre vill göra en Thailandsresa till efter nyår än avstå från extra allt och släppa fram tre trasiga tonåringar till något bättre. Våga äg alternativkostnaden!
/Barbro Hejdenberg Ronsten, ordförande RSMH