Ett Supported Education projekt

”Unga som resurs i arbetslivet” är ett Supported Education (SEd)- projekt. Supported education är en rehabiliteringsmetod som syftar till att ge personer med psykisk funktionsnedsättning stöd att lyckas med en utbildning. Metoden ger stöd och hjälper dig att uppnå utbildningsmål i en vanlig skola oavsett om det är grundskola, gymnasium/högskola eller universitet. Syftet är att personer som har psykisk ohälsa eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning skall ges samma förutsättningar och möjligheter som andra.

De viktigaste komponenterna i SEd är:

  • Stöd och individanpassning
  • Ekonomi
  • Tid till stöd så länge du har behov av detta.

SEd som metod ger stöd och hjälper dig att uppnå utbildningsmål i ordinarie skola oavsett om det är grundskola, gymnasier/högskola eller universitet. Metoden syftar till att uppnå utbildningsmål genom att:

  • Hantera stress
  • Öka studieresultat/akademiska kunskaper, problemlösning, självförtroende och karriärsutveckling.
  • Få studenter att komma över hinder och förhinder till att studera klar

Vad är Supported education?

  • Denna text riktar sig till dig som har psykisk ohälsa eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eller är närstående. Vår avsikt är att inspirera, förmedla hopp och kunskap. Om du finner texten tung läs då bara det du har lust att läsa eller titta på videon nedan.


Supported education är en psykiatrisk rehabiliteringsmodell eller intervention. Psykiatrisk rehabilitering är en av de öppna vårdformer som har utvecklats i avinstitutionaliseringens eftertid, alltså under den period då man runt om i världen la ner de stora psykiatriska institutionerna. Psykiatrisk åsyftar den typ av funktionsnedsättning som står i fokus och rehabilitering den insats som avser att stödja en person att träna upp personligt viktiga förmågor i en specifik miljö eller sammanhang. Rehabilitering för personer med omfattande psykisk funktionsnedsättning syftar till att, med minsta möjliga professionella insatser, stödja dem så att de med ökad kompetens blir framgångsrika och tillfreds i miljöer som de själva valt för boende, studier, arbete och/eller fritid. (Anthony & Cohen, 2002). Psykiatrisk rehabilitering är en process som underlättar för individer som till följd av psykisk funktionsnedsättning att bli delaktig och fungera självständigt i önskade roller i samhället. Denna innefattar både stöd till individen att utveckla sina funktioner, sin kompetens och påverkan och utveckling av den miljö eller omgivning där personen befinner sig.

En utgångspunkt inom Psykiatrisk rehabilitering är att det inte finns misslyckanden. Personer kan känna att man har misslyckats och behöver då få tala om sina känslor av misslyckande. Uppgiften för den som coachar personen är att lyssna och ge respons på dessa känslor men sedan stödja personen att dra lärdom av erfarenheten. Framgång och tillfredställelse i en rollövergång, kanske den från patient till student, bygger på att rollen och miljön är den rätta, att den matchar individens preferenser samt att personen har rätt färdigheter och rätt stöd. Detta betyder att det finns lärdomar att dra ur varje utbildning och arbetslivserfarenhet erfarenhet där individen ges möjlighet att lära mer om sina styrkor, förmågor, preferenser men också eventuella begränsningar och stödbehov.

Supported education är per definition en verkligt återhämtningsorienterad metod därför att den fullt ut vilar på personens egna studieval. Målsättningen är att hjälpa personer med psykiska ohälsa, funktionsnedsättning eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning att välja – skaffa – behålla och slutföra en utbildning. Det handlar alltså om att få tillgång till och delta i en önskad utbildning.

Grundläggande principer för Supported education:

  • hopp för den enskilda personen och fokus på det som ger stöd till dennes individuella återhämtning
  • tillgängligt för alla som önskar studera
  • stöd i allmän skolmiljö utifrån personens egna val och preferenser
  • stödet som erbjuds bygger på partnerskap och omfattar individuell coaching
  • stödet förutsätter personens aktiva engagemang och delaktighet
  • resultat orientering
  • stödet som erbjuds är tidsobegränsat
  • stödet sker i samverkan med psykiatrisk vård och andra stöd funktioner
  • ekonomisk rådgivning
  • tillgänglighet till yrkesvägledning samt karriärplanering.

Process och aktiviteter

Supported education bygger på en samarbetsallians där det gemensamma arbetet utgår ifrån dina önskemål och val. Metoden ger dig stöd där du befinner dig i din egen process. Kanske har du ett tydligt mål för dina studier om inte så kan du få stöd i att formulera ditt mål. Kanske har man tidigare negativa skolerfarenheter och behöver tala om, bearbeta och lära av dessa. Kanske tvivlar du på din egen förmåga. Metoden innehåller redskap och en process som ska matcha och anpassas till din individuella process.

Process Aktiviteter
Välja 1.     formulera ett studiemål
2.     välja skola, program
3.     ansökan till utbildning
Skaffa 4.     upprätta en plan (stämma av färdigheter och stöd)
5.     se över ekonomi, skaffa studiefinansiering
Behålla 6.     stämma av och utveckla personligt viktiga färdigheter
7.     stämma av och skaffa tillgång till personligt viktigt stöd
8.     göra anpassningar i studiemiljö

Vanliga frågor vi arbetar med är:

  • brist på självförtroende
  • samla ihop resultat, betyg från tidigare utbildning
  • förbereda första dagen i skolan
  • studiefinansiering
  • hantera stress
  • relationer till lärare och studiekamrater
  • studieplanering
  • öka studieresultat/akademiska kunskaper
  • problemlösning
  • upprätthålla studiedisciplin och motivation
  • brist på stöd från socialt och/eller professionellt nätverk
  • rädsla för att misslyckas
  • fördelar och nackdelar med att delge ohälsa/funktionsnedsättning
  • stöd inför prov och tentamen
  • karriärsutveckling

Är utbildning och arbete nödvändig eller viktigt?

Att välja att utbilda sig eller att ta sig in i ett arbetsliv måste vara ditt eget beslut. För ganska många (kanske så många som mellan 50-75%) finns drömmar om att arbeta och att ha en inkomst.

Trots att frågan om stöd i arbete är aktuell upplever många personer med psykisk ohälsa att de arbeten man lyckas skaffa inte känns stimulerande och att arbetsuppgifterna man tilldelas inte återspeglar begåvning och förmågor (Unger, 2000). Undersökningar har också visat att det bland unga med psykisk funktionsnedsättning är lika vanligt med ambitioner att utbilda sig som att skaffa arbete. Det finns metoder också för stöd i utbildning men metoden Supported education men dessa är ännu inte välkända och inte har inte heller varit föremål för lika många forskningsstudier som Supported Employment.

Arbetslösheten är hög. Bland ungdomar är arbetslösheten i Sverige juni 2013 29% (SCB, 2013). En central orsak till den höga ungdomsarbetslösheten är enligt Svenska EFS-rådet att tröskeln till arbetsmarknaden blivit högre (Svenska EFS-rådet, 2013). Högre utbildning är inte ett obligatorium men i en tid av hög arbetslöshet blir eftergymnasial utbildning allt oftare en nödvändighet. Sedan lång tid tillbaka har nya generationers utbildningsnivå ökat i förhållande till generationen dessförinnan. Inom den Europeiska unionen är den politiska ambitionen att förbättra tillgängligheten och kvaliteten i högre utbildning. I Sverige är det nationella målet att 45-50% av en årskull ska ha påbörjat högskolestudier före 25 år ålder och Sverige når väl upp till detta mål (SOU 2000:47, Högskoleverket, 2012).

En grupp som traditionellt har haft svag förankring i högre utbildning är personer med funktionsnedsättning. Flera utredningar har tagit upp frågan om högskolestudier för unga med funktionsnedsättningar (SOU 2001/02:15; SOU 2001:13; SOU 2000:47). Frågan om högre utbildning tas också upp i Diskrimineringslagen och där högskolan uppmanas att aktivt verka för alla studenters lika rättigheter och tillgängliggörande för alla (Diskrimineringslagen, 2009). Stockholms universitet, som har ett nationellt samordningsansvar för stöd till studenter med funktionsnedsättning, har i statistik för år 2011 redovisat att av totalt 363.000 studenter hade 8.455 av de studerande någon form av funktionsnedsättning (Stockholms universitet, 2011). Denna statistik gäller endast de studenter som har delgivit sin funktionsnedsättning och som tillföljd härav har erhållit stöd från skolans studentstödjande verksamhet. Här finns ett mörkertal. Antal studerande som väljer att inte delge funktionsnedsättningar är okänt.

I Sverige har andelen personer med funktionsnedsättning, som har en eftergymnasial utbildning, ökat mellan åren 1996 och 2006 från 14 till 24% (HO, 2013). Men fortfarande är skillnaderna i utbildningsnivå stora mellan personer med funktionsnedsättning och övrig befolkning. 27% av personer med funktionsnedsättning har en eftergymnasial utbildning i jämförelse med 42% i övrig befolkning (Handisam, 2012). Gruppen unga med funktionsnedsättning är underrepresenterad i högre utbildning.

Om olika funktionshindergrupper skulle jämföras har gruppen unga med psykiska och/eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar om möjligt en ännu svagare förankring i högre utbildning. När det gäller personer med psykiska funktionsnedsättningar är det väl känt att utbildningsnivån är lägre samt att denna grupp i högre grad än i populationen i allmänhet avbryter påbörjade universitets- eller högskolestudier (Waghorn et al., 2004). Studier kring psykisk funktionsnedsättning och utbildning har visat på att så många som 74% inte delger ohälsa eller funktionsnedsättning av a rädsla för stigmatisering. Det råder en utbredd uppfattning att personer med psykiska funktionsnedsättningar inte klarar en högre utbildning eller ett arbete (Mueser & Cook 2012). Detta är troligen en uppfattning som också i framtiden kommer att avfärdas som felaktig.

En erfarenhet från psykiatrisk verksamhet är att det kan dröja många år innan vård- och stödpersonal talar med en enskild patient eller klient om skola, arbete eller karriär. ”Lågt ställda förväntningar handlar om stigmatisering och hindrar att personer med psykiska funktionsnedsättningar ges tillträde till deltagande i samhället” (Davidsson, 2009). Den traditionella psykiatriska vården är ofta sjukdoms- och symtomfokuserad och saknar ibland helhetsperspektiv och hopp om återhämtning

Fråga om utbildning och arbete är nödvändig och viktig. Personer med psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionshinder ska om de önskar utbilda sig och arbeta ges samma möjligheter som andra medborgare. Det är därför viktigt med tillgång till stöd i utbildning och arbete. En högre utbildningsnivå stärker den enskilda personens möjligheter att ta sig in och skaffa sig en förankring på arbetsmarknaden.