Aktuellt

Bra att samla vården

Vård och omsorg för personer med psykisk ohälsa måste hålla ihop. Så ser det inte alls ut idag trots flera lagar om samverkan. Men det finns ljuspunkter, där olika huvudmän samarbetar för den enskildes bästa.

Det finns otaliga skrämmande exempel på hur människor ”faller mellan stolarna”. Personer som samtidigt har psykos och missbruksproblematik skickas mellan enheter och får inte behandling någonstans. Barn med ångest och självmordstankar hänvisas från elevhälsan till barn- och ungdomspsykiatrin, därifrån med remiss till specialister och sedan vidare tillbaka till elevhälsan. Barn och unga måste upprepa sina berättelser gång på gång för olika myndighetspersoner men får inte hjälp av någon. Personer med psykisk ohälsa och behov av stöd från både regionen och kommunen får ingen samordning.

Så här ser det ut trots att flera lagar slagit fast skyldigheten för huvudmännen att samarbeta. I både socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen finns en bestämmelse om att kommunen och regionen ska göra en samordnad individuell plan (SIP) när insatser behöver samordnas. Bestämmelsen gäller även de privata företag som anlitas. SIP finns med också i lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård. Dessutom finns Lagen om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet, vilken innebär att regionen tillsammans med en eller flera kommuner kan starta en nämnd som tar ett helhetsansvar.

Samtidigt finns exempel på när samarbeten fungerar bra och på en positiv utveckling. Flera statliga utredningar arbetar just nu för att vården och omsorgen, inte minst för personer med psykisk ohälsa, ska bli mer sammanhållen.

En av dessa är ”En sammanhållen god och nära vård för unga”, som leds av barnläkaren Peter Almgren. Den presenterar sina förslag i vår. En annan är ”Samordnad utveckling för god och nära vård”, där utredaren Anna Nergårdh redan 2017 fick uppdraget att stödja huvudmännen i arbetet med att skapa ”en modern, jämlik, tillgänglig och effektiv hälso- och sjukvård med fokus på primärvården”. Genom tilläggsdirektiv undersöker hon just nu hur primärvården kan förbättras för personer med lättare psykisk ohälsa, i syfte att kunna förebygga svårare ohälsa och sjukskrivningar.

En annan viktig utredning som pågår är samsjuklighetsutredningen. Anders Printz, tidigare regeringens nationella psykiatrisamordnare, ska ge förslag på hur personer med både beroende och annan psykiatrisk diagnos ska få bättre och samordnad vård. I uppdraget ingår att föreslå hur ansvaret, som idag delas mellan kommun och region, kan samlas hos en huvudman.

I sjukersättningsutredningen har utredaren Samuel Engblom, jurist och samhällspolitisk chef på TCO fått i uppdrag att säkerställa att sjuk- och aktivitetsersättningen ”ger trygghet vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga”, att den blir mer förutsebar samt att det blir stabilare över tid hur reglerna tolkas.

Sedan finns ställföreträdarutredningen, som ser över reglerna för gode män och förvaltare. Den ska se till att de människor som har behov av god man får det stöd och den hjälp de behöver.

Text: Elin Engström
Illustration: Linnéa Teljas Puranen