Lars

Att byta mönster

Lars är 39 år och har fått diagnosen reaktiv paranoid psykos. Paranoid betyder att han känner sig förföljd, reaktiv att han reagerar på omgivningen. Tidigare var det alltid på grund av att han slutade med medicinerna som han blev psykotisk. Nu styr han doseringen själv och höjer dosen om han börjar må sämre. Det har Lars kommit överens om med sin läkare.

– Numera är det mera människor i min omgivning som jag reagerar på. Med vänliga och förstående personer omkring mig är risken mycket liten för att jag ska bli psykotisk. Men om människor inte är det eller inte känner mig och jag blir stressad av det, eller att jag får för mig att de tycker illa om mig; uppfattar mig som stöddig och slarvig, samtidigt som jag inte kan eller orkar förklara mig – då kan jag bli psykotisk.

Om Lars inte är i balans och går ut på stan för att handla kan han må dåligt en hel dag om han blir illa bemött av ett affärsbiträde. Sedan när han blir sämre kan det räcka med att människor i hans omgivning talar om precis vad som helst, som han då tolkar som gliringar riktade mot sig själv.

– När jag mår som sämst handlar allt som skrivs i tidningar om mig, liksom i böcker, på radio och TV. Bilarnas registreringsnummer blir ett budskap och jag känner mig förföljd och bevakad och jag tror att det finns mikrofoner över allt.

För några år sedan insåg Lars att det kostade på för mycket att få återfall. Därför bestämde han sig för att han ska göra allt för att inte bli psykotisk igen, vad som än händer. Även om börsen rasar, det blir världskrig eller han förlorar jobbet, inte klarar tentan eller inte får den tjej han vill ha, så ska han försöka strunta i det. Det viktigaste är att inte bli sjuk igen, menar han.

– Det är det primära. Allt annat är sekundärt. Om man bestämmer sig för att det inte finns något som är värre än att bli psykiskt sjuk tror jag man har goda chanser att klara sig från återfall.

Ett sätt han använder sig av är att bryta mönstret. Om till exempel hans tjej håller på att gå ifrån honom och han får instabila känslor och tankar, då har han att välja mellan att få ett återfall eller att låta tjejen gå.

– Förut tänkte jag bara på tjejen och fortsatte i en nedåtgående spiral och blev psykotisk. Nu försöker jag lugna ner mig genom att höja medicindosen, sova mycket, äta ordentligt och undvika situationer och platser där jag kan möta den här tjejen. Jag har alltså lärt mig hur jag ska hantera situationen. Det går verkligen om man bestämmer sig.

Rikard

Rickard, som vi intervjuat, var vare sig farlig för sig själv eller andra men läkaren bedömde att om han inte fick vård skulle hans psykiska hälsa avsevärt försämras.

Efter utlandsstudier fortsatte Rickard studera i Sverige på en ort där han inte bott tidigare. Han lärde känna nya människor, flyttade in i nytt boende. Det blev stora förändringar på en gång. Ganska snart engagerade han sig i en rad aktiviteter vid sidan av studierna. Han sov allt mindre. Efter ett tag började han känna sig förföljd och försökte övertyga sin rumskamrat om att en stor fara hotade. Detta pågick ett tag tills rumskamraten och några andra kompisar samlade till ett möte där det förutom dem själva och Rickard även fanns en läkare med.

– Det blev ett skapligt samtal även om jag kände mig ensam och utsatt. Själv tyckte jag inte att det var något fel på mig och förmodligen var jag inte tillräckligt dålig för att läkaren skulle kunna skriva vårdintyg på mig, minns Rickard.

Det blev inte mycket sömn nästa natt heller och Rickard blev raskt sämre och hämtades av polis för transport till den psykiatriska akutmottagningen på orten. Att polisen kom upplevde han som ett skydd från den onda värld han fruktade. Vart han förts visste han inte då ingen informerat honom. Han hänvisades till ett väntrum. Där kändes det till en början som om han fortfarande befann sig i den goda världen. Eftersom ingen brydde sig om honom tyckte han dock efter ett tag att han lika gärna kunde gå därifrån. Men i dörren blev han stoppad. Nu var han inte lika säker längre om han var bland onda eller goda människor.

– Då jag äntligen fick tala med en läkare var jag på min vakt. Han tyckte att jag skulle ta medicin men jag misstänkte att den var förgiftad.

Läkaren kunde hålla med Rickard om att det fanns en teoretisk chans att den kunde vara förgiftad men tyckte ändå att han kunde lita på honom. I en psykos är det också viktigt att man blir bekräftad i det man upplever, menar Rickard.

– Det öppnar till dialog och förtroende. Men lika viktigt är det att få höra hur andra ser på det man upplever, eftersom man i psykosen söker efter referenspunkter i verkligheten. Man försöker förstå vad det egentligen är som händer.

När Rickard frågade vad som skulle hända om han inte tog medicinen sa läkaren att han i sådana fall blev tvungen att ge honom den med tvång.

– Han gav mig ändå ett val och det är oerhört viktigt att man som patient får möjlighet att välja eftersom man är i en oerhörd beroendesituation när man är tvångsintagen. Alla ens möjligheter är ju beskurna.

Som patient bör man så långt som möjligt också vara delaktig i besluten som rör en själv, menar Rickard.

– Det kan gälla hur små saker som helst. Om man inte får vara med och fatta beslut om det som rör en själv blir man först frustrerad och sedan apatisk. Det undergräver ens möjligheter till återhämtning.

Rickard menar att ett bra bemötande i vården bygger på att personalen har god kunskap om psykisk ohälsa. Det har de oftast på avdelningar för olika diagnoser där det finns spetskunskap, är Rickards erfarenhet. Sedan bör man vara bra på att kunna prata med andra människor och intresserad av att lösa praktiska problem. Därtill bör man kunna leva sig in i andra människors situation. Och kanske våga tumma på en eller annan regel. Under sju år hade Rickard just en sådan läkare.

– Hon lämnade bland annat ut sitt privata mobiltelefonnummer till mig och sa att om jag funderade på att ta mitt liv kunde jag när som helst ringa henne. Att leva eller dö var inte det viktigaste för mig då – det var snarare en utväg. Men jag kände att hon brydde sig om just mig. Och det betydde väldigt mycket.