Behandling och stöd

Se hela individen

Personer som blir psykotiska kan upplevas som skrämmande, inte bara för den som drabbas utan även för närstående. Därför är det viktigt att hjälpen och stödet samordnas och utformas redan från början utifrån individens hela livssituation. Det bör alltså finnas en behandlingsplan som omfattar såväl medicinsk behandling, bra behandlingsmiljö, psykoterapeutiskt stöd, liksom att det bör finnas psykologiskt stöd för närstående.
Till en början kan hjälpen i de flesta fall ges i hemmet via till exempel ett speciellt psykosteam om sådant finns. Det är bra om det finns en uppbackning av familj och vänner. Besöken från teamet bör till en början ske tätt och regelbundet för att bättre bilda sig en uppfattning om vilken hjälp och vilket stöd som behövs fortsättningsvis.

I vissa fall eller i vissa perioder kan det finnas behov av vård på annat håll än i hemmet. Det kan vara om man bor själv och mår väldigt dåligt eller om det finns stora konflikter i hemmet. Men det kan också vara för att anhöriga behöver avlastning om ens psykotiska tillstånd är påfrestande. Bäst är om vården sker på en mindre enhet för max sex personer eller mera familjära så kallade krishem. Större enheter kan bli för oroliga och påverka psykosen negativt

För en del går återhämtningen långsamt och man kan behöva långvarigt stöd i boendet, kanske genom personlig assistans. Det ansöker man om hos kommunen. Det gör man också om man behöver kontaktperson, som ska fungera som ett stöd och hjälp vid fritidsaktiviteter eller i kontakter med myndigheter. Det finns alltså olika former av hjälp.

Ett annat alternativ är att bo i gruppboende eller vistas på behandlingshem. Oavsett var och hur man bor är det viktigt med meningsfull sysselsättning när man orkar med det.

Ytterligare stöd kan man få via ett så kallat personligt ombud. Där är klienten så att säga arbetsgivare och ombudet arbetar på uppdrag av denne. Personligt ombud är en från myndigheter fristående verksamhet och som är till för att stötta den enskilde så att denne kan få den hjälp och stöd man har rätt till.

Om funktionsnedsättningen orsakar betydande svårigheter i det dagliga livet, som det heter, kan man omfattas av Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Det är en lagstadgad rättighet som är till för att man trots sitt funktionshinder ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Ansöker om LSS gör man hos kommunen.

Medicin, psykoterapi och anhörigstöd

Mediciner som används vid psykos är så kallade antipsykotiska läkemedel eller neuroleptika. De botar inte sjukdomen utan dämpar eller minskar symptomen genom att de blockerar vissa signalsubstanser i hjärnans nervceller. Det bästa är om ingen medicin alls sätts in under den första veckan eftersom en fjärdedel av alla psykoser går över av sig själva. Doseringen ska sedan vara rätt anpassad; höga doser har oftast inte någon bättre antipsykotisk effekt än lägre doser, däremot kan biverkningarna bli väldigt besvärande och hämma ens möjligheter att vara socialt aktiv.

Det är också viktigt att det förs en dialog mellan läkaren och patienten om medicinens effekter, liksom dess biverkningar. Behandlingen med antipsykotiska läkemedel mot psykos bör inte pågå längre än sex månader. Det finns närmare 20 olika antipsykotiska läkemedel. Du kan läsa mer om ditt läkemedel på: www.fass.se

Ett psykoterapeutiskt stöd där man bearbetar känslor som hör samman med psykosen är betydelsefullt för många. Att försöka bryta psykosen med psykoterapi är dock inget att rekommendera. Det är viktigt att få fortsatt psykoterapeutiskt stöd och hjälp för dem som behöver det efter att psykosen gått över. En sådan terapi kan behöva pågå under lång tid, inte minst om det finns rädslor för att man ska drabbas av nya psykoser.

Anhöriga känner patienten och är ofta en resurs i vården. På vissa ställen har man upprättat så kallat nätverkskontrakt mellan patienten, vården och anhöriga så att inte tystnadsplikten blir ett hinder i kontakten dem emellan.

Självhjälpsgrupper

Lars berättade i intervjun hur han gör för att förhindra att han blir psykotisk. Det har han lärt sig genom erfarenhet. Tips på hur andra gör kan man få genom att till exempel besöka olika internetsidor där människor med egen erfarenhet diskuterar vad som hjälper. Eller så kan man tillsammans med andra träffas i så kallade självhjälpsgrupper där sådana finns. Självhjälpsgrupper kan då också bli ett känslomässigt stöd.

Frågor att diskutera:

• Vad är likheterna och vad är skillnaderna mellan den psykos du har och den som beskrivs ovan?
• Vad kan du göra för att få mer information om din psykos?
• Vad kan du göra för att få mer information om de läkemedel du är ordinerad, den psykoterapi du eventuellt får?
• Vad gör du för andra saker för att försöka må bättre?
• Vilket eller vilka tips om hur man kan må bättre skulle du kunna pröva som andra i gruppen berättat om?
• Finns det något annat som du skulle vilja ta upp och diskutera?

Vad kan jag göra mer?

Du kan som sagt göra mycket själv för att inte ditt tillstånd ska försämras. Här kommer några saker som du kan tänka på:

Acceptera den du är

Vad vi tror på, kommer ifrån, vilken religionstillhörighet vi har, hudfärg, kön eller sexuell läggning gör oss till den vi är. Våra olikheter är vi alla skyldiga att respektera. Försök respektera och acceptera den du är.

Var aktiv

Regelbunden motion hjälper om du känner dig stressad, deprimerad eller har ångest. Försök hitta någon aktivitet som du gillar som till exempel att cykla, simma, dansa eller promenera. Även om du har ett starkt motstånd, försök ändå.

Gör något kreativt

All kreativitet hjälper om man känner sig nere eller har ångest. Det ökar din självkänsla. Försök hitta något kreativt som du kan göra och som passar just dig, som till exempel skriva, måla, fotografera eller laga mat.

Lär dig något nytt

Att försöka lära sig något nytt kan öka din självkänsla, oavsett om det handlar om att söka ett jobb eller att göra något för nöjes skull. Det kan få dig att må bättre.

Bli engagerad

Att möta nya människor och bli involverad i olika saker kan betyda mycket. Genom att stödja andra och känna att du får stöd själv mår du oftast mycket bättre.

Koppla av

Om du är hårt engagerad, försök skaffa tid för dig själv genom att lyssna på musik, läsa eller meditera. Försök hitta något som passar just dig.

Ät ordentligt

Att skaffa sig bra matvanor gör inte bara att du mår fysiskt bra det påverkar också ditt psykiska välbefinnande. Ät regelbundet och glöm inte färsk frukt och grönsaker.

Be om hjälp

Alla behöver vi hjälp då och då. Det är alltså helt okey att be om hjälp, även om det tar emot att göra det. Du kan be om hjälp av en vän, någon i familjen, din doktor, någon stödgrupp eller genom att till exempel ringa Nationella Hjälplinjen (11 77).

Tala om det

De flesta känner sig isolerade eller överhopade av problem. Det kan hjälpa att dela sina känslor med någon annan.

Drick måttligt

Att dricka alkohol när man mår psykiskt dåligt gör det hela värre. Att kombinera alkohol och läkemedel kan också vara farligt. Drick måttligt eller undvik alkohol helt.

Kämpa på

Var inte för hård mot dig själv. Vi kan alla känna att vissa dagar är svårare än andra och som vi tacklar på olika sätt. Det finns inte något rätt eller fel sätt att försöka tackla livets svårigheter på. Det viktigaste är att vi ändå försöker.

Håll kontakt

Du behöver inte kämpa och vara stark helt på egen hand. Vänner är viktiga, speciellt när man har det svårt. Håll kontakten.

Om du är missnöjd

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) har verksamheter som tar emot uppdrag från hälso- och sjukvården en skyldighet att ge god vård.

Om man är missnöjd med vården och vill klaga bör man först göra det till vårdpersonalen för att eventuellt reda ut missförstånd eller oklarheter. Nästa steg kan vara att vända sig till verksamhetschefen om man får vård inom landstinget eller till den ansvariga sjuksköterskan inom kommunen.

Man kan också vända sig till patientombud inom landstinget om man tycker sig blivit illa bemött eller är missnöjd med vården. Om man vill göra en formell klagan kan de också hänvisa en vidare till patientnämnden som finns i alla landsting. Patientnämnden är en fristående instans dit patienter, anhöriga och personal kan vända sig när det uppstått problem i kontakterna med vården. Dit kan man både ringa eller skriva för att få sitt klagomål utrett eller hjälp med att slussas vidare till rätt instans.

Om man tycker att någon i vården gjort fel kan man begära att Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) ska pröva det rättsligt. HSAN kan dela ut en varning el ler erinran. Varning är mycket allvarligt och kan leda till att en läkare får sin legitimation indragen. Man kan också göra en anmälan till Socialstyrelsen som har tillsyn över hälso- och sjukvården. Men då ska anmälan vara mer generell och inte handla om en person. Om man tycker att en myndighet handlagt ens ärende felaktigt kan man vända sig till Justitieombudsmannen (JO) och om man tycker att det finns ett systemfel hos myndigheten vänder man sig till Justitiekanslern (JK).