Mycket folk och viktiga ämnen på jubileumskonferensen

I år fyller Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, 50 år, vilket firas över hela landet i organisationens lokalföreningar. I Stockholm höll förbundskansliet en konferens som lyfte inflytande och egenmakt med unga i fokus. Medlemmar från hela landet kom och även representanter från myndigheter och andra organisationer.

En röd tråd genom hela konferensen var att personer med psykisk ohälsa måste få större delaktighet i vården och vid stödinsatserna som ges genom till exempel elevhälsan och socialtjänsten.

Först ut var Jimmie Trevett, RSMH:s förbundsordförande, som berättade om RSMH:s bakgrund som medborgarrättsrörelse där ledorden har varit kamp och kamratskap. Han ville tillägga att RSMH även bidragit till mycket kunskap. Under RSMH:s 50-åriga historia har riksorganisationen legat i framkant och förändrat psykiatrin och stödinsatser till det bättre. Till exempel har vi tagit fram insatsen Personligt ombud, som nu finns över hela landet och idag utvecklar RSMH metoder för att nå unga som mår psykiskt dåligt.

Därefter gick Anders Printz, kanslichef på Vårdförbundet, upp på scenen. Han har tidigare varit regeringens psykiatrisamordnare och dessförinnan arbetat som jurist på RSMH:s förbundskansli. Hans engagemang i frågorna började som anhörig till en person med psykisk ohälsa och genom denne fick han insyn att systemet inte var byggt utifrån individen. Även om hans anhörige numera får bra stöd, anser han att dagens system har så många fel att det borde stöpas om och byggas upp från grunden. Istället för att skapa regler om samverkan, tillgänglighet och valfrihet som bara byggs ovanpå på ett felaktigt bygge, så borde brukarens erfarenhetskunskap styra utvecklingen, anser Anders Printz.

Loes Vollenbroek, representant för RSMH Trelleborg, pratade först om sin egna psykiska ohälsa och hur hon idag har återhämtat sig med rätt medicin, rätt dos och en struktur på vardagen som gör att livet är stabilare än någonsin. Därefter kom hon in på att hon har fått anställning i Region Skåne för att bidra med just sina erfarenheter av psykisk ohälsa, och hur detta kan bidra till att insatserna blir bättre anpassade för dem som mår psykiskt dåligt.

Även Anna Burston, chef för Socialpsykiatrin i Lund, tog upp att brukarens erfarenheter är viktiga att ta till vara, och att hon som chef har ansvar för att personalen faktiskt jobbar med så kallat case management. Ett sätt att få personalen dit kan vara genom lönesättning, att helt enkelt ge högre lön till dem som kan visa att de involverar brukaren så att denna blir medbestämmande i besluten.

En metod för att vara säker på att patienten/brukaren involveras fullt ut är så kallat delat beslutsfattande, vilket Ulla-Karin Schön, forskare och docent på Dalarnas Högskola, pratade om. Delat beslutsfattande innebär att patienten/brukaren är medbestämmande i alla insatser som hen får av samhället, och inte bara får information om vad som ska hända, utan ges möjlighet att påverka och utforma besluten. Något som ofta hindrar införandet av delat beslutsfattande är att personal tror att patienten inte vill vara delaktig, trots att all forskning visar att patienten visst vill det.

På eftermiddagen övergick konferensens fokus till unga med psykisk ohälsa. Markus Nordenberg, chef för elevhälsan i Sundsvall, berättade om hur Annika Bostedt och Malin Bostedt från RSMH besökte elevhälsan för att fråga om de ville samarbeta med RSMH.

Syftet med projektet är att eleverna med psykisk ohälsa ska uppnå sina mål i skolan och hur personalen öka deras delaktighet och inflytande. Ett sätt att stötta eleverna har varit att ha skolan öppen på loven och kan få hjälp av frivilliga lärare antingen via sociala medier eller i skolan. Dessutom är det viktigt att på ett tidigt stadium ge hjälpmedel och anpassningarna för att eleverna inte ska komma efter i skolan, och även öka kunskapen om psykisk ohälsa i skolan.

Malin Bostedt, projektledare på RSMH, pratar om metoden Supported Education, som har varit väldigt framgångsrik i projektet i Sundsvall och även i RSMH:s tidigare projekt Ung Kraft och Unga som Resurs i Arbetslivet. Den går bland annat ut på att söka upp ungdomarna, stötta dem till att vilja komma vidare och att välja stöd så att de kan klara av studierna. Stödet erbjuds både individuellt och i grupp där de unga får träffa andra i samma sits som de själva.

Därefter berättade Emma Wiklund, som själv fått hjälp i RSMHprojektet, om hur hon började må dåligt och började skolka, för att sedan må ännu sämre och knappt kunde ta sig hemifrån. Men tack vare stödet från Annika Bostedt i RSMH lyckades hon sakta men säkert slutföra sina studier och ta studenten.

Ett annat sätt att stötta unga så kallade ”hemmasittare” kan vara via dataspel, menade Katarina Waern, CEO på Swedish for Professionals – Lifecensr, som just nu jobbar med att ta fram ett spel i en app som RSMH:s medlemmar kommer att ha möjlighet att testa någon gång efter årsskiftet. Spelet utspelar sig på mars, men i spelet är sociala möten och samspel invävda. Katarina Waern hoppas att de som spelar spelet får träning i att mingla och nätverka liksom gå på intervju och ha möten, vilket är viktig för att kunna delta på till exempel arbetsintervjuer i verkliga livet.

