Stöd vårt arbete!

I mer än 50 år har Riksförbundet för Social och Mental Hälsa motarbetat fördomar och stöttat våra medlemmar till ett värdigt liv.

När du blir medlem hjälper du oss att ta en större plats i debatten och vår chans att påverka blir därmed också större. Ditt medlemskap hjälper oss att hjälpa! Ju fler vi är, desto mer kan vi åstadkomma!

Aktuellt

Aldrig livslång slutenvård igen

I ledaren med rubriken ”Många vansinnesdåd skulle gå att förhindra” (20/11) i Dagens Nyheter argumenterar skribenten för omfattande och livslång psykiatrisk vård utifrån ett enskilt, fruktansvärt fall. I RSMH reagerar vi starkt på den sortens generaliserande.

Att psykiatrireformen skulle vara formulerad utifrån friska människors behov är ett allvarligt feltänk. Tvärtom var brukarorganisationer som RSMH pådrivande för att mentalsjukhusen stängdes. När RSMH grundades 1967, var det en reaktion mot den tidens vanvård av människor med psykisk ohälsa. Vår organisation startades av patienter, läkare och politiker som var emot de usla förhållandena på mentalsjukhusen. Det var låsta avdelningar, livslånga vårdtider och människor som blev institutionaliserade. Personalen var ofta föraktfull. Då, som nu, skedde ibland grova övergrepp på patienter.

Att tala för en utbyggd sluten psykiatrisk vård med låsta avdelningar gör ingenting bättre.  Vi ska aldrig gå tillbaka till det som var. För den som begår brott under allvarlig psykisk störning finns den rättspsykiatriska vården.

Ledarskribenten får det att låta som om en inlåsning av fler svårt sjuka människor skulle vara lösningen för att förhindra allvarliga våldsbrott. Men det är ett grovt generaliserande som vi i RSMH fördömer. Det är en försvinnande liten del av de 1,4 miljoner personer som lider av psykisk ohälsa i Sverige som begår våldsbrott. År 2018 rörde det sig om 322 personer som dömdes till rättspsykiatrisk vård.

Psykisk ohälsa är det största folkhälsoproblemet idag. Över hälften av alla sjukskrivningar beror på en psykiatrisk diagnos. Men psykiatrin är kraftigt underfinansierad i jämförelse med den somatiska vården. Det är också, och här instämmer vi med skribenten, mycket problematiskt att inte samordningen mellan olika huvudmän fungerar. Ingen ska behöva bli utan hjälp i psykiatrin för att den inte kan sluta med droger eller utestängas från missbruksvård för att den har en psykos. Här måste socialtjänsten, psykiatrin och de andra huvudmännen gå samman och inte låta människor hamna utanför systemet.

Men att tro att lösningen är mer sjukhusvård och att låsa in fler patienter är bara oerhört naivt.

Barbro Hejdenberg Ronsten, förbundsordförande Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH