Att leva med självskadebeteende…

Vad menas med självskada?

Självskadebeteende som i de personliga berättelserna av Jonas, Sofia och Lena förekommer vad man känner till bara i västvärlden, med historiska belägg från 1700-talet. Många menar att det på senare tid ökat bland unga människor. Skälen skulle vara en utbredd kroppsfixering i samhället och där fler gör skönhetsoperationer, tatuerar och piercar sig och att vissa grupper av ungdomar har det gemensamt att de självskadar sig. Ett annat skäl skulle vara att det ”smittar” på det sätt som Lena berättar om och ytterligare skäl som anförs är att ungdomar mår sämre idag. Samtidigt vet vi att det är ett problem som uppmärksammas mer än tidigare. Så även om man kan anta att självskadebeteende ökar finns inga säkra belägg för det.

Med självskada menas en impulsiv och medveten handling med syfte att skada sin egen kropp utan att vilja dö. Beräkningar säger att mellan fem och sju procent (12 procent av flickorna) av alla ungdomar självskadar sig och bland vuxna drygt tre procent.

Självskada räknas som ett självdestruktivt beteende, precis som att röka, utsätta sig för farliga situationer och relationer, självmord och självmordsförsök, ätstörning, missbruk av alkohol och droger. När det talas om självskada brukar också nämnas en form av självskada som kan förekomma hos personer som är utvecklingsstörda eller har autismstörning, så kallat stereotypt självskadande, liksom självskada vid vissa svåra psykotiska tillstånd och tvångsmässig självskada vid något som kallas för trichotillomani.

Någon skarp gräns mellan självdestruktivt beteende och självskada går inte att dra. En del som självskadar sig har tidigare haft traumatiska upplevelser, andra har missbrukat alkohol eller droger och åter andra har försökt ta livet av sig. I Jonas fall är det till exempel uppenbart att han åtminstone vid ett tillfälle hade för avsikt att verkligen avsluta sitt liv, samtidigt som han medvetet skadade sig själv genom att skära sig, svälta och dricka alkohol. Han har alltså haft flera självdestruktiva beteenden och där ett av dem, att han skar sig själv, direkt kan hänföras till det man menar med självskada.

Hälften av alla som självskadar sig har också någon form av ätstörning, liksom att det ofta förekommer bland dem som fått diagnosen borderline, som är en form av personlighetsstörning.

Det finns många känslomässiga reaktionsmönster som påminner om varandra oavsett vilket självdestruktivt beteende man har. När Lena skadade sig själv genom att förgifta sig med mediciner gjorde hon det för att människor skulle bry sig om henne, förklarar hon. Det var också anledningen till att Sofia fortsatte att karva i sitt sår. Självhat är också något som går igenom i alla tre berättelserna som  vi fått ta del av. Självskada och andra självdestruktiva handlingar handlar alltså om svårigheter att kunna hantera negativa känslor och impulser.

Varför vill man självskada sig?

När ungdomar i större undersökningar tillfrågas om vad skälet till att de själv skadar sig är svarar också de flesta att det i första hand är för att reglera negativa känslor men även för att stävja positiva. Andra motiv är att man gör det för att lindra anspänning och ångest, känna fysisk smärta i stället för psykisk. Ytterligare motiv är känsla av tomhet och avstängdhet inombords och genom att självskada sig får man kontakt med verkligheten igen. Åter andra som till exempel Lena och Sofia framhåller att det kan vara ett sätt att försöka visa hur dåligt psykiskt man mår.

Andra förklaringar som omnämns inom forskningen är att det uppstått problem tidigt i relationen till föräldrarna. Vissa forskare talar också om en medfödd sårbarhet som gör sig till känna när det finns stress i uppväxtmiljön och en strikt biologisk förklaring gör gällande att impulskontrollen störts genom obalans i signalsubstanserna.

Sammanfattningsvis kan sägas att det å ena sidan kan vara många olika faktorer som samverkar när ett självskadebeteen de utvecklas, å andra sidan kan det fram för allt vara symptom på svåra upplevelser när livet för en ung människa är för på frestande. Oavsett orsak är det viktigaste att bli sedd av vuxna som visar intresse, inlevelse och vilja att försöka förstå och hjälpa.

Vill du veta mer om psykisk ohälsa och vad RSMH gör?

Gå in på RSMH:s hemsida; rsmh.se eller kontakta vårt kansli 08-120 080 40.