Anti-tortyrkommitté kritiserar Sverige

Anti-tortyrkommitté kritiserar Sverige

I en ny rapport kritiserar Europarådets kommitté mot tortyr (CPT) Sverige för att bryta mot de mänskliga rättigheterna, bland annat inom psykiatrin. De anser att Sverige bör införa skriftliga informerade samtycken vid ECT, så kallade elchocksbehandling, och kritiserar även rättspsykiatrin i Växjö för att inte ha tydliga rutiner kring eftersamtal, som bör ges efter att en patient har utsatts för tvångsåtgärder såsom bältning, isolering eller tvångsmedicinering – detta för att på så sätt kunna reda ut vad som hände och minska risken för att det händer igen.

Rapporten blev offentlig 17 februari i år efter att Europarådets anti-tortyrkommitté besökte Sverige i maj 2015 för att se hur de svenska förhållandena ser ut i förhållande till den kritik som de delade ut 2009. Vid besöket besökte anti-tortyrkommittén ett antal institutioner såsom fängelse, förvar, häkten och även den rättspsykiatriska enheten i Växjö. Två av kommitténs utsända besökte även Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, för att ta emot synpunkter på hur det ser ut för personer som tvångsvårdas enligt rättspsykiatrisk och psykiatrisk tvångsvård.

Vad gäller Sveriges psykiatri och den rättspsykiatriska enheten i Växjö förde anti-tortyrkommittén fram kritik på flera punkter, även om de fann att de flesta patienter på den psykiatriska enheten i Växjö var nöjda med personalen, att livssituationen där var helt okej samt att Växjö bättrat sig på några punkter sedan 2009.

På den rättspsykiatriska enheten i Växjö finns, förutom patienter som vårdas under Rättspsykiatrisk tvångsvård på grund av att de har begått ett brott och har psykiatriska problem, även patienter som vårdas under psykiatrisk tvångsvård, LPT, varav en tjej är bara sjutton år.

Dessutom finns patienter som egentligen är dömda till fängelse men som vårdas på den rättspsykiatriska enheten temporärt.

Kritiken som kommittén för fram är bland annat att enheten i Växjö inte har skriftliga bevis på att patienten som har fått elchocksbehandling, så kallade ECT, har sagt ja till behandlingen efter att ha fått information om eventuella biverkningar och fördelar med ECT. Kommittén rekommenderade redan 2009 att så kallat informerat samtycke skulle ges skriftligt för alla typer av behandlingar, men trots detta har de skriftliga bevisen inte införts. Om en patient nekar till behandlingen bör en utomstående läkare och en oberoende instans pröva huruvida patienten verkligen ska ges denna behandling, och patienten bör också få skriftlig information om att hon eller han har rätt till att få en utomstående bedömning. Europarådets kommitté mot tortyr rekommenderar att Sverige ändrar lagstiftningen kring samtycke vid tvångsbehandlingar så att ifall en patient inte vill genomgå en behandling ska hen ha rätt att överklaga denna.

Anti-tortyrkommittén uppmanar även Sverige att ändra lagstiftningen så att fristående läkare bedömer om det är aktuellt med tvångsomhändertagande och tvångsvård enligt LPT eller LRV. Läkaren som beslutar om tvångsomhändertagandet, tvångsvården eller tvångsåtgärderna bör, enligt anti-tortyrkommittén, inte vara kollega med läkaren som har skrivit vårdintyget om tvångsomhändertagande och de ska inte heller stå i beroendeställning till varandra. RSMH har tidigare, i bland annat remissvaret angående Bergwall (se länk nedan till NSPH), också ifrågasatt om en läkare som redan tidigare har behandlat en patient kan vara oberoende till denna. Även den läkare som beslutar om eventuell förlängning av tvångsvården ska vara en annan läkare än den som behandlar patienten, och vara oberoende från den psykiatriska enheten där patienten behandlas.

Dessutom kritiseras Växjö för att inte ha rutiner vad gäller eftersamtal. Dessa bör alltid ges varje gång en patient har utsatts för bältning eller andra tvångsåtgärder såsom isolering och tvångsmedicinering. Detta för att både personal och patient ska kunna prata om vad som hände och på så sätt minimera risken att patienten behöver utsättas för något liknande igen.

Anti-tortyrkommitté anser även att det finns för lite rehabilitering och terapi på enheten i Växjö. De menar också att en psykiatriker på 60 brukare är för lite, särskilt som flera patienter efterfrågade att få träffa psykiatriker oftare. De såg även att det skulle behövas mer personal generellt och att det saknades utarbetade multidisciplinära team. Dessutom kritiserar anti-tortyrkommittén också att läkare slentrianmässigt satte upp restriktioner vad gäller patienternas möjligheter att använda telefon, utan att dessförinnan faktiskt personligen ha träffat och undersökt patienten.
 
Läs hela rapporten från Europarådets kommitté mot tortyr (CPT) här. På sid 50-59 tas granskningen av den rättspsykiatriska enheten i Växjö upp.
 
Läs mer vad gäller behov av ändring i lagstiftning vad gäller LRV och LPT i Nätverket för Psykisk Hälsa, NSPH;s remissvar där RSMH har varit delaktiga tillsammans med Civil Rights Defenders:

Läs mer om RSMH:s samarbete med Civil Rights Defenders angående rättigheter för människor som befinner sig bland annat inom den psykiatriska tvångsvården:

Mer information om samarbetet finns även på Civil Rights Defenders hemsida: