Mänskliga rättigheter

Aspekter som rör mänskliga rättigheter ska uppmärksammas mer och integreras i RSMH:s intressepolitiska bevakning. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning tar upp många av de viktiga frågor som RSMH arbetar med. Grundläggande mänskliga rättigheter ska gälla även för människor med psykisk ohälsa. Detta innefattar även frågor som rör tvångsvård, tvångsåtgärder och tvångsbehandling samt sekretess och integritetsfrågor. Flera av artiklarna i konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar berör frågor som är särskilt viktiga för personer med psykiska funktionsnedsättningar (se artiklarna i sin helhet i slutet av detta dokument).

Artikel 8. Medvetandegörande om situationen för personer med funktionsnedsättning.

Åtgärder för medvetandegörande om situationen för personer med funktionsnedsättning är särskilt angelägen eftersom det handlar om osynliga funktionsnedsättningar hos grupper av människor som ofta har demoniserats och felaktigt betraktats som farliga.

Artikel 12. Likhet inför lagen

Personer med psykiska funktionsnedsättningar ska åtnjuta likhet inför lagen, och åtgärder ska vidtas för att erbjuda dem det stöd de behöver för att – i alla hänseenden utöva sin rättskapacitet på samma villkor som andra.
Med stöd av särskild lagstiftning kan vissa inskränkningar göras av en persons rättskapacitet. Sådana inskränkningar drabbar inte sällan personer med psykiska funktionsnedsättningar, dels vid förordnande av god man och förvaltare och dels vid psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. RSMH anser att det behövs en översyn av bestämmelserna om god man och förvaltare och deras tillämpning. Den enskilde får sällan hjälp med att bevaka sin rätt, t. ex att ansöka om stöd och bistånd eller överklaga myndighetsbeslut. Man bör också upprätta ett system för en kontinuerlig och oberoende prövning, om den enskilde behöver förvaltare eller om god man är tillräckligt. Även andra former av, mindre ingripande, stödinsatser ska övervägas. Vid psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård har den enskilde rätt att få en stödperson samt ett offentligt biträde vid domstolsprövning. RSMH anser inte att den rådande lagstiftningen garanterar den enskilde tillfredsställande hjälp och stöd för att utöva sin rättskapacitet under tvångsvården.

Artikel 14. Frihet och personlig säkerhet

Denna rättighet begränsas av att psykiskt funktionsnedsatta utsätts för tvångsintagning. Detta ska endast användas i yttersta nödfall och FN rekommenderar att staten sätter in mer resurser för att personer med psykosociala funktionsnedsättningar ska få bättre stöd i öppenvården.

Artikel 15. Rätt att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

Tvångsåtgärder inom psykiatrin kan upplevas som grymma och förnedrande. I sina rekommendationer till Sverige från 2014 uppmanar FN att Sverige avskaffar användningen av metoder utan samtycke när det gäller personer med psykosociala funktionsnedsättningar på medicinska institutioner samt att läkare och annan vårdpersonal eller andra institutioner utbildas i att förebygga  tortyr, grym, omänsklig eller förnedrande bestraffning.

Artikel 16. Rätt att inte utsättas för utnyttjande våld eller övergrepp

Rättigheten att inte utsättas för utnyttjande, våld eller övergrepp kan begränsas dels när personer med psykisk funktionsnedsättning ska omhändertas eller transporteras till eller mellan myndigheter och vårdinrättningar och dels när olika typer av tvångsåtgärder, t.ex. bältesläggning eller tvångsmedicinering vidtas när en person är intagen på en vårdenhet. Dessutom bör denna artikel tas i beaktande när det gäller personer med självskadebeteende som vårdas på rättspsykiatriska avdelningar, där de andra boende ofta begått grova brott.

Artikel 17. Skydd för den personliga integriteten

Detta är en rättighet som personer med psykiska funktionsnedsättningar har svårt att få respekterad eftersom särskild lagstiftning sätter vanliga sekretessregler ur spel och gör det möjligt att registrera eller till andra vårdgivare eller myndigheter föra över information om den psykiska ohälsan. Sekretesslagstiftningen och dess tillämpning och tillsyn utgör enligt RSMH:s erfarenhet inte något hinder för att information från den psykiatriska journalen vidarebefordras till personer inom vård och omsorg som inte behöver den för att kunna utföra planerade utredningar eller insatser eller när information vidarebefordras till media.

Artikel 19. Rätt att leva ett självständigt liv och att delta i samhället

Rättigheten har varit kraftigt begränsad för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Situationen har förbättrats på senare år men fortfarande finns många inskränkningar i gruppens möjlighet att välja och ta del av samhällets service. (Gruppens brist på ekonomiska förutsättningar och kunskap för att kunna använda internet tas upp på sidan 6 och även sidan 19.)

Artikel 22. Respekt för privatlivet

Detta är en rättighet som inte sällan kränks i samband med psykiatrisk tvångsvård. Inte minst gäller detta när en person döms till öppen psykiatrisk tvångsvård där lagstiftningen ger psykiatrin möjlighet att kontrollera den enskilde i hemmiljön. Andra viktiga artiklar för personer med psykiska funktionsnedsättningar är följande: Artikel 24 om Utbildning Artikel 25 om Hälsa Artikel 26 om Habilitering och rehabilitering Artikel 27 om Arbete och sysselsättning Artikel 28 om Levnadsstandard och social trygghet

  • RSMH ska arbeta för att koppla samman aktuella intressepolitiska frågor där våra medlemmars rättigheter kränks med Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och övriga konventioner angående mänskliga rättigheter t.ex. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen om mänskliga rättigheter, barnkonventionen och konventionen om kvinnors rättigheter.
  • RSMH arbetar med projekt inom mänskliga rättighetsområdet, såsom det under 2015 inledda samarbetsprojektet om tvångsvård tillsammans med Civil Right Defenders.
  • RSMH ska verka för att samhället vidtar åtgärder för att rätta till de brister som finns i att leva upp till de mänskliga rättigheterna, till exempel genom att barnkonventionen blir svensk lag och att metoder som leder till minskat tvång inom psykiatrin blir bestående och införs över hela landet.  

Autonomi, integritet, rättssäkerhet, psykiatriskt tvång och rättspsykiatri

RSMH ska också bevaka inskränkningar i integritet, autonomi och rättssäkerhet som drabbar personer med psykisk ohälsa. Ett viktigt bevakningsområde är att följa statsmaktens arbete med att skapa informationssystem som i allt högre grad kartlägger detaljer i vården och andra insatser för människor med psykisk ohälsa samt hur den samlade informationen kan göras tillgänglig eller föras över till olika vårdgivare eller myndigheter.

RSMH vill slå vakt om principen att informerat samtycke måste gälla för att information ska få föras vidare till andra vård- eller servicegivare. Ett annat viktigt bevakningsområde är att följa upp effekterna av det under 2008 införda systemet för öppen psykiatrisk tvångsvård.

RSMH:s farhågor om att öppenvårdstvånget ökar det totala antalet patienter som är utsatta för psykiatrisk tvångsvård har besannats, men liksom tidigare finns det stora lokala variationer i hur mycket öppenvårdstvång som används. Det huvudsakliga motivet för att använda öppenvårdstvång inom den psykiatriska vården tycks som väntat vara att tvinga patienten att ta psykofarmaka. RSMH:s ståndpunkt är att öppenvårdstvånget inom den psykiatriska tvångsvården (LPT-vård, Lagen om psykiatrisk tvångsvård) bör avskaffas.

Inom den rättspsykiatriska våden (LRV-vård, Lagen om rättpsykiatrisk vård), har öppenvårdstvånget ett annat syfte. Det är att låta patienter som annars skulle vara inlåsta på en rättspsykiatrisk enhet komma ut tidigare och pröva att under vårdens kontroll, och med vissa villkor, pröva på ett liv ute i samhället. Brukarnas erfarenhet av öppenvårdstvång i rättspsykiatrin är, till skillnad från i den vanliga psykiatriska vården övervägande positiv.

Brukarna bör dock, som alternativ, alltid erbjudas möjlighet till slutenvård, utan de särskilda villkor (t.ex. medicinering) som är förknippade med den öppna tvångsvården.

Med jämna mellanrum kommer rapporter om brister inom den rättspsykiatriska vården. De handlar bland annat om att patienter blir isolerade och att deras möjligheter till kontakt med yttervärden begränsas av förbud mot mobiltelefoner och andra elektroniska kommunikationsmedel.  Stödpersonsverksamheten är en viktig funktion inom den rättspsykiatriska vården och ibland den enda länken till världen utanför.

Att erbjuda ett återhämtningsinriktat arbetssätt med successivt ökande brukarinflytande och egenmaktsutveckling är viktigt också i rättspsykiatrin. Därtill bör den rättspsykiatriska vården kunna erbjuda de patienter som inte har någon möjlighet att välja vårdgivare, ett mångsidigt behandlingsutbud av hög kvalitet. En skillnad mellan den psykiatriska tvångsvården i Sverige och Norge är att den norska brukarrörelsen medverkar i Kontrollkommission som är ett system för insyn och tillsyn över det psykiatriska tvånget i Norge. Något som liknar detta finns inte i Sverige.

RSMH anser att en modell för ett utvecklat brukar- och anhöriginflytande inom tillsynen av den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården bör utvecklas även i Sverige. Ett sådant inflytande bör också omfatta de juridiska processerna. Psykiatrisk vård skall som grundprincip alltid ske under frivilliga former men i mycket allvarliga krissituationer ska tvångsomhändertagande kunna ske. RSMH anser att begreppet tvångsvård bör slopas i svensk lagstiftning och ersättas med de två begreppen tvångsomhändertagande och tvångsbehandling.

Tvångsomhändertagande skall omgärdas med samma restriktiva reglering som enligt LPT gäller för tvångsvård. Tvångsbehandling ska inte vara automatiskt tillåten för att man är tvångsomhändertagen utan det ska krävas att en rad andra åtgärder först har vidtagits och dokumenterats.  Dessutom ska tvångsbehandling föregås av en särskild rättslig prövning där de vidtagna åtgärderna redovisas och tvångsbehandling befunnits nödvändig.  Av dokumentationen ska framgå att den psykiatriska vården gjort allt de kunnat för att finna andra behandlingsalternativ och försökt motivera patienten till att frivilligt ta emot behandling. Tvångsbehandling ska endast få förekomma vid akuta situationer och under kort tid.

I Norge har psykiatrin testat självinleggelse, en metod som går ut på att patienter ges möjlighet att lägga in sig själva frivilligt när symptomen blir så svåra att det inte går att vara hemma längre.  Försöket med självinläggning, eller brukarstyrda platser, har omfattat patienter som varit inlagda vid upprepade tillfällen tidigare och som har upprättat ett kontrakt tillsammans med vården som ger patienten möjlighet att lägga in sig själv. Försöket har gett mycket goda resultat och tvångsåtgärderna för gruppen som ingått i försöket har minskat med 90 procent! Norge planerar att införa detta över hela landet, och Sverige bör även pröva denna metod.

  • RSMH ska arbeta för att motverka integritetskränkande informationssystem och för att principen om informerat samtycke bibehålls.
  • RSMH ska arbeta för att öppenvårdstvånget inom den psykiatriska tvångsvården (LPT- vård) avskaffas.
  • RSMH ska arbeta för förbättringar inom den rättspsykiatriska vården och för att ta fram en modell som gör brukarorganisationerna delaktiga i kontrollen och tillsynen av psykiatriskt tvång.
  • RSMH ska arbeta för ett särskiljande mellan tvångsomhändertagande och tvångsbehandling och att särskilda åtgärder måste ha vidtagits och en särskild rättslig prövning genomförts innan tvångsbehandling får ges.
  • RSMH ska arbeta för att en försöksverksamhet enligt den norska modellen med självinläggning på allvar prövas i Sverige. Genom stimulans till studier i återhämtning och egenmakt stödjer vi den enskilde att ta makten över sitt liv. Vi ska också arbeta för att få till stånd en mer optimistisk syn på psykisk ohälsa i samhället. Genom att stödja återhämtning, utveckling och egenmakt kan sjukvården, socialtjänsten, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och andra rehabiliteringsaktörer bidra till att människor övervinner ohälsa och funktionsnedsättning och kommer vidare i sina liv – till studier, arbete och en god livskvalitet.
  • RSMH ska arbeta för att människor ska få mer kontroll och inflytande över sina liv inklusive innehåll och utformning av vård, stöd och rehabiliteringsinsatser.
  • RSMH ska arbeta för att stimulera ökat brukar- och anhöriginflytande centralt, regionalt och lokalt och bidra till vidareutveckling och införande av metoder för detta.
  • RSMH ska arbeta för att förstärka och utveckla delaktighet och inflytande på alla nivåer.
  • RSMH ska arbeta för att stimulera våra medlemmar att delta i utbildningar såsom ”Din egen makt” och ”Med starkare röst”.
  • RSMH ska verka för att dokumentet Kvalitet på Dina villkor sprids och används.