Att leva med ångest …

Ångestsyndrom

När vi är rädda eller känner att fara är å färde reagerar vi fysiskt och psykiskt. Det är en signal och ett försvar för att vi inte ska utsätta oss för mer än vad vi tror att vi klarar av. Reaktionen är kopplad till det vi upplever eller utsätts för. Sådana reaktioner kan också komma i samband med mycket arbete, en uppslitande separation eller närståendes död. Inte sällan inträffar det när vi börjar känna att livet håller på att återgå i normala banor igen. För vissa går det över av sig självt medan andra kan behöva hjälp.

Om ångestreaktioner av den här typen kommer tillbaka och är lättväckta brukar man tala om ångestsyndrom, liksom då vi inte direkt vet vad orsaken till ångesten är. Den kan då vara svår att uthärda och många inrättar sina liv så att de undviker ångest. En del gör det till exempel genom att hålla sig borta från platser eller situationer där ångesten drabbade dem första gången. Det kan innebära att man kanske inte kan vistas i stora folksamlingar, åka tåg eller flyga.

Många försöker kontrollera det tankemässigt genom att utföra bestämda saker eller ritualer. Ritualerna upplevs som lugnande men kan komma att dominera ens liv. Inte sällan dras anhöriga med i besvären, vare sig de vill det eller ej, genom missriktad välvilja eller för att undvika konflikter.

Tvångstankar, alltså återkommande tankar eller impulser om sjukdomar, död, sex, religion etcetera, kan också skapa ångest och räknas även det som ett ångestsyndrom.

Ångestsyndrom omfattar det som kallas för generaliserat ångestsyndrom, tvångssyndrom, paniksyndrom, panikångest, tvångstankar, posttraumatiskt stressyndrom och social fobi. Gränserna mellan tillstånden är inte glasklara och många kan ha flera symptom samtidigt.

Generaliserat ångestsyndrom

Vid generaliserat ångestsyndrom har man en ständig oro och ängslan som ska ha pågått i mer än sex månader. Symptom kan vara osäkerhet, spänningar, att man är stresskänslig, rastlös eller okoncentrerad. Oftast sover man också dåligt, svettas, har hjärtklappning och mag- och tarmbesvär. Det är inte ovanligt att ångesttillstånden leder till depression eller att man försöker självmedicinera genom att missbruka alkohol eller använda droger.

När man ber om hjälp är det ofta på grund av andra orsaker som till exempel orolig mage, spänningar i kroppen eller att man har sömnproblem. Den här formen av ångest börjar ofta i tonåren eller redan i barndomen och blir värre om man inte får hjälp. Den är vanligare bland kvinnor än män. Behandlingen brukar ofta vara kognitiv beteendeterapi och antidepressiva läkemedel (se mer om kognitiv beteendeterapi och läkemedel på sidan 9).

Panikångest och paniksyndrom

Det som utmärker panikångest eller panikattacker är en plötslig och väldigt intensiv rädsla och obehag som kan yttra sig i form av kraftig hjärtklappning, andnöd och yrsel. Attackerna kan komma till synes helt utan orsak och hålla i sig i ett par minuter. Om de återkommer med jämna mellanrum och gör att man undviker situationer eller platser där man en gång fått en attack brukar man tala om paniksyndrom. Även här är det ungefär ett par procent av befolkningen som drabbas. Det börjar ofta i tonåren och är mer vanligt bland kvinnor än bland män. Det är viktigt att annan sjukdom utesluts. Ett sätt att avgöra om man fått en panikattack är att se om man har fyra av följande symptom som utvecklas hastigt och som avklingar inom 15 minuter:

1. Dödsskräck
2. Svettning
3. Bultande hjärta eller hastig puls
4. Darrning eller skakning
5. Kvävningskänsla
6. Känsla av att tappa andan
7. Smärta eller obehag i bröstet
8. Svindel, ostadighetskänslor eller matthet
9. Domningar eller stickningar
10. Illamående eller obehag i magen
11. Overklighetskänslor
12. Rädsla att mista kontrollen eller bli tokig
13. Frossa eller värmevallningar

Tvångsyndrom

Tvångssyndrom eller OCD karaktäriseras av att man utför vissa ritualer som är svåra att stå emot och som ger kraftig ångest om man inte kan utföra dem. Det kan vara väldigt påfrestande då man kanske måste tvätta händer ideligen, ständigt upprepa vissa rörelser, gång på gång kontrollera att dörren är låst eller duscha flera gånger per dag. Man är själv medveten om tvångshandlingarna men måste utföra dem, annars kommer ångesten eller paniken. Det brukar sägas att om dessa ritualer upptar mer än en timme per dag så har man tvångssyndrom.
Tvångssyndromet uppkommer oftast tidigt i livet. Vad orsaken är råder det delade meningar om. En del hävdar att det finns ärftliga faktorer bakom som kan utlösas av stress eller infektioner. Andra att det rör sig om en inre konflikt. Maria har tvångssyndrom och Erik har haft det.

Fobier

Ordet fobi kommer från grekiskans fobos som betyder rädsla eller skräck. Fobier kan utvecklas olika och förekommer ungefär bland hälften av dem som också har ångestsyndrom. Vid agorafobi eller torgskräck har man svårt att lämna det trygga hemmet och vistas på öppna platser, i affärer, tunnelbanan, hissar eller torg. En annan form av fobi är vad man brukar kalla för specifik fobi och kan vara rädsla för olika djur, liksom vissa företeelser i naturen, rädsla för att skada sig eller vistas i trånga utrymmen. Det tycks vara lättare att utveckla fobier mot saker som funnits under lång tid som till exempel vissa djurarter och mindre vanligt mot moderna företeelser som datorer eller mobiltelefoner. Om man inte får hjälp kan fobier bli väldigt handikappande. Genom till exempel beteendeterapi kan man gradvis utsätta sig för det man är rädd för och på så sätt minska rädslan.

Social fobi är en annan form av fobi. Det är en rädsla för att stå i centrum för andra människor. Man är alltså rädd för att göra bort sig. Det är viktigt att göra skillnad mellan blyghet, rampfeber och social fobi, där det senare påverkar hela ens liv. Symtom brukar vara ångest som yttrar sig i form av rodnad, svettning domningskänslor, hjärtklappning och yrsel. Margit har haft social fobi och panikångest.

Posttraumatiskt stressyndrom

Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, uppmärksammades på 1950-talet (även om det inte benämndes så) när före detta koncentrationslägerfångar uppvisade symptom som hängde samman med deras upplevelser. Personer som varit med om olika former av övergrepp eller olyckor kan uppleva den här typen av stress. Men det är viktigt att komma ihåg att de allra flesta som råkar ut för traumatiska händelser inte får posttraumatiskt stressyndrom.

Den utlösande faktorn kan vara en händelse som påminner om en skrämmande händelse man varit med om tidigare. Vad som gör att vissa råkar ut för posttraumatisk stress och andra inte gör det kan naturligtvis bero på händelsens karaktär och hur man kunnat bearbeta den men också på att vi har olika sårbarhet.

Det finns ett stort mörkertal när det gäller PTSD genom att många hanterar det genom att arbeta mycket eller konsumera alkohol eller droger. Det finns tyvärr också en ökad självmordsrisk vid PTSD.