Aktuellt

1982 fick en lokalförening av RSMH höra ett rykte om avdelning 16 på Långbro sjukhus i Stockholm. Där skulle det förekomma flygblad som uppmanar till hårdare tag mot ”sinnessjuka”, och en inbjudan till ”mästerskap i bältesläggning” för skötare. Revansch begav sig dit och intervjuade patienter och personal.

Avdelning 16 stängdes

Efter att Dagens Nyheter uppmärksammat Revanschs avslöjande utbröt en politisk debatt och RSMH ställde krav på att Socialstyrelsen skulle göra en inspektion. Det hela ledde till att avdelning 16 stängdes, vilket var en historisk händelse i Sverige. Utan Riksförbundet för Social och Mental Hälsa hade det inte varit möjligt.

1982 kom Lars Grip med pennan i handen, och Ann Lidén med sin kamera, till avdelning 16 på Långbro. De kommer från RSMH:s medlemstidning Revansch.

På avdelningen finns vårdas mest unga patienter som beskrivs som ”bråkiga och stökiga” och ”de som ingen annan vill ha”. Det är Långbro sjukhus gamla isoleringsceller med tjocka dörrar och glaslucka som öppnas utifrån för insyn som de unga patienterna har till rum.

Tävlingar i bältesläggning

Från flera källor har Revansch hört att fyra skötare på avdelning 16 utreds för olika former av misshandel, blanda annat för att ha hängt ut en person genom ett fönster och ha spolat en annan patient med iskallt vatten. Man har också fått se ett flygblad om tävlingar i bältesläggning, undertecknat »Svenska Sinnessjukvårdens Bältesspännarsällskap«.

Citat ur artikeln:

Revansch! tittade på flygbladen tillsammans med några skötare på avd 16. En hade svårt att dölja sin förtjusning: »Det här är ju ett skämt. Snart får man väl inte skämta om norrmän heller. Jag tycker det här är roligt och det står jag för«, säger skötaren och skrattar till.

En annan skötare på avdelningen tycker att det är ett minst sagt dåligt skämt.

Håkan Serner är skötare på Långbro och den som vågar uttala sig i artikeln utan att vara anonym. Till Revanschs reporter sa han då:

”Det finns en underton av allvar i det här. Det är absolut inte bara skämt. Det finns en grupp människor som sympatiserar med detta. Sådant kommer fram för att skötare söker någon att slå neråt på. Alternativa terapiformer har inte slagit igenom – många tycker att det enda vi kan göra är att se till att det är lugnt – att sköta de rent polisiära uppgifterna. Det finns en fruktansvärd rädsla för att identifiera sig med patienterna, att förstå att vi kan dela många typer av känslor och upplevelser med dem. Det enda vi har att skydda oss med är de vita kläderna och nycklarna. Vi har inte fått lära oss att ta fram våra mänskliga resurser. Många tror att våld är bra för patienterna.”

I den obehagliga inbjudan till mästerskap skojar man om att priser är ett hedersbälte till veteraner som »inspirerat till mången god tvångsåtgärd inom sinnessjukvården«.

Kanske skvallrar flygbladets slutvers om hur bältning på 1980-talet var både laddat och familjärt, så att det fanns ramsor som benämndes som »en gammal skötarvers«?

Det stod: »Med styrka och precision brukar vi läder i vår profession«.