Annika Bostedt, projektledare för ESF-projektet SECiSO pratade om framgångsfaktorer för att hjälpa unga med psykosociala problem att fortsätta skolan eller komma tillbaka till studier eller arbete. Hon menade att skolans förhållningssätt till dessa elever måste ändras från att integrera dem till att inkludera dem så att skolan blir tillgänglig för alla.

Moderator var Susanne Rolfner Suvanto, legitimerad sjuksköterska.

Samhället ska hindra självmorden – inte öka antalet

Jimmie Trevett, RSMH:s ordförande skriver på Aftonbladet Debatt i och med suicidpreventiva dagen: Ett humant bemötande och en helhetssyn är det viktigaste för att den som mår sämst psykiskt inte ska ta sitt liv.

10 september var det självmordspreventiva dagen, och det är med sorg som vi kan konstatera att samhällets skyddsnät än en gång har brakat för dem som mår sämst psykiskt. Den här gången – Josefin, som bara blev 14 år.

Josefin skulle tas om hand, men samhället gjorde precis tvärtom. Vården och omhändertagandet förde hen* bara närmre den punkt då hen inte orkade leva längre. Ska det få fortsätta vara så här?

Josefin har liksom många av våra medlemmar tillåtits att falla mellan stolarna. Det konstaterar socialchefen i Eskilstuna när han till Aftonbladet säger att socialtjänsten inte har ”kunnat kroka arm med landsting och psykiatri så som vi önskade”.

Istället för att se hens behov familjehemsplacerades Josefin, tvångsomhändertogs och flyttades runt 33 gånger innan 14 års ålder för att till slut placeras i ett hus med pansarglas, som övervakades av åtta vårdare, vilket Aftonbladet skrev om i granskningen ”Flickan bakom pansarglas”. Det är en skam. Nu kan vi konstatera svart på vitt att det bara ledde till att hen mådde sämre.

Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, har arbetat i 50 år för att människor med psykisk ohälsa ska ha rätt till ett gott liv. Vi har sedan start arbetat för att tvånget inom den psykiatriska vården ska minska och att myndigheter ska samarbeta med varandra med ett enda mål för ögonen – att personen med psykisk ohälsa ska få möjlighet att återhämta sig. Då krävs grundlig kunskap om olika psykiska tillstånd samt att personen involveras i vården och socialtjänstens insatser. Det är enda sättet att kunna må bättre.

Istället demoniseras fortfarande personer med psykisk ohälsa. Okunskapen är stor och byråkratin inom samhällets instanser, såsom socialtjänst och psykiatri, bryter ofta ned en. Därtill används fortfarande tvångsåtgärder såsom bältning – även på barn – trots att det har kritiserats av FN med flera och trots att forskning visar att dessa metoder ofta leder till posttraumatiskt stressyndrom – alltså ytterligare en psykiatrisk diagnos, som orsakas av ”vården”.

Josefin hade utsatts för allt detta. Hen hade bollats runt i vården och socialtjänsten utan att någon har tagit huvudansvaret. Hen hade utsatts för tvångsåtgärder, frihetsberövande och troligtvis feldiagnostiserats. Det går inte att säga annat än att hens död nu i veckan är ett stort tragiskt misslyckade för hela samhället.

Det är nu nio år sedan riksdagen antog ett handlingsprogram för att minska självmorden. Programmets första mål är att ”främja goda livschanser för mindre gynnade grupper”. Samhället ska alltså förebygga att de som är mest utsatta mår så dåligt att de vill ta sina liv. Vi på Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, organiserar många av de människor som uppfattas vara på samhällets botten och kan tyvärr konstatera att väldigt lite har hänt. Josefin är ett tragiskt bevis på detta. När barn tar sina liv innan de ens fyller 15, behöver allvarliga systemfel åtgärdas.

Se till att personer med psykisk ohälsa behandlas humant och med en helhetssyn. Ansvarig socialminister Annika Strandhäll (S) måste rätta till systemfelen nu. Innan fler drabbas.

/Jimmie Trevett

Förbundsordförande i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH.

* Josefins könsidentitet är oklar och vi väljer därför att använda oss av ordet hen.

Publicerad på Aftonbladet Debatt 10 september 2017.

Projekt för unga uppskattat i Sundsvall

Ett nytt projekt som startade igång 2017 ”En gymnasieskola för alla” drivs av Hedbergska skolan i samarbete med RSMH där man vill förebygga att unga skall hamna i psykisk ohälsa under skolgången. Projektet har redan fått väldigt mycket positivt omdöme och många ser positivt att civilsamhället kan vara en aktiv part i skolan. Specialpedagogiska skolmyndigheten delfinansieras projektet 2017-2019 och Mittuniversitetet skall följeforska det. Den 4 september lade Sundsvalls gymnasium ut följande inlägg på Facebook:

”Idag är det temadagen för ungas psykiska hälsa. Det vill vi uppmärksamma genom att lyfta projektet ”En gymnasieskola för alla” som pågår under 2017-2019 på Sundsvalls gymnasium, Hedbergska. Projektet ska öka måluppfyllelsen för elever med erfarenhet av psykosocial ohälsa och/eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF). ”Vi vill öka tillgängligheten till studier för eleverna så de har bättre förutsättningar till ökad måluppfyllelse. Det är viktigt att ungdomarna har ett stort medinflytande över sin studiesituation. De får en individuell handledning och de får möjlighet att studera på skolan med behöriga lärare vid utvalda söndagseftermiddagar och skollov. Satsningen har tagits emot väldigt positivt av eleverna och resultatmässigt handlar det om fokus på hälsofrämjande och förebyggande arbete med en långsiktighet i åtanke”, säger Markus Nordenberg, rektor och chef för elevhälsa på Sundsvalls gymnasium.