Ditt stöd hjälper människor att återhämta sig från psykisk ohälsa – ge din gåva nu.
Nollvision mot tvångsåtgärder
RSMH kräver en nollvision för tvångsåtgärder
Sedan 1967 har RSMH kämpat för lika rättigheter – oavsett psykisk hälsa, socialt välstånd eller diagnos. Vi har lyssnat på ropen från tvångsvården i många år – och vi har fått nog. Ingen ska behöva kränkas i vårdens namn. Nu kräver vi att regeringen tar fram en nationell strategi med förslag till hur en nollvision för tvångsåtgärder kan utformas. En mer medmänsklig vård är möjlig!
Här är RSMH:s krav till beslutsfattarna
RSMH kräver att regeringen formulerar en nollvision tvångsåtgärder. Det gäller såväl fastspänning i bälte som tvångsmedicinering och isolering. Det långsiktiga målet bör vara att metoderna fasas ut till förmån för mer moderna och humana metoder. I den här kampanjen fokuserar vi på metoden fastpänning i bälte. RSMH:s krav är också att:
Barnkonventionen följs och att fastspänning av barn och unga upphör omedelbart.
De bältesläggningar som sker, vid extrema fall, ska alltid dokumenteras och rapporteras till Socialstyrelsen.
Tvångsåtgärder som fastspänning i bälte ska kunna överklagas i efterhand.
RSMH är inte emot tvångsvård, även om den kan vara problematisk. Det vi ställer oss mot är kränkande tvångsåtgärder. Vi ser fall i Sverige där personer isoleras i månader och till och med år, bältesläggning sker rutinmässigt och under lång tid utan att andra metoder prövats, och långtidsverkande icke nödvändiga mediciner injiceras under tvång. När det ser ut så trots att vi har en tydlig lagstiftning, så behövs en nollvision. Kränkande tvångsåtgärder leder till att en stor del av patienterna får långvarig PTSD, blir svårt traumatiserande och inte vågar söka vård igen. Det är oacceptabelt.
En nollvision är något man formulerat inom många andra områden för att ha något att sträva emot. Med en nollvision kan aktörer kan samlas och titta på hur vi skapar mesta möjliga medmänskliga vård.
Vården behöver själva arbeta fram metoder och arbetssätt för att minska tvångsåtgärder som kan skada och traumatisera. RSMH anser att det är övergripande viktigt att hela tiden ha en medmänsklig inställning till patienter, där samtal och att lugna och informera patienter ska vara i främsta fokus. All typ av tvång ska vara en absolut sista utväg.
På till exempel Mölndals sjukhus har man arbetat medvetet med att minska tvångsåtgärder. Där har personalen arbetat målinriktat och skapat en modell som gör att de lyckas bryta in utan att exempelvis behöva spänna fast en patient. Personalen har vittnat om att de egentligen inte gjort något nytt, utan använt kunskap som redan finns i psykiatrin.
SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, utreder just nu alternativ till tvångsåtgärder på uppdrag av regeringen, den utredningen ger förhoppningsvis en del konkreta svar.
Tvångsåtgärder används inom ramen för LPT, Lagen om psykiatrisk tvångsvård.
För att vårdas enligt LPT, behöver tre krav uppfyllas. Personen ska ha en allvarlig psykisk störning, behöver psykiatrisk vård dygnet runt och motsätter sig den vård som behövs. Tvångsvård är ingenting som RSMH vänder sig mot, utan det är i många fall nödvändigt.
I sluten tvångsvård kan tvångsåtgärder användas. Men bara om det inte finns något annat sätt att vända på en akut situation som är farlig för dig eller någon annan.
Det vi på RSMH ser är att lagen i dag inte tillämpas så. Tvångsåtgärder sker i högre utsträckning än vad lagen tillåter.
När det är fara för liv, i en urakut situation, förstår vi att det finnas skäl att använda metoden. Men verkligheten ser oftast inte ut så, utan metoden används i högre utsträckning än vad lagen tillåter.
RSMH kräver att de bältesläggningar som fortsatt ändå sker, vid extrema fall, alltid ska dokumenteras och rapporteras till Socialstyrelsen.
Tvångsåtgärder som fastspänning i bälte ska också kunna överklagas i efterhand.
Det beror på vilken tvångsåtgärd vi pratar om. Men generellt sett är metoder som inte kränker patienten att föredra. Vilken metod som är mest skadlig för patienten är individuellt.
Att bli bältad kan exempelvis innebära ett trauma för patienten och kan förvärra tillståndet. Fastspänning i bälte kan också ge fysiska skador och i värsta fall orsaka dödsfall.
Det finns andra metoder som inte kränker patienten och som också används i delar av landet.
Precis som en nollvision för exempelvis trafikdöd, är en nollvision för tvångsåtgärder möjlig.
I en situation som kräver att många aktörer enas för att nå fram till målet, är en nollvision ett bra verktyg. Det möjliggör att alla inblandade har samma bild av vad det slutgiltiga målet är.
Det finns också alternativa metoder som enligt forskning är effektiva i sammanhanget.
Nollvision för tvångsåtgärder inom vården
RSMH arbetar för en vård där tvångsåtgärder endast används som en sista utväg. Tvångsåtgärder som exempelvis fastspänning och isolering kan vara både skadliga och traumatiserande för patienter. Vi anser att vården istället bör fokusera på att utveckla metoder och arbetssätt som minskar behovet av tvång. Att skapa trygghet genom samtal, tydlig information och en medmänsklig inställning är avgörande för att kunna lugna patienter i utsatta situationer.
Det finns goda exempel att inspireras av inom vården. På Mölndals sjukhus har personalen lyckats minska användningen av tvångsåtgärder genom att systematiskt använda befintlig kunskap om bemötande och konfliktlösning. Istället för att tillgripa tvång har de utvecklat metoder för att avleda och lugna patienter, med positivt resultat.
Vi ser fram emot resultaten från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU), som just nu utreder alternativ till tvångsåtgärder på uppdrag av regeringen. Förhoppningsvis kan denna utredning ge vården fler verktyg och konkreta vägar framåt för en tryggare och mer respektfull vård.
Namninsamling
Nollvision mot tvångsåtgärder
RSMH kräver att regeringen formulerar en nollvision tvångsåtgärder. Det gäller såväl fastspänning i bälte som tvångsmedicinering och isolering. Det långsiktiga målet bör vara att metoderna fasas ut till förmån för mer moderna och humana metoder.